För nio år sedan köpte de den gamla stugan från mitten av 1800-talet på Tomas barndomsö Björkö. När Tomas just hade skrivit på kontraktet påminde barndomskamratens pappa honom om när Tomas som liten busunge försökte tända på stugan. Ska du köpa huset som du försökte elda upp en gång?, skrockade han.
- Det var han som upptäckte vad jag och hans son hade gjort och det var han som släckte elden, berättar Tomas.
Köpet av huset var en vild chansning eftersom de inte visste om stugan skulle gå att få beboelig. Det visade sig att den var i sämre skick än förväntat men efter diverse diskussioner fram och tillbaka bestämde de sig för att göra ett försök.
Idag är huset på 80 kvadratmeter kärleksfullt renoverat. Tomas byggde en ny grund och lyfte ena hörnet av huset med 25 centimeter. Takhöjden skiftar fortfarande mellan 190-200 centimeter men numera går det att gå rak i hela stugan. På senare år har Tomas också gjort en tillbyggnad på 40 kvadratmeter åt barnen. Just nu använder dottern Minja lägenheten.
De har rönt uppskattning för sitt arbete med det gamla huset. På en liten plakett som sitter på husväggen, står det att de har fått Öckerö kommuns byggnadsvårdspris år 2002.
Mot stora vägen som går genom Björkö samhälle, finns ett plank, som ska skydda dem mot buller från bilarna som forsar förbi när färjan kommer in. Planket avslutas med en rosenportal tillverkad av armeringsmatta.
- Vi ville lämna en öppning i planket så att folk som går förbi kan få njuta lite. Ibland händer det att de ber att få komma in lite och se sig omkring och det får de så gärna, säger Berit
Fasaden är mörkt grå av järnvitriol, fodret runt fönstren, har brända nyanser av rött och gult. De mörkt blå lövkojorna och den gamla skära klängrosen, som alltid funnits vid huset, står vackert mot väggen.
- Vi vet inte säkert vad för sorts ros det är, men vi ska få hjälp av Stefan Nordin som är engagerad i ett program för odlad mångfald, POM, att artbestämma rosen.
Förr lade man jord ovanpå husgrunden av sten, för att hindra golvdrag. När Tomas bröt upp golvet låg det bränd jord mellan stockarna. Den pulvriserade jorden grävde han ut och den blev en bra grogrund för trädgården. Varje vår fyller Berit på med mellan åtta och tolv säckar kogödsel. På hösten fördelar hon fem skottkärror hushållskompost över rabatterna.
- Sen växer det så att det knakar året efter, säger Berit.
Berit Jansson minns sin barndoms trädgård i skogarna i Skepplanda som ett enda stort sommartvång. Pappan hade 19 vinbärsbuskar som skulle skördas varje sommar. Och det var många rabatter som hon fick hjälpa till att rensa. Det var inte roligt då, men det satte sina spår hos henne senare i livet.
Först när barnen blev lite större vaknade Berits trädgårdsintresse rejält. I huset i Skepplanda skapade de en vacker trädgård. De hade ett uterum som var uppvärmt vintertid. I detta fanns ett persikoträd som gav vacker blomning i mars samt rikligt med frukt under hösten.
I trädgården på Björkö fanns från början bara en gräsmatta, klätterrosor och syrener. Detta har nu kompletterats med blommor, murar och ett litet vattenfall, som snart skall avslutas med en fyrkantig damm med Berits egenhändigt gjorda mosaik. Hennes stora fritidsintresse är keramik och Tomas har börjat med nästa byggprojekt, en liten keramikateljé åt henne.
Stenarna som de använt i trädgården är insamlade under renoveringsarbetet av stugan. De flesta kom i dagen när de grävde ut jordgolvet. Idén till den runda gräsmattan fick Berit från en trädgårdstidning.
Växterna då?
Här finns ett överflöd av tåliga vackra perenner i blått och rosa på sommaren. På höstkanten är blommorna i brända mättade färger. De flesta plantor köper Berit på hösten, när de går att få för halva priset.
- Dessutom har jag genom åren snott friskt hos vänner och bekanta. Nu blir det inte ofta eftersom här är ganska fullt, säger hon.
- Vallmo tycker jag om i alla färger. På våren kommer den sibiriska vallmon, därefter förhoppningsvis den blå bergsvallmon. Den är svår och ibland kvävs den av de andra växterna.
Jag försöker om och om igen. Pioner av alla sorter älskar jag. Buskpion, doftpion och gammaldags pion. Eldkrasse är den enda ovanliga växten i trädgården. Tyvärr har jag aldrig fått den att blomma. Jag är inte speciellt duktig på växtnamn och olika växtbetingelser utan går mera på färg, form och känsla. Tanken med trädgården är att den ska vara som en lustgård där man kan sitta som tjuren Ferdinand och bara lukta på blommorna. Den ska dessutom fungera som vacker inramning när man vill bjuda in vänner till fest och umgänge. Den ska vara lättskött och det uppnår man genom att växterna står tätt.
Där plantorna behöver stöd står armeringsjärn som Tomas har format samman med najtråd. De köper stora mattor av järnet och Tomas funderar på att skaffa en svets och istället svetsa ihop ställningarna.
- Det blir billigt och snyggt med rostat armeringsjärn, tycker Berit.
På Björkö finns förstås också trädgårdens marodörer - sniglar och rådjur.
- Jag har bara sett rådjur i trädgården en enda gång, men sniglar finns det gott om. Jag brukar plocka dem intensivt på våren, sen går jag en runda någon kväll emellanåt och det håller dem stången. Jag tror inte att de gillar våra stengångar. De som kommer in är inte välkomna men jag har mycket växter i trädgården och de står så tätt att det räcker och blir över även om sniglarna tar en del.
Längst bak i ett av trädgårdens hörn ligger den inglasade uteplatsen. Placeringen gav sig själv en dag när Tomas krupit in under syrenerna för att se hur trädgården tog sig ut från det hållet. "Kom hit och titta! Härifrån ser trådgården så fin ut."
Härinne finner man rosmarin som blommar med små fina blå blommor, basilika, chili och tomater. Runt uterummet skuggar syrenerna om solen lyser starkt. Genom rutan syns Zebrarandgräs, som enligt Berit brer ut sig lite för mycket. Lite längre bort rabarber och svartvinbärsbuskar, en eftergift för pappa och barndomens trädgård. Här och var syns jordgubbsplantor emellan blommorna. Rosenplister, femtunga och penningblad finns i krukor och man hör porlandet från vattenfallet genom glasen.
Berit och Tomas använder trädgårdsrummet från tidig vår till sen höst. Berit sitter gärna här när regnet smattrar mot glaset om det dessutom åskar är lyckan fullständig. Vikdörrarna öppnar upp mot solen när den lyser och infravärmen gör sitt till för att förlänga säsongen.
När mörkret börjar sänka sig på senhösten kommer trädgårdsbelysningen till sin rätt. Berit har köpt ljusslingor, spots och halogenlampor, som hon placerat ut i trädgården. På det sättet kan man njuta av trädgården hela vintern.
- På julen lägger vi ett lysande nät över rosenbågen och längs uterummets konturer fäster vi en ljusgirland med istappar i. Det blir en vacker inramning när vi dricker välkomstdrinken utomhus vid vinterns fester, säger Berit.
