Blott flera nyanser av blått

På Redbergsvägen i Göteborg låg den första butiken. Där i källaren började Helena Gustafsson redan som tioåring hjälpa till med att prismärka.

Farfar grundade företaget

– Vita lappar med en liten tråd, minns Helena och ler en aning. 75B, 99 kronor. Jag kommer ihåg att farfar stod i dörren, klädd i kostym, och öppnade för kunderna. Farfar startade detta 1932. Sedan tog mina föräldrar över och drev företaget.

Med ”detta” syftar Helena på familjeföretaget Evanette som till en början fokuserade på i första hand underkläder men idag även innefattar det egna badklädesmärket Saltabad. 24 år gammal fick Helena ansvar för företaget.

– Min mamma gick bort hastigt när hon var 50 år, förklarar Helena. Det var fruktansvärt. Vi hade redan jobbat tillsammans i några år men jag hade inte haft något ekonomiskt ansvar. När mamma dog fanns det ingen tid att fundera, det var bara att fortsätta.

Helena hade då dessutom nyss fått barn. Dottern Johanna var bara sju veckor när Helenas mamma dog.

Bra medhjälpare

– Men jag hade många bra medhjälpare, fortsätter Helena. Och det hade nog alltid funnits en önskan från familjen att jag skulle ta över. Fast det var ändå jobbigt att bli av med tryggheten när mamma försvann så hastigt.

Helena beskriver det som några tuffa år som följde, men det gick. Och numera jobbar även Johanna i familjeföretaget. Men innan Johanna började arbeta sida vid sida med Helena hann hon bo en tid i Hongkong och även ta examen vid IHM Business School.

Bild: Anna Edlund

1/3

– Mode var alltid det som lockade, säger Johanna. Evanette fanns med som ett alternativ hela tiden, jag fick höra redan när jag var tio år ”jaha, det är du som ska ta över?”, men det kändes samtidigt roligt att prova andra grejer.

– Sedan började jag tjata om att du skulle jobba här, säger Helena och skrattar.

Sin första baddräkt

I nästa andetag förklarar Helena att man sedan 2004 även driver det egna badklädesmärket Saltabad med fabrik i Polen.

– Fast redan 1996 gjorde jag min första baddräkt. Det var på Mauritius. Jag sökte upp en fabrik och ritade upp vad jag ville ha; något som satt kvar runt rumpan när man jagade ungar på stranden.

– Jag minns den baddräkten, säger Johanna. Den hade som en kjol framtill.

Typiska mönster för badkläder från Saltabad är randigt, prickigt, blommigt och leopard. Men där finns även en hel del enfärgat i butikerna påpekar Helena.

– Vi struntar i trender och går efter vad vi gillar. Nyanser är viktigt. Det här är till exempel inte vilken blå som helst.

Perfekt blå

Helena håller upp en baddräkt ur den senaste kollektionen.

– Detta blev en perfekt blå direkt, säger Johanna.

Hon ler svagt när hon, efter att ha dividerat en stund med Helena om vad det egentligen är för typ av blå färg, konstaterar att baddräkten i fråga har ”vitt leotryck på den perfekta blå”.

– Du är idésprutan som kommer med nya grejer dygnet runt – ”kanske en volang här i stället?”, säger Johanna därefter vänd mot Helena. Du är duktig på att komma på fina detaljer.

Helena nickar mot en liten hink som står på bryggan där vi befinner oss.

– Det kan räcka att jag får syn på en spann eller en servett så tänker jag ”det kanske är dags för dessa färger”. Det bara kommer till mig. Men jag försöker skriva ner i stället för att ringa Johanna, hon har så mycket att göra med den dagliga driften. Jag vet att hon inte hinner med mitt tjat.

Sitta på en tyghög och glo

Helena skrattar återigen. Sedan beskriver hon hur hon, när de befinner sig i fabriken i Polen, älskar att bara sätta sig i tygrummet och titta på alla tyger.

– Jag kommer på nya idéer bara av att sitta där på en tyghög och glo.

– Det går nästan inte att få ut henne, säger Johanna med ett snett leende. När min man är där ber hon honom gå in i tygrummet och köra Facetime.

Utöver Helena och Johanna är ytterligare en drös familjemedlemmar involverade i företaget. Att jobba så pass tätt ihop, mor och dotter, är inte några problem enligt Helena.

– Vi har blivit väldigt tighta. Jag och mamma var också det, jättetighta. Om man inte trivs ihop går det inte att jobba så här.

– Vi har jätteroligt och kompletterar varandra, fyller Johanna i. Jag känner ett stort ansvar i många delar men det är skönt att vi är flera och jag är väldigt glad så länge mamma är med och sprutar idéer. Corona var inte roligt, men nu känns det bättre. Man kan se ett ljus.

– För mig är det en dröm, det jag gör, konstaterar Helena. Det tar mycket kraft men jag tycker att det är en dröm.

Lina Norman

livsstil@gp.se