Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Arne Ljungqvist fyller 90 år, men har inga planer på att sluta jobba. Inom stiftelsen Arne Ljungqvist Anti-Doping Foundation kämpar han fortfarande mot dopning. Bild: Jonas Ekströmer
Arne Ljungqvist fyller 90 år, men har inga planer på att sluta jobba. Inom stiftelsen Arne Ljungqvist Anti-Doping Foundation kämpar han fortfarande mot dopning. Bild: Jonas Ekströmer

Arne, 90, fortsätter oförtrutet sin kamp mot dopningen

När Arne Ljungqvist började sin kamp mot dopning inom idrotten mötte han oväntat motstånd, bland annat från idrottarna själva. I dag har arbetet gett resultat över hela världen, men trots sina 90 år slår han sig inte till ro.

Det började med ett telefonsamtal år 1971. Ville Arne Ljungqvist få en plats i styrelsen för Svenska friidrottsförbundet? Med chans att bli ordförande inom ett par år?

Arne hade redan mycket att göra som läkare och forskare på Karolinska institutet men svarade ja. Hög arbetsbelastning har han aldrig skyggat för, tvärtom. När han påbörjat sitt nya uppdrag gjorde han dock en nedslående upptäckt.

– Det pratades väldigt mycket om anabola steroider bland idrottarna. Som läkare visste jag ju att de här medlen var receptbelagda och kunde ha starka biverkningar. Att de missbrukades av idrottare, det var ju inte klokt!

Han kunde jämföra med sin egen tid som elitidrottsman 20 år tidigare. Då pratade ingen om anabola steroider.

Duktig i höjdhopp

Arne Ljungqvist hade en lovande karriär som höjdhoppare framför sig när en knäskada satte stopp. Då hade han hunnit bli svensk mästare 1952 med ett hopp på 1,96 och satte senare sitt personliga rekord med 2,01.

I stället satsade han på att bli läkare. Yrkesvalet hade han gjort tidigt efter att ha upplevt hur kamrater insjuknat och dött i polio och TBC.

Bakgrunden inom både idrott och medicin betydde mycket för hans kommande arbete mot dopning.

– Dels var det den idrottsliga aspekten. Jag ville inte se idrotten förfuskas. Men också den medicinska eftersom de här medlen kunde vara hälsofarliga.

Bild: Jonas Ekströmer
Bild: Jonas Ekströmer

Som ordförande i Svenska friidrottsförbundet kom Arne Ljungqvist att profilera sig som en stark röst mot allt vad dopning hette. Men han kämpade i motvind. Andra länder skickade ju dopade deltagare till de stora tävlingarna, varför skulle Sverige inte låta sina idrottare tävla på samma villkor?

– Hela det manliga laget i Svenska friidrottsförbundet skrev under ett brev där de krävde min avgång. Det fick stor medial uppmärksamhet och jag blev hårt åtgången. Då kände jag mig ganska ensam.

Samtidigt insåg han att kampen mot de prestationshöjande preparaten inte enbart kunde föras inom landet, den måste upp på internationell nivå. En bra plattform för detta fick han som invald i Internationella friidrottsförbundets styrelse 1976.

Du slås inte ned av motgångar?

– Nej för sjutton! Jag visste ju att jag var ute i rätt ärende.

Opinionen vände

Efter stora dopningsskandaler på 80-talet vände världsopinionen, och under de senaste årtiondena har det vuxit fram en helt annan inställning. Samtidigt har preparaten blivit vanligare utanför elitidrotten, bland annat på gym och i gängmiljöer. Stiftelsen Arne Ljungqvist Anti-Doping Foundation riktar sig bland annat till ungdomar och skolor i takt med att dopningen alltmer har blivit en folkhälsofråga.

Arne har trots sina 90 år inga planer på att luta sig tillbaka.

– Jag har alltid varit mycket aktiv. Folk tror att jag bara har ägnat mig åt antidopning men det har varit en bisyssla.

Huvudsakligen har han varit läkare och forskare på Karolinska institutet. Därtill har han haft uppdrag som ordförande för Riksidrottsförbundet och Cancerfonden.

Hustrun Ulla dog 2011

2011 dog hans hustru Ulla efter många års demens.

– Det pågick under 15 år, det var en förfärlig tid. I dag begriper jag inte hur jag klarade det, men barnen ställde upp naturligtvis.

När dessutom gamla vänner inte längre finns kvar är det lätt att ensamheten smyger sig på. Men på senare år har Arne hittat nya bekantskaper.

– För oss äldre är det fantastiskt att få nya bekanta, det innebär en social nytändning. Vi är en krets från 70 år upp till min egen ålder men vi struntar faktiskt i hur gamla vi är.

Klarar det allra mesta

När den här intervjun är över ska Arne Ljungqvist delta i ett digitalt möte för att planera ett internationellt seminarium den 1 maj om dopning i och utanför idrotten. Senare samma dag ska han gå till mataffären och hämta matkassen som har plockats ihop åt honom. Maten lagar han själv.

– Jag klarar mig bra, jag gör allt sådant hemma. Och så har jag vänner som hjälper till.

Arne Ljungqvist

Ålder: Fyller 90 år den 23 april.

Bor: Stockholm.

Gör: Professor emeritus i patologi. Ordförande i stiftelsen Arne Ljungqvist Anti-Doping Foundation.

Familj: Barnen Mats, Håkan och Maria, sju barnbarn och ett barnbarnsbarn.

Om att fylla 90: ”Jag lever på övertid men det är angenämt så länge jag är något sånär frisk.”

Så firar han födelsedagen: ”Jag har fått båda sprutorna så kanske med några jämnåriga vänner.”

Tidigare uppdrag (urval): Ordförande för Svenska friidrottsförbundet 1973–1981, ledamot i Internationella friidrottsförbundet 1976–2007, Sveriges olympiska kommitté 1989–2011 och Internationella olympiska kommittén 1994–2011. Ordförande i IOK:s medicinska kommitté 2002–2014, i Cancerfonden 1992–2001 samt i Riksidrottsförbundet 1989–2001. Var med och bildade World Anti-Doping Agency 1989.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.