Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Antikt: leksaker

Leksaker ansågs länge värdelösa. De lektes sönder och slängdes. Men leksaker är en spegel av sin tid och bär på ett kulturarv, vilket många började inse på 1960-talet. Fullvuxna kvinnor och män som för länge sedan passerat lekåldern började samla på gamla teddybjörnar, leksakståg och barbiedockor.
Peter Pluntky var en av dem som mest av en slump började samla leksaker på 1960-talet. 1979 grundade han Stockholms Leksaksmuseum, och hade snart skaffat sig en av världens största leksakssamlingar med 30000 gamla leksaker.

- Alla har haft leksaker och har en relation till dem. Det är det som är charmen, säger han.

- Men leksaker har inte alltid betraktats som värdefulla. Man har slängt dem när barnen blivit stora. Ända in på 1960-talet kastade man gamla leksaker i soporna.

Dessutom ligger det i sakens natur att gamla leksaker slits. Gamla teddybjörnar älskades sönder och alla lekar gick inte varsamt till. Speciellt pojkleksaker finns det få kvar av.

Renovering sänker priset

Som vanligt när det gäller antikviteter är det oskadat skick som är värdefullast. Olekta leksaker betingar de högsta priserna, och är leksaken renoverad sänker det också värdet på en leksaksauktion.

Som regel kan man säga att de lite äldre oftast är värdefullare än yngre leksaker.

- Leksakernas gyllene tidsålder var 1870-1930. Då tillverkades de finaste leksakerna och mycket gjordes hantverksmässigt, säger Peter Pluntky.

Men det finns undantag. En gammal fin barbiedocka från 1960-talet i originalförpackning med fina kläder kan kosta uppemot 30 000 kronor. Och robotar från samma period kan närma sig priser av en halv miljon svenska kronor!

Tyskland var det stora leksakslandet. Från tidigt 1800-tal till 1950-talet var den tyska leksakstillverkningen en stor och betydande industri.

Satsade på trä

I Sverige hade vi inte lika stor tillverkning utan importerade mycket. Några fabriker fanns dock. Gemla tillverkade leksaker i trä från 1860-talet, men övergick senare till bland annat möbeltillverkning. Brio, som är en förkortning av "Bröderna Ivarsson i Osby" grundades 1907 och tillverkar fortfarande leksaker. De flesta svenska leksaker har tillverkats i trä tack vare vår stora tillgång på skog. Men företaget Skoglund & Olson i Gävle som tillverkade spisar och tyngre gjutprodukter gjorde också under en period leksaker i gjutjärn, som är ett ovanligt material för leksaker i Europa. Hittar du en sådan leksak på mormors vind kan den vara värdefull, medan gamla tåg i trä eller byggklossar knappast betingar några stora samlarvärden.

Heta teddybjörnar

All hårdvaluta inom leksakssamlarsfären är dock inte hård som gjutjärn eller plåt. Gamla, mjuka teddybjörnar har blivit hett stoff. Trots att de flesta är i dåligt skick, är det många som samlar på dem. Originalteddybjörnen tillverkades av en tyska vid namn Margarete Steiff. Namnet teddybjörn lär komma från den amerikanske presidenten Theodore Roosevelt, vars smeknamn var Teddy.

- Gamla teddybjörnar är i särklass sämst skick eftersom de pussats och kräkts på. Själv tycker jag att de är riktigt äckliga, men en tidig, bra Steiffbjörn kan kosta mellan 50000 kronor och en miljon, säger Peter Pluntky.

Kanske är det tur att mammorna då inte visste nallarnas framtida värde.

Källa: Intervju med Peter Pluntky, expert på gamla leksaker samt boken "Stora boken om livet förr" (Ica bokförlag) av Jane Fredlund.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.