Det är med både förvåning och tillfredsställelse Björn Skifs tittar tillbaka på sitt liv. I över ett halvsekel har han sjungit, uppträtt och skådespelat – på scen, tv och film, alltsedan 1960-talet med bandet Slam Creepers.
Förverkligat många drömmar
– Hur i hela friden kunde jag hinna med allting? Men det är klart, man var ung och högg på allt. Jag har fått göra väldigt mycket av det jag drömde om, så det är väl inte så konstigt att jag med ålderns rätt nu tar det lite lugnare, säger 75-åringen.
De senaste åren har han dragit ned betydligt på takten och inte gjort stora turnéer eller shower. Han trodde rastlösheten skulle komma efter ett tag men i stället upptäckte han att det är rätt skönt att ”gå och lura lite”, som han säger – ta det lugnt och tänka på annat än nästa pass i studion eller på scenen.
Rullar inga tummar
Nu är det inte så att Björn Skifs sitter och rullar tummarna hemma i den gamla prästgården söder om Stockholm där han och frun Pernilla bor sedan många år. I höstas kom en julskiva, vilket var lite otippat eftersom han tidigare aldrig hade tänkt ge ut en sådan.
– Det har gått lite inflation i julplattor, alla ska göra en. Men så fick jag en låt skickad till mig av Peter Kvint som jag föll för direkt. Den var på engelska och passade mig perfekt, inte så religiöst och inte så mycket tomtar. Jag bad om fler och fick ihop ett album.
Till nästa jul planeras ett tv-program men det kan Björn Skifs inte säga något om ännu.
I övrigt är både han och Pernilla engagerade i de båda vuxna sönerna Oliver och Jonathan.
– De är väldigt kreativa båda två. Ingen har valt att satsa på musik men Jonathan jobbar med 3D-animering och Oliver är konstnär. Oliver ska ställa ut på Konstrundan på Österlen i påskveckan så vi packar en skåpbil och kör ner hans tavlor. Vi hjälper till så mycket vi kan, det är både vår hobby och ett extrajobb.
Inte bara skojig dalmas
Man får lätt intrycket att Björn Skifs är en glad och lättsam person, och den bilden visar sig stämma bra.
– Ja, jag är rätt lättsam. Naturligtvis har jag mina svackor och mörka stunder som alla andra, jag är inte bara en skojig dalmas. Det går upp och ner. Men jag tycker om när det är glatt och det syns ju även i det jag gjort. Det är inga tunga grejer, jag är ju underhållare.
Karriären fick en rejäl knuff framåt sedan hans version av låten ”Hooked on a feeling” gick upp som listetta i USA 1974. Sedan följde låtar som har blivit svenska klassiker, som ”Michelangelo” och ”Härligt, härligt men farligt, farligt”. Han gjorde musikalen ”Spök”, spelade i filmer som ”Strul” och skapade turnéprojektet Badrock, för att nämna några saker.
Känner rysningar av lycka
Björn Skifs kan inte peka ut någon speciell höjdpunkt när han ser tillbaka.
– Det skulle i så fall vara den där känslan en kväll när publiken är med, när allt funkar och jag känner rysningar av lycka. När allting stämmer!
På Eurovision Song Contest 1978 stämde inte riktigt allt. Björn deltog med låten ”Det blir alltid värre framåt natten” men när han satte sig vid pianot i direktsändning i Paris hade han inte bestämt sig för om han skulle sjunga på svenska eller engelska. I inledningen kom så de kryptiska raderna: ”Röppni fäls. Urr duddi gnöl. Å dymnisåå.”
– Ja det var stundens ingivelse. Det kommer bergis stå på min gravsten: ”Han som glömde texten i Paris”, säger Björn och skrattar.
Han tycker fortfarande mycket om att sjunga och inte minst att musicera med andra, och han är tacksam över att ha kunnat ägna sig åt det. Men drygt 50 år i branschen har också haft ett pris. I dag är han beroende av hörapparat efter att ha fått hörselskador.
– När man var ung var man ju odödlig och rockmusik skulle vara starkt. Vet inte hur många gånger jag klivit av scenen med ringande ljud i öronen. Man tänkte ju att det går över, men i längden har det inte varit nyttigt. Så nu predikar jag för alla yngre, våra egna grabbar och andra, att man måste vara rädd om sin hörsel.
Björn Skifs
Fyller: 75 år den 20 april.
Gör: ”Artist låter så pretentiöst. Sångare och skådespelare också. Jag kallar mig scengångare.”
Bor: I en gammal prästgård söder om Stockholm.
Familj: Frun Pernilla, regissör, och sönerna Oliver, 34, och Jonathan, 31.
Om att fylla 75: ”Det låter ju som Gubbe med stort G. Men jag har faktiskt ingen åldersnoja.”
Så firar han födelsedagen: "Med picknick i det gröna. Det brukar kunna vara fint vårväder på min födelsedag så det hoppas jag på även i år."
Om Vansbro: ”Det är fortfarande hemma för mig, de ränderna går aldrig ur. Jag åker dit flera gånger varje år och hälsar på min syster och mina gamla kompisar.”
