Det känns som att göra en resa i tiden att kliva in Genses fabrik i Eskilstuna. Den har legat på samma plats sedan 1944, men under de 72 år som har gått sedan maskinerna värmdes upp första gången har mycket hänt. Bland annat har de otaliga konkurrenterna gått i graven, numera är det bara Gense som tillverkar silverbestick i Sverige och i år fyller företaget 160 år.
Många av de 45 anställda har arbetat här hela sina yrkesverksamma liv, och många av maskinerna har hängt med lika länge. I en av hallarna står ett valsverk märkt med produktionsåret 1936 som fortfarande körs varje vardag året om i arbetet med att producera silverbestick.
Svunna tider
Många av oss förknippar kanske bordssilver med äldre släktingar, men faktum är att det än i dag finns en efterfrågan, även om synen på dem har förändrats. Fortfarande finns det många delar i de flesta silverserier, men det är ändå ingenting mot förr. Då hade vi speciella bestick till nästan allt - makrillgafflar, salladsgafflar, syltskedar och potatisskedar. Det var en konsekvens av att man började göra billigare bestick i nysilver i slutet på 1800-talet och därför hade råd att köpa fler delar. Ju fler delar, desto rikare verkade man vara. Det var först med de rostfria bestickens intåg på 1930-talet, då fler kvinnor började yrkesarbeta och därför ville ha underhållsfria och billigare bestick, som antalet delar i bestickserierna skalades ned.
Monica Törnqvist är marknads- och produktchef på Gense. Hon har arbetat på företaget i 13 år och är självutnämnd besticknörd. Hemma i hennes kökslådor finns fyra olika bestickserier, både i rostfritt och i silver, som familjen varvar mellan. Alla ska användas.
– Silverbesticken ska inte ligga i en låda. Det är det vi vill förmedla till nya generationer. Om man använder dem varje dag så behöver man inte putsa dem, säger hon.
Dessutom går det alldeles utmärkt att köra silverbestick i diskmaskinen.
– Bara man ser till att knivarna inte står i samma bestickskorg som andra bestick, eftersom knivbladet är gjort i rostfritt stål och kan repa silvret.
Kunglig serie
Ungefär 30 olika modeller av silverbestick produceras hos Gense. Den senaste i raden är nylanserade Leonore i Kungaserien designad av Erika Lagerbielke. Man gör en modell och en typ av bestick åt gången under ett par veckor. Sedan byter man, till exempel från kaffesked till gaffel, och ställer in hela produktionen efter de specifikationer som krävs.
– I dag börjar man med bordsdelarna, kniv, gaffel och sked, när man tar fram en ny bestickserie. En kaffesked, dessertdelar och slutligen serveringsdelar. Sedan är de flesta kollektioner kompletta numera, berättar Monica Törnqvist.
Även storleken på besticken har förändrats i takt med tidens gång. Bordsdelarna har krympt en aning för att bli mer lätthanterliga, medan kaffeskeden har vuxit för att matcha nutidens större koppar och allt oftare liknar en tesked i stället. Bestick ser däremot inte likadana ut i olika länder.
– Vi ser till exempel att man i Norge ofta väljer sirliga, blomsterprydda bestick, i Danmark är det lite mer klassiska former som gäller, gärna av danska designers. I Sverige tycker vi generellt om tidlösa, avskalade och gärna ganska nätta bestick, men det finns lokala skillnader också. Kakgaffeln är en del som säljer stort i södra Sverige, medan den är rätt ovanlig från Mälardalen och norrut.
Många moment
Att tillverka silverbestick är en procedur i många steg, där mänskliga händer är involverade längs hela produktionskedjan. I fabriken arbetar inte längre lika många människor som under glansdagarna på 1930- och 1940-talen, men det beror främst på att den rostfria produktionen flyttat utomlands - inte på att arbetsmomenten automatiserats.
Här fylls fortfarande varje ballongskaft i silver med en keramisk cement för hand, och man monterar knivblad, sätter stämplar och putsar besticken. Hantverket tar minst sex månader att lära sig, så det första anställningshalvåret får man gå parallellt med en erfaren kollega. Det mänskliga ögat granskar sedan varje enskilt bestick i jakt på ojämnheter och defekter, som ingen maskin skulle kunna upptäcka.
Noggrannheten är viktig - varje bestickdel kommer ju i slutändan att hanteras av mänskliga händer, förhoppningsvis varje dag och kanske till och med gå i arv i generationer.
Fem fakta om bestick
1. Gafflarnas ”pinnar” kallas antingen klor eller tänder. Om det finns små urgröpningar längs in vid klornas bas kallas de för ögon. Den lilla delen mellan klorna och handtaget kallas platta.
2. Finsilver kallas också 999 (99,9 procent rent silver). Finsilver är för mjukt för att göra bestick av, därför blandar man det med koppar. Silverbestick heter därför 830 (83 procent finsilver, 17 procent koppar), medan smycken ofta har högre silverhalt (92,5 procent).
3. Nysilver består inte alls av silver, utan är en legering av koppar, zink och nickel. Däremot försilvras de med ett tunt ytskikt av silver. Detta görs även med silverbestick, vilket gör att man inte kan se skillnad på finsilver och nysilver med blotta ögat, man måste granska stämplarna.
4. Silverbestick är ungefär dubbelt så dyra som nysilverbestick. En stor, tung silversked kan kosta ungefär lika mycket som ett helt set med 16 delar i rostfritt. Silverpriserna är globala och styr prissättningen.
5. Den lilla kattfotsstämpeln, Sveriges äldsta konsumentskydd som sedan 1754 pryder många silverprodukter, är numera frivillig för företagen att använda. Men om man beslutar sig för att göra det - som Gense gjort - innebär det att det kommer en kontrollant med jämna mellanrum och ser till att finhalten i silvret upprätthålls.
Gense
- Grundades 1856 i Eskilstuna.
- De rostfria besticken produceras sedan 1970-talet i Fjärran Östern och i Portugal av ekonomiska skäl, medan silver- och nysilverbestick produceras i Sverige.
- Än i dag är det silverbesticken som står för den största delen av försäljningen.
