Annika Söder summerar fyra årtionden i diplomatins tjänst

Virusets framfart under våren har redan fått konsekvenser som i vissa fall kommer ta lång tid att reparera. Inom den internationella konflikthanteringen är situationen mer än allvarlig. En som vet det mesta om det är Annika Söder. I nästan hela sitt yrkesliv har hon arbetat med diplomati, medling och konfliktlösning. Och i nästan alla år på UD, senast som Sveriges första kvinnliga kabinettssekreterare. Nu har hon titeln ambassadör – fast utan ett land. Hon är också styrelseordförande för den fristående organisationen European Institute of Peace, och har utöver det en rad andra uppdrag.

– Att få två makthavare och stridande parter att komma överens online, mötas via en skärm, är svårt, säger hon och skakar på huvudet.

Hon påpekar att det sociala har väldigt stor betydelse i hennes arbete. När människor möts kan det bli en uppgörelse, men inte heller då är det särskilt lätt.

Feministisk politik

Dessutom är samlingarna kring ett bord bara en liten del av arbetet. Det stora jobbet sker ute i byar och städer där syftet är att nå ut till framför allt kvinnorna. Det är en fortsättning på den feministiska utrikespolitik som hon och före detta utrikesminister Margot Wallström arbetade fram och lanserade år 2014. Annika Söder förklarar att den i stort handlar om de tre r:en: representation, rättigheter och resurser.

– Varje gång ett beslut ska fattas ska kvinnor vara representerade, deras rättigheter ska tas tillvara och resurserna ska också nå dem.

– Flera regeringar har skaffat sig en feministisk utrikespolitik efter oss. Kanada, Mexiko, Frankrike, Luxemburg. Varför ska man utesluta hälften av befolkningen? Dessutom är det kvinnorna, barnen och de unga vuxna som drabbas mest av krig och konflikter.

Men arbetet ute på fältet är ofta hårt och farligt – långt ifrån myten om hur en diplomats vardag ser ut, säger Annika Söder.

– Det finns en föreställning om diplomatin – att vi dricker bubbel under kristallkronorna. Så är det verkligen inte. I det här jobbet får man ganska mycket skit under naglarna.

Vad är det svåraste med ditt jobb?

– Att det tyvärr är så många som inte vill ha fred, utan vill fortsätta ha makten till vilket pris som helst. Sedan är det så att i många konflikter finns regionala eller globala stormakter som lägger sig i. Världen ser ganska dyster ut. Det är utmanande. Man får hela tiden vända på alla stenar och ha väldigt mycket tålamod.

Fyra decennier som diplomat

Under snart fyrtio år som diplomat har Annika Söder följt utvecklingen i världen. 1980-talet präglades av kalla kriget, efter Berlinmurens fall kom optimismen – Tyskland enades, de baltiska länderna kunde frigöra sig och EU-samarbetet utvidgades. Men sedan 2010 har motsättningarna återigen ökat.

– Kina och Ryssland har blivit mindre samarbetsvilliga. President Trumps politik har förstärkt det inåtvända. Det har blivit mer auktoritära ledarskap, undergrävande av demokratin och ökade klyftor.

Enligt Annika Söder är det nu ytterst viktigt att det finns länder som står upp för samarbete och för att lösa konflikter utan våld. Samtidigt pekar hon på vikten av att fortsätta arbeta för demokratin. Och där har alla människor ett ansvar.

– För att demokratin ska fungera krävs att alla faktiskt deltar i samhället. Det räcker inte att bara gå till valurnorna – som också kan manipuleras. Det handlar om det sociala kontraktet, att du som individ är delaktig och då får del av samhällets frukter.

Inspirerades tidigt

Annikas intresse för en rättvisare värld väcktes tidigt och präglades av 68-rörelsens kamp mot diktaturen i Chile, för frigörelsen i Afrika söder om Sahara och Israel-Palestinafrågan. Dessutom var det fullständigt naturligt för henne att engagera sig i politiska, ofta svåra, frågor. Den sidan har hon bokstavligen fått med modersmjölken, från mamma Karin Söder som både blev Sveriges första kvinnliga partiledare för Centerpartiet och därefter Sveriges första kvinnliga utrikesminister. Även pappa, Gunnar Söder, jobbade politiskt – också han för Centerpartiet – och blev så småningom generaldirektör.

– Politiken präglade mig, men jag blev aldrig medlem i Centerpartiet, utan valde Socialdemokraterna, säger hon med ett leende och inflikar att de ändå var goda vänner hela vägen.

– ÄR goda vänner. Min pappa lever fortfarande. Han är 92 år och bor på ett äldreboende i Stockholm. Jag och mina bröder brukar träffa honom på andra sidan staketet.

Slutligen, vad önskar du dig i födelsedagspresent, förutom fred på jorden?

– Det har jag faktiskt inte tänkt på. När jag fyllde sextio år önskade jag mig en ny cykel och det fick jag. Så det får ändå bli fred på jorden och slut på pandemin.

Lena Wreede