Barnens glädje inspirerade Emelie att byta yrkeskarriär

Emelie visar runt i ateljén som hon hyr ihop med andra konsthantverkare. På ett bord står korgar tillverkade av stengodslera och bredvid dessa syns några av de vaser som ska med till utställningen i Milano.

– Vaserna är en fortsättning på min skulpturala serie Piece by Piece, där jag gör papperslera i porslin. Metoden jag arbetar med är lager på lager av små porslinsbitar som jag skär ut och bygger ihop tills de bildar en form. Man kan väl säga att jag hittar inspiration från olika papperstekniker och själva pappret som material, förklarar Emelie.

Uppvuxen i Onsala

Under uppväxten i Onsala var det inte så självklart att jobba med skapande.

Men när Emelie efter gymnasiet arbetade som barnskötare på en förskola hände något. Emelie berättar hur tagen hon blev av att se barnens glädje i skapandet med leran.

– Det var något som hände där i ateljén på förskolan. Både när jag själv arbetade med materialet och fascinationen över hur oändlig barnens fantasi är. Att det inte verkade finnas några gränser för vad man kunde skapa med leran. Jag tyckte det var så oerhört roligt att jag ville gå vidare med det på något sätt.

När en kollega tipsade henne om Löftadalens folkhögskola och deras kurser i keramik, sökte hon dit.

– Min önskan var att fortsätta arbeta och skapa med lera. Jag hade ju jobbat på förskolan i tre år, så jag började fundera på vilken väg jag skulle gå framöver.

Under tiden på skolan lärde hon sig nya tekniker och vad man kunde göra med leran som material.

– Jag förstod att det finns så mycket mer man kan skapa med lera än att göra koppar och tallrikar som jag hade tänkt från början. Så det blev en jättebra start för mig och en ögonöppnare som fick mig att gå i en annan riktning.

Kom till ett vägval

Snart kom Emelie till ett slags vägval, om hon skulle söka sig vidare i hantverket, eller tillbaka till tryggheten.

– Jag var väldigt kluven. I min värld kunde man inte hålla på med det här på riktigt, utan keramiken var mer som en fritidsgrej. Ska jag verkligen lägga tid på det här? Det var väldigt mycket beslutsångest ett tag.

Till sist bestämde Emelie sig för att gå vidare och sökte en tvåårig utbildning i keramik på Capellagården i Öland.

Hon kom in på skolan och kände att hon var på rätt väg. Fast en liten del av den där kluvenheten låg kvar och gnagde.

– Tveksamheten fanns kvar. Det är ju inte så givet att det blir ett fast jobb med keramiken. Men jag fortsatte och det ångrar jag inte i dag. Jag hade jättebra lärare som hjälpte mig vidare i skapandet och pushade mig att hitta nya vägar i det experimentella med leran.

Säker på sin sak

Efter andra året på utbildningen var hon redan så säker på yrkesvalet att hon sökte in till HDK i Göteborg och kom in där. En del av hennes portfolio vid ansökningen bestod av korgar skapade av lera.

– Jag inspirerades ganska tidigt av olika papperstekniker och att få leran att inte se ut som lera, konstaterar hon och fortsätter:

– Just det där att man kan utmana materialet och att kavla leran väldigt tunt, men ändå få en form på den, gillade jag.

Emelie hade slutat på förskolan redan när hon kommit in på Capellagården.

Hon återkommer till tankarna före beslutet och att valet stod mellan att plugga vidare till förskolelärare eller i stället slå in på den skapande vägen – två fullständigt olika vägval.

– På ett sätt är det lite konstigt att jag ändå valde keramiken och konsthantverket. Jag tror att jag egentligen är en person som mår bra av att ha det tryggt och stabilt. Samtidigt är det något med skapandet och ovissheten som gör att jag ändå dras dit, förklarar Emelie.

Nyfödd dotter

För tillfället ligger fokus på dottern Vega som föddes i början av april.

Men till hösten är det tänkt att hon ska ställa ut sina vaser vid en mässa i Milano.

Här i Sverige syns hennes verk i olika butiker, som Designtorget och Markslöjd.

Emelie pratar om fascinationen för leran som fortfarande är stark.

– Det finns så många vägar att gå med leran. Vill man vara experimentell, så finns det flera olika tekniker du kan använda dig av. I mitt examensarbete fokuserade jag väldigt mycket på glasyrer och att blanda papper i leran, som gör att det blir helt andra strukturer som man inte ser förrän papperet bränns bort. Sådant går jag igång på. Det är egentligen bara fantasin som sätter stopp.

Jan Larsson

livsstil@gp.se