Annonsen om "något utöver det vanliga" lockade men Göran var tveksam.
- Jag har växt upp i Åled en mil bort och gick i högstadiet här i Oskarström så jag tänkte: aldrig Oskarström. Men så såg vi bilderna på det här huset på nätet och blev intresserade, säger han.
Det var i augusti 2002 några månader efter att Jenny flyttat till Halmstad och hon och Göran letade efter ett nytt hem att ersätta sina lägenheter med.
De gick på den första visningen och två visningar till innan de bestämde sig för det stora huset.
- Jag har vana av gamla hus, mina föräldrar bor i en gammal herrgård, man får lära sig att leva med skavankerna och se till helheten, säger Jenny.
När köpet blivit klart flyttade Jenny och Göran genast in och målade sedan över det värsta, som fula 80-talstapeter.
100 år av historia har inte gått spårlöst förbi men i stort sett har huset behållit sitt originalutseende genom renoveringar och ombyggnader. Största förändringen är att fasaden reveterades på 1920-talet, från början hade huset träpanel.
Annars har huset kvar torn, burspråk och verandor och snickarglädje på gavelspetsar, verandor och förstubro. Inuti har det tillkommit badrum och trappor har flyttats men ändå är huset tämligen oförändrat också på insidan.
Hittills har Jenny och Göran gjort allt arbete själva på huset.
- Under stormen Gudrun blåste 100 eternitplattor ned från taket och satt som kaststjärnor i gräsmattan. Efter det lagade vi taket i två dagar, säger Jenny.
Den förra rekordstränga vintern gick hårt åt det ståtliga gamla huset som blev fuktskadat på flera ställen. Nu väntar en stor renovering, där allt ska göras på samma gång och med tidstypiska metoder och material.
Jenny och Göran tänker passa på att återställa en glasveranda till originalskick och också göra en rad andra återställare eftersom hela huset ändå måste rappas om.
- Vi har varit smarta som väntat med renovering och ombyggnad, vi visste från början inte riktigt hur vi ville ha det, säger Jenny.
- Det är bättre att bo ett tag innan man gör något stort, om man kan tolerera att man inte bor perfekt, säger Göran.
Men renoveringen är ingen enkel procedur för villan är byggnadsminne med högsta skyddsklassen. Det innebär att inget får göras utan kontakt med
landsantikvarien, att renovera en k-märkt fastighet är komplicerat och det är viktigt att man får tag i rätt firmor för jobbet.
I gengäld för besväret kan Jenny och Göran få bidrag från länsstyrelsen till en del av kostnaderna, men det är ingen bra affär, de kan bara få bidrag till hälften av de fördyrande omkostnader som beror på att huset är ett byggnadsminne.
Villa Tomtebo har 210 kvm bostadsyta, men den känns mycket större, och innehåller cirka nio rum - det beror på hur man räknar - plus hallar och andra utrymmen.
Josef Bromberg, som lät bygga Villa Tomtebo 1909, var kontorschef på Skandinaviska jutefabriken, Jutan, fabriken som allt kretsade kring i Oskarström.
Bromberg lär ha varit en modern man för sin tid, han fotograferade mycket och Villa Tomtebo var det första huset i Oskarström med centralvärme. Dessutom hade det el, en av få byggnader utanför jutefabriken med elektricitet, men det hade inte rinnande vatten inomhus.
I lilla Oskarström byggdes flera tornhus vid förra sekelskiftet, fem finns kvar idag. Influenserna lär ha kommit från USA, och det kan ha varit Bromberg själv som varit over there och hämtat inspiration.
Oskarström var då ett brukssamhälle med skarpa klasskillnader.
- Bromberg hade köpt hela kullen där villan står. Det var en enorm vräkvilla när den byggdes, och den stack nog i ögonen på folk, säger Jenny.
Uppvärmningen av det dåligt isolerade träslottet är mot förmodan billig.
- Vi eldar med ved och pannan har dubbla ackumulatortankar. En normal vinterdag eldar jag två gånger om dagen. Uppvärmningen kostar bara 6 000 kronor om året, otroligt billigt, säger Göran.
Tornet var från början en ren utsmyckning, det var en del av vinden och användes inte. Detta ändrades vid den senaste renoveringen på 1970-talet, då tornet inreddes till boningsrum.
Idag använder Jenny det undre tornrummet när hon reparerar kristallkronor.
Jenny är landets kanske enda kristallkronehantverkare. Hon arbetar med kristallkronor, köper, renoverar och säljer och renoverar åt kunder. Därför finns det minst en kristallkrona i varje rum i huset och många i lagret på vinden, totalt ett 40-tal.
Jenny har kommit in på denna ovanliga sysselsättning genom att hon arbetat tillsammans med sin mamma som är antikhandlare i Uppsala.
Göran har också en del av sin verksamhet hemma, han driver en reklambyrå. Mest känd är han naturligtvis som medlem i Gyllene Tider.
- Jag var 17 år när Gyllene drog igång, jag hade väl knappast några betyg i tvåan i gymnasiet, vi var bara ute och spelade, sedan hoppade jag av gymnasiet. Det var på folkparkernas tid och det var full fart från Valborg till början av september, säger han.
Allting hände så snabbt och Göran minns Gyllene Tider-epoken som en fantastisk tid.
- Gyllene Tider slutade 1985, jag fortsatte att spela och turnerade med Efva Attling, Millas Mirakel och Marie Fredriksson. Men det var inte lika roligt som Gyllene så jag utbildade mig till grafiker.
Göran jobbade i det yrket i tio år till 1996 när Gyllene Tider återförenades med succéturnén Återtåget. I samband med det startade Göran eget. Han gör bland annat webbsidor och är självlärd på programmering.
När Gyllene Tider fyllde 25 år 2004 återförenades bandet för en sommarturné som blev den största turnén i Sverige någonsin. Senast spelade Gyllene Tider ett par låtar tillsammans på sommarens Roxettekonsert i Halmstad.
Göran kombinerar nu reklambyrån med ett projektledarjobb för ett projekt som ska ta tillvara industrihistorien i Nissadalen och utnyttja den för turistsatsningar.
Projektet har sitt ursprung i en idé Göran kom på tillsammans med Halmstadsfotografen Patrik Leonardsson som bland annat gett ut en bok om Nissan, En å från a till ö.
Och Göran har förlikat sig med Oskarström, högstadieåren är glömda.
- Det är smidigt att bo här i Oskarström, all service finns på nära håll, säger han.
Nu har Vicky börjat i samma skola som Göran en gång gick i och på väg in i matsalen sitter det bilder på forna elever som de nya kan se upp till, däribland plastpappa Göran. Cirkeln är sluten.
