Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Stammis på 7:ans ölhall, vid Kungstorget.

Ölhallen 7:an

Öl ansågs finare än brännvin och på 7:an serverades mest fatöl.

Ölhallen 7:an i kvarteret Idogheten grundades den 31 augusti 1900 av August och Alida Andersson från Mölnlycke. 13 år senare blev Alida änka och drev därefter ölhallen vidare tills barn och till sist barnbarn tog över 1981.

Efter en kort tid i kinesisk ägo köpte servitrisen Majken Rodenburg loss Ölhallen 7:an, som fortfarande var utan godkänt kök. Så var det också när nuvarande ägare Johan Pettersson tog över 1995.

Tack vare ett specialtillstånd av före detta landshövdingen Kjell A Mattsson får Johan Pettersson som enda ölhallsägare servera starköl utan kök. Det enda ätbara är jordnötter, chips och ölkorv. Men allt har en baksida. Ölhallen inte får servera vin och sprit.

När ölhallen byggdes fanns det 14 konkurrenter och några till med utökad service i närheten av det stora torget. Men i dag är denna den enda som har överlevt.

Nu finns det rum för runt 50 gäster och det mesta av inredningen är original. Lite är bytt efter branden 1996. Däremot är skylten på dörren ovanlig. Enligt Johan Pettersson gick det inte att ha gränsen vid 18 år. Då kom alltför många skräniga tonåringar. Dessa får nu två år på sig för att lära sig att dricka någon annanstans.

När det begav sig i 1900-talets början serverades såväl öl, som porter och vin i buteljer. Dess ställdes på brickor på borden. En sup kostade 8 öre medan en vinhalva gick på 35 öre.

Öl ansågs finare än brännvin och på 7:an serverades mest fatöl. Kvinnor blandade gärna vin och porter, vilket ansågs vara en stark och närande dryck. Vermuth blandat med sockerdricka var en annan populär dryck.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.