Bästa kameran är den du har med dig

Reinhold Heggenberger,72, är född i Ulm i Tyskland och kom till Sverige som barn. Att det blev flytt till Sverige berodde på pappans efterfrågade yrkeskompetens och det föll väl ut. Familjen trivdes.

– Vi hamnade först i Skultuna där jag cyklade runt med pappas Kodak Retinakamera runt halsen och tog bilder på folk i vardagliga situationer. Jag var less på att bara se tråkiga familjebilder i fotoalbumen. Jag ville fånga något annat, säger han och ler åt minnet.

Dokumenterade människa och miljö

Under gymnasietiden i Värnamo gjorde han ett gediget specialarbete med just den typen av bilder. Han tyckte att det var roligt att dokumentera stan i ord och bild och värnade om att visa människan och miljön tillsammans. Både utomhus och inomhus. Tidningen Värnamo Nyheter har under senare år publicerat en hel del av hans bilder från den tiden.

–I Värnamo fanns en Facebookgrupp där jag visade flera hundra bilder. Det har gett ett stort gensvar och åtskilliga har hört av sig och berättat om personerna på bilden. Så det har glatt många och jag har fått ett flertal positiva kommentarer. Det är kul.

Bilderna togs i slutet på sextio-talet. Svartvita som han framkallade själv. I dag fortsätter han visserligen med att fotografera människor i olika situationer men han tar desto fler bilder på fåglar. Intresset för fåglar vaknade först för fem år sedan men med tiden har han förkovrat sig mycket i ämnet. Totalt har han fotograferat 200 arter.

Vandrar varje dag

– För att få en bra bild använder jag förstås en riktigt bra kamera. Det är A och O för att få en bra fågelbild eftersom det oftast handlar om längre avstånd. Jag håller mig till kompaktkameror. De funkar jättebra.

1/3

Reinhold är en person som alltid har något på gång och han vandrar helst en mil per dag, gärna mer. Då använder han så gott som alltid sina stavar. Oftast går han ensam men ibland får han sällskap av hustrun som även hon är friluftsmänniska och uppskattar skog och mark.

– Jag är nog ganska rastlös och trivs bäst när jag får följa min egen agenda. Och det kan man ju som pensionär. Att sitta inne och uggla är ingenting för mig. Jag måste ut och röra på mig så jag går ofta längs Säveån, i Bokedalen i Jonsered och förstås hemma i Utbybergen. Men jag går också i stan för att se folk.

Utbildad lärare

Reinhold utbildade sig till lärare i Göteborg och har arbetat på både Komvux, grundskolan och gymnasiet. Han undervisade i svenska, tyska och engelska fram till pensionen. Under många år hade han egen firma vid sidan om lärarjobbet och gjorde broschyrer, foldrar och bilder till utställningar åt kommunala förvaltningar. I samband med fototävlingar figurerade han även i almanackor, tidskrifter och telefonkort.

– Det var en rolig tid, jag lärde mig mycket och fick många bra kontakter vilket jag har nytta av än i dag. Men firman har jag lagt ner sedan länge och nu är jag är pensionär på riktigt, säger han glatt.

Självklart vill han ta dagen som den kommer och ägna sig åt det han vill göra. Han går aldrig hemifrån utan att ha mobilen i fickan. När som helst kan det dyka upp något som är värt att fotografera.

Alltid kamera med sig

– Har du inte mobilen med missar du ju oftast tillfällena och dagens mobiler tar riktigt bra bilder. Genom åren har jag fått ett femtiotal väderbilder visade på Sverige idag, Rapport, Aktuellt och Morgonstudion. Det triggar förstås och får mig att vilja fortsätta skicka in bilder. Ofta tar jag när det är ruskväder och jag har fått riktigt bra respons just på de bilderna.

För att vara på den säkra sidan tar han gärna med sin minsta riktiga kamera också. Även den ryms i fickan.

– Jag gillar små kameror och mobilkameran som sagt. Då kan jag redigera bilden direkt och skicka in den när jag vill. Det är synd att folk inte lär sig att hantera sina bilder innan de lägger ut dem på Facebook eller Instagram. För bilderna kan bli väldigt mycket bättre med lite redigering.

Han har börjat fundera så smått på att hålla en kurs om hur man bäst fotograferar och redigerar sina bilder i mobilen. I så fall får det bli i kulturföreningen i hans egen stadsdel, Utby, där har han bott sedan början av åttiotalet.

– Ja, det är väl de gamla lärartakterna som sitter i. Att vilja hjälpa och guida så att resultatet blir bra. Och helst vill jag få folk att gå ut och röra på sig också. Man behöver inte jogga eller springa på gym för att må bra. Själv har jag i dag nästan samma vikt som när jag var 20 år och känner inte av någon artros längre. Men så mår jag oförskämt bra också säger han och ler.

TEXT

Britta Lundh-Flodin

namn@gp.se