Arkitektens husdrömmar med händer som bygger bo

De vita bomullsgardinerna fladdrar till när bakluckan på den ombyggda skåpbilen är vidöppen mot naturen utanför. Vassen och fälten breder ut sig i den ljumma sensommaren.

– Hela sommaren har jag tillbringat i den och bara åkt hem till Alingsås emellanåt, ler tjugoåriga Hilda, nöjd med friheten och möjligheten att åka varsomhelst, med boendet i bagaget.

Bott i bilen första veckorna

– Till en början skulle jag bara ha den för att resa runt med men nu har jag bott i den under de första veckorna i skolan. Sen kommer det bli för kallt. Men visst skulle det fungera om jag sätter in ett element och isolerar, tillägger hon och det syns att hon redan börjat tänka ut lösningar.

– Jag har alltid gillat hus, tycker det är spännande med planlösningar, att rita och skapa. Hon har sett varje avsnitt av tv-programmet Husdrömmar och just intresset för hus och arkitektur har alltid funnits där och pockat på uppmärksamhet.

Uppvuxen i Lerum tog Hilda tog studenten från Alströmergymnasiet våren 2020, med ett studentfirande utan brötiga lastbilsflak och glammiga studentbaler, i en tid när corona dikterade villkoren. Och Hilda som hade bestämt sig för ett sabbatsår för att åka till Island och resa runt, fick stanna hemmavid.

– Jag hade sparat pengar i ett halvår och hittade en gammal skidbuss i Skåne som vi körde hem i snökaos, minns Hilda som genast satte igång att skissa och drömma sig hem och ut på vägarna till nya platser.

Händerna i ett eget projekt

– Jag hade ju velat detta så länge och nu skulle jag få ner det på papper. Hon ritade in säng, sittplatser, kök, kemtoalett och förvaring. Rev ut all inredning och började bygga. Mycket handlade om att få sätta händerna i ett eget projekt.

– Själva byggandet var lika viktigt som att använda den. Jag ville bygga om en bil, designa, genomföra och se resultatet, ler Hilda med smittande entusiasm i de blå ögonen. Och några månader senare var husbilen färdig och hon kunde ge sig ut på en sommarlång roadtrip. Vanen fanns också där som lösning när hon kom in på arkitekturutbildningen på Chalmers i centrala Göteborg.

– Jag har stått i bostadskö i över två år men ännu inte fått något erbjudande. Men jag har ju mina sex kvadrat, min säng och mitt lilla kök, ler hon. Tillägger att hon ju också kan åka hem till Alingsås när det behövs, men tänker på de som kommer från andra håll och inte har någon annan utväg än att förlita sig på evighetslånga bostadsköer och upptrissade hyror.

– Det är ett ickefungerande system. Det byggs en del men det är alldeles för dyrt, säger Hilda som funderat kring det där med bostadsproblematiken, särskilt för studenter.

– Under en femårig utbildning har man betalt sådär en kvarts miljon i hyra. Tänk om man kunde bygga nedmonteringsbara, stapelbara mobila små moduler istället för de pengarna, med eller utan eget arbete. Som kunde placeras på kommunal mark inte så långt från skolan med gemensamma tvätt- och duschmöjligheter. Eller hitta en annan lösning som gynnar studenterna och inte bara hyresvärdarna. Och även i ett större perspektiv tror hon på att låta människor inkluderas mer i bostadsprocesser och utvecklingen av våra bostadsmiljöer.

Mer delaktighet skapar anknytning

– Det saknas koppling mellan byggare och brukare. Makten över beslut och utformningen av bostäder blir skev. Om folk får vara mer delaktiga och forma där de ska bo knyts de starkare till platsen och bryr sig mer om den.

”Allt detta är bra att kunna. Det är en del av min livsutbildning, antingen jag behöver bygga för mig eller hjälpa någon annan att förverkliga sin dröm”.

1/4

Själv skulle Hilda vilja bo i Göteborg under studietiden för att ha nära till skolan.

– Men samtidigt ser jag mig inte som en stadsperson. I framtiden kommer jag nog bo ute på landet, nära lugnet och tystnaden, i ett litet hus som jag ritat själv, säger hon drömmande. Och även om boendet i hennes van inte ger henne ett hem för gott, har själva bygget lärt henne mycket.

– Storleksmässigt är det lite som att bygga om ett rum, men som blir till ett helt hem med allt vad som behövs, alltifrån förvaring till el- och avloppslösningar. Och man behöver inte vara snickare för att bygga om en sån här, det finns oändligt med tips på nätet och man lär sig under tiden. Hon visar alla finesser i inredningen, utnyttjandet av varje millimeter. Det mesta gjort i återbrukat material och med egna kluriga lösningar. Luckorna längs taket där saker kan stuvas undan. De utdragbara borden både inomhus och om utomhus. Det nedpackade köket. Vasken och den lilla kemtoaletten.

Omvandlar teori till praktik

– Det här projektet har fått mig att inse att jag kan själv. Att skala upp, att en dag bygga ett mindre hus känns inte ouppnåeligt. Det har varit en lärande process som gett mig vanan att använda verktyg och jag känner mig mycket säkrare, säger Hilda som också insåg att hon gillade det fysiska byggandet. Att låta händerna göra det där som ritningarna och skisserna visar. Att omvandla teori till praktik. En erfarenhet hon bär med sig in i utbildningen.

– Kanske kan jag sen bli någon slags arktitekt-snickare, säger hon med ett skratt.

Hilda har inte bara byggt sig ett litet hem, utan även byggt ett stadigt självförtroende kring handens kraft och kompetens. Utstrålar stolt självtillit och nyfikenhet.

– Allt detta är bra att kunna. Det är en del av min livsutbildning, antingen jag behöver bygga för mig eller hjälpa någon annan att förverkliga sin dröm.

Anna Berglund