Barnen får en meningsfull fritid – tack vare Mohammed

Han minns hur han själv smet in på Mixgården – fritidsgården för äldre ungdomar – när han egentligen inte alls hade åldern inne.

– Men sedan kom jag tillbaka i högstadiet och hängde där hela tiden, jag satt i gårdsrådet och fick vara med och ta beslut. Jag lärde mig mycket.

47 barn kom direkt

24-årige Mohammed Ali lutar sig tillbaka i soffan och berättar därefter att han 2015, tillsammans med en vän, drog igång Minimix på prov. Direkt kom 47 barn.

– Mixgården är väldigt bra men jag kunde se att det fanns ett behov även för de yngre barnen, de i mellanstadieåldern. Det börjar redan där, med fel förebilder och fel sysselsättning.

I Hammarkullen har Mohammed bott allt sedan han som treåring kom till Sverige från Kurdistan.

Han bor fortfarande kvar i den trappuppgång där familjen flyttade in i slutet av 90-talet.

– Jag bor på sjätte våningen och brukar kalla det mitt vakttorn, säger han med ett skratt. Jag ser hela parken. När jag var 17-18 år, innan jag startade Minimix, hängde jag mycket med min lillebror och hans kompisar. Jag löste deras konflikter och pumpade bollar och cyklar. Jag har varit engagerad i barnen här väldigt länge.

En del av Göteborgs Stad

Sedan april 2016 är Minimix en del av Göteborgs Stad, och Mohammed och kollegan Abdikarim Said Farah är nu anställda på heltid.

– Vi är själva uppvuxna här, säger Mohammed. Det här är vårt sätt att ge tillbaka. Vi förstår barnen och vet exakt hur de tänker.

Praktikanten Drilon Preniq, 18 år, kommer in där vi sitter i fritidsgårdens pingisrum och Mohammed påpekar hur viktigt det är att även skapa nya förebilder som barnen kan se upp till.

– Det är viktigt att vi använder oss av de äldre ungdomarna i området. Vi vill inte bara få följare, vi vill skapa nya ledare.

Alla barn hälsas välkomna

I nästa andetag förklarar Mohammed att kvällarna på Minimix alltid börjar med att någon ur personalen står i dörren och hälsar barnen välkomna.

– Vi skakar hand eller ger en kram. Det blir en bekräftelse – ”vi har sett dig”. Vi fokuserar även mycket på att barnen ska ha respekt och vara ärliga. Man är busig i den åldern, men gör någon en dum grej pratar vi om det. På torsdagar har vi också läxhjälp, då kommer studenter från Göteborgs universitet hit.

Mohammed återkommer till vikten av bra förebilder och berättar om inspirationskvällar man arrangerat i syfte att bredda barnens perspektiv.

– Vi har bland annat haft besök av en pilot och en polis, båda med en bakgrund liknande den som barnen här har. Min storasyster har också varit hos oss. Hon är byggingenjör, har tre barn och bor kvar i Hammarkullen. Hon kom hit och visade ”jag har vuxit upp här, jag har också levt trångbott men lyckats ändå”. Barnen kan känna igen sig och inspireras.

Hyllar sin mamma

Själv lyfter Mohammed fram sin mamma som en stor inspirationskälla.

– Jag är en produkt av en massa grejer, men störst betydelse har min mamma haft. Hennes sätt har gjort mig till den jag är i dag.

– Mohammed har gett mig jättemycket inspiration, flikar Drilon in. Jag funderar på att utbilda mig till fritidsledare.

Nyligen tilldelades Mohammed Västra Götalandsregionens folkhälsopris för sitt engagemang för och tillsammans med unga i Hammarkullen.

– Jag känner mig tacksam, säger han. Jag har arbetat stenhårt med det här i fyra år. Egentligen vill jag inte synas, det är inte mitt mål, jag vill bara ge tillbaka – men självklart blev jag glad. Fast jag tror att mamma blev mest glad. Hon grät till och med. Det blev ett kvitto för henne på att hon har varit en bra mamma. Ungdomarna blev också glada – och även folket i Hammarkullen. Vi i orten måste höras mer. Det finns en massa människor här som gör bra saker men som inte uppmärksammas.

Älskar sitt jobb

Mohammed tystnar ett ögonblick innan han lägger till:

– Det finns utmaningar, självklart. Vi befinner oss i en tid då ställen som Minimix behöver uppmärksammas. Men jag tycker ändå att det ser ljust ut och vi har en bra chef som supportar oss. Jag älskar det här jobbet och vi kollegor kompletterar varandra. Minimix behövs. Det blir en trygghet för hela området om barnen är här med trygga vuxna i stället för att hänga ute.

Arbetskamraten Abdikarim nickar och berättar sedan:

– Jag hade ingen riktig förebild när jag var barn – senare blev mina föräldrar förebilder. Många av barnen som kommer hit brukar säga till mig ”jag vill vara som du, jag vill också läsa den där utbildningen”. Det är en glädje att kunna vara en förebild.

Lina Norman

livsstil@gp.se