Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Vardagskrönikören och äventyraren Annelie Pompe kopplar av ihop med sin hund Doglas. Bild: Privat, Anders Hofgren

Annelie Pompe: Ta vara på tiden – och mata din hjärna, själ och kropp

Under en lång tågresa på väg till Naerøydalen i Norge filosoferar Annelie Pompe över begreppet tid. "Tiden går, men det kommer också mer tid hela tiden. Tills det såklart tar stopp en dag", skriver hon i sin vardagskrönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Vad man ska göra när man har tid? Kanske kan man då fundera på följdfrågan; Vad har vi egentligen, annat än just "tid’" Tiden går, men det kommer också mer tid hela tiden. Tills det såklart tar stopp en dag. Jag tänker dessa tankar därför att jag i skrivande stund just har påbörjat en tolv timmar lång resa med tåg och buss till Naerøydalen i Norge.

Annelie Pompes hund Doglas tycks ha gott om tid.. Bild: Annelie Pompe

Jag visste att dessa tolv timmar skulle dyka upp och har därför sparat på 20 obesvarade mail. Man kan inte spara tid. Men mail kan man spara. Förlåt ni som fick vänta på svar några extra dagar. Jag har laddat upp med böcker och podcasts som skulle kunna räcka en livstid. Jag har också laddat upp med god och nyttig mat till kroppen. Jag tror att det är viktigt vad man väljer att mata både hjärna, själ och kropp med. Skräp in, skräp ut, så att säga. Jag har därför medvetet valt att inte titta på skräp-tv, läsa kvällstidningar eller facebookflöden.

En gammal vän till mig genomgick en mycket tuff utbildning. Den gick ut på att finna det som verkligen var meningsfullt och viktigt i livet. Många av oss gör inte förändringar förrän det är illa ställt eller akut nödvändigt. I vännens utbildning fick de gå igenom den tänkvärda övningen i att möta en läkare som berättade för dem att de bara har ett år kvar att leva. Vad ska du göra? Vad ska du inte göra? Vilka människor ska du träffa och vilka ska du sluta träffa? Till vilka människor ska du säga hur mycket du uppskattar dem? Vilka ska du förlåta? Övningen handlar om mer än att låtsas. Det handlar om att sluta skjuta upp saker, om att fundera på vad man vill uträtta i sitt liv och att fundera på vad man vill lämna efter sig. Att inse att vi med största sannolikhet bara har ett liv att leva.

Det får mig att minnas en Cherokee Indian-sägen om en äldre indian som lär sitt barnbarn om livet. Eftersom jag hade tid att googla kring sägen är det såklart inte säkert att den verkligen kommer från en indian, utan kanske från en pastor. Den äldre indianen berättar för barnet att det pågår en kamp inuti honom. Det är en fruktansvärd kamp mellan två vargar. Den ena vargen är ilska, avund, lögner, arrogans, girighet och ego. Den andra vargen är godhet, ödmjukhet, empati, generositet, kärlek och sanning. De två vargarna slåss inom dig, och inom alla andra också. Barnet är tyst ett tag och undrar sedan vilken varg som vinner kampen varpå den äldre indianen svarar "den vargen som du matar".

När det gäller inre förändringar som vanor, tankemönster och identifikation kan vi knappast förvänta oss snabba resultat. Om vi börjar mata vår hjärna och själ med goda vanor, val och intryck så kommer förändringarna långsamt. Det är inga resultat som går att sätta siffror på, men du kommer kunna mäta i hur det känns att vara du. Eftersom du kommer vara du resten av livet kan det vara väl investerad tid.