Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Äventyraren och vardagskrönikören Annelie Pompe uppmanar alla människor att på olika sätt utmana sig själva – och därmed utvecklas.. Bild: Gian Ehrenzeller, Anders Hofgren

Annelie Pompe: Annelie Pompe: Bli bekväm med att vara obekväm

"Jag tror att vi kan ta fram äventyraren i oss själva genom att närma oss det som är obekvämt", skriver äventyraren Annelie Pompe i sin vardagskrönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Jag vill motsätta mig tesen att människan i grunden är lat och bekväm av sig. Det låter så oerhört tråkigt och hopplöst.

Om det vore så att människan var lat och bekväm skulle nya uppfinningar aldrig se dagens ljus, inga nya bergstoppar skulle bestigas och det skulle vara skräpigt överallt. En person i min närhet kommenterade att ‘klart man inte gör mer än man behöver’. Vilket nog tyvärr är sant för många som inte har motivation eller energi. Jag har mött många människor som gör ‘mer än de behöver’, och de liksom skiner av energi och passion. Kanske för att de har hittat något de gillar att göra, eller för att de gillar att utvecklas.

Jag tror på tesen att göra mer av det man tycker är roligt. Frågan är vad som är bäst för ens personliga utveckling? Det är ju oftast eller alltid i den där zonen där livet är lite obekvämt som man utvecklas som mest. Då kanske man kan välja att tycka det är roligt att vara obekväm?

Min vän och kollega, psykologen Cecilia Duberg berättade att vi föds med två lika stora drivkrafter; att överleva och att utforska. Hos bebisar kan man lätt se de båda drivkrafterna. När barnet kissat, bajsat, fått mat, värme och kärlek slår utforskarkraften in. Förhoppningsvis får inte barnet alltför många förmaningar om att vara försiktig och akta sig för allt nytt. Rädslan tar tyvärr lätt överhanden över utforskardriften. Det är lätt hänt att man stannar i driften att bara överleva. Men i den drivkraften finns inte särskilt mycket utveckling. Man försöker förändra så lite som möjligt och hålla fast vid regler och livsåskådningar så att inget rubbas. Det är svårt i en värld där det enda vi garanteras är att förändring kommer ske hela tiden. Om vi kan sluta att bara överleva och vara mer mentalt flexibla kan vi hantera förändring bättre. Och vi kan bli mer levande på köpet.

Jag gillar såklart idén om att alla föds delvis till äventyrare. Jag tror att vi kan ta fram äventyraren i oss själva genom att närma oss det som är obekvämt och prova att utforska det. Ju mer bekväm du kan vara med att vara obekväm, ju starkare självförtroende får du.

Det gäller att hitta den där gränsen mellan obekvämt och bekvämt och stanna där. Det är liksom en mental yoga. Du kan stretcha den där gränsen så att den blir mer och mer töjbar och till slut flyttar sig några millimeter, centimeter eller flera meter. Det är dumt att försöka flytta för mycket på gränsen på en gång. Om du misslyckas på första försöket är det lätt hänt att ge upp och tänka ‘eftersom det inte funkade denna gång kommer det aldrig att funka’. Ge dig själv förutsättningar att lyckas lite i taget. Prova att välkomna känslan av att vara obekväm. Se det som bra träning! Den känslan är en möjlighet att vara bekväm med att vara obekväm, och utveckla mer mental styrka.