Gerd Riccius, krönikör.
Gerd Riccius, krönikör. Bild: Sören Håkanlind

Bidrog mina utsvävningar till presidentens fall?

En fransk potentat stod för notan när Gerd Riccius och hennes man firade silverbröllop på en lyxrestaurang i Paris. ”I en drömlik miljö med orörd inredning från 1700-talets slut, satt min man och jag på den trestjärniga restaurangen Le Grand Véfour i Paris och lät de läckraste delikatesser, nedsköljda med det ädlaste vin, smeka våra gommar. Fyra servitörer i frack fladdrade omkring oss, beredda att lyda minsta vink”, skriver hon i sin krönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

Tv-profilen Siewert Öholm köpte i slutet av 1900-talet Aspa Herrgård i Närke och drev där hotell- och restaurangverksamhet tillsammans med sin hustru Ann-Britt. Genom sönernas gastronomiska skicklighet och Ann-Britts driftighet och sinne för estetik utsågs denna högborg snart av en ansedd kulinarisk tidskrift till ”Sveriges förnämsta hotell och restaurang”. Medlemskap i Relais & Châteaux var självskrivet, en sammanslutning grundad i Paris 1954, innefattande de högst rankade, personligt ägda lyxhotellen i världen.

Min uppgift i sammanhanget blev att sköta all brevkorrespondens på franska mellan Aspa och ”högkvarteret” i Paris. Snart ombads jag att agera värdinna då rörelsens mäktige president anlände från Frankrike. Hans arbete bestod bland annat i att ständigt, världen över, besöka de utvalda lyxhotellen för att kontrollera att de höll högsta standard. Turen var nu kommen till Aspa Herrgård.

ANNONS

Jag anmodades att möta denne ”hotellpotentat” på Landvetter flygplats, där en hyrd helikopter väntade oss för en flygtur över ett sommarfagert Sverige. Vi landade på Aspa Herrgårds stora gräsmatta, där servitriser i hellånga svarta klänningar och dito vita spetsförkläden tog emot oss med fyllda champagneglas på silverbrickor. För de inbjudna gästerna, inklusive nordiska krögare, samtliga medlemmar av Relais & Châteaux, vidtog därefter årsmöte, där jag bidrog med tolkning till franska som en artighet mot den prominente hedersgästen. Sedan följde en ångbåtstur på Vättern där en skönsjungande trubadur stod för underhållningen.

Galasupén på kvällen var magnifik. Enorma kandelabrar och imponerande blomsteruppsatser prydde det utsökt dukade bordet. Fru Öholm satt på presidentens högra sida, jag på den vänstra för att hastigt kunna gripa in på franska om det uppstod gnissel i deras engelska konversationsmaskineri. Pinsamt nog var det med mig presidenten förde intressanta samtal under hela middagen. Uppenbarligen föredrog han att konversera på sitt modersmål. Efter den högst delikata måltiden, i väntan på kaffet efter maten, slog jag mig ner i en liten sidensoffa i en av salongerna. Presidenten satte sig intill. ”När kommer ni till Paris nästa gång?” undrade han. ”Om två veckor”, svarade jag. ”Jag ska fira silverbröllop där med min man”. Han såg fundersam ut: ”Har ni bestämt programmet”? Vid mitt nekande svar föreslog han följande: ” Ni ska gå till Paris förnämsta restaurang och beställa in allt ni vill ha och jag står för notan. Jag ska reservera författaren Colettes stambord för er räkning.”

ANNONS

Två veckor senare, i en drömlik miljö med orörd inredning från 1700-talets slut, satt min man och jag på den trestjärniga restaurangen Le Grand Véfour i Paris och lät de läckraste delikatesser, nedsköljda med det ädlaste vin, smeka våra gommar. Fyra servitörer i frack fladdrade omkring oss, beredda att lyda minsta vink.

Plötsligt släcktes ljuset i den anrika lokalen, de sofistikerade gästerna lade ner besticken och allas ögon riktades mot svängdörrarna till köksregionerna, varifrån hovmästaren, tätt åtföljd av de anställda, likt en härförare hembärande en segertrofé, tågade genom restaurangen fram till vårt bord, där han placerade en grandios, ljusprydd och halvmeterhög bröllopskrokan försedd med texten ”Trevlig silverbröllopsdag”. En av servitörerna gick ner på ena knät och fotograferade oss och hela härligheten. En spontan applåd från personal och gäster fullbordade föreställningen.

Några år senare var skandalen ett faktum. Det offentliggjordes att presidenten för Relais & Châteaux hade dömts till fem års fängelse för ekonomiska oegentligheter. Kanske bidrog mina dyrbara, kulinariska utsvävningar på Le Grand Véfour till hans ödesdigra avsteg från dygdens väg, i så fall en minst sagt smickrande uppoffring från hans sida.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS