Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Fridykaren och vardagskrönikören Annelie Pompe har gått på djupt vatten igen. Nyligen kom hon hem efter en vistelse med många dyk i Röda havet. Bild: Privat, Anders Hofgren

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Annelie Pompe: Allvarligt, vad ska andra tycka om detta?

"Att bry sig mer om andras åsikter än sina egna är tyvärr ett effektivt sätt att köra självförtroendet i botten", skriver Annelie Pompe i sin vardagskrönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Det sägs att danskarna är ett av världens lyckligaste folk därför att de inte tar saker och ting på för stort allvar. Utan allvaret kan man avdramatisera det man har framför sig. Man behöver inte vara nervös eller rädd för att misslyckas. Ni som följer "Mästarnas mästare" i SVT vet ni vid det här laget att jag åkte ut med förkylning och brak efter ett par program. Det gjorde mig inte så mycket eftersom jag inte tog tv-tävlingen på särskilt stort allvar. Det är ju trots allt bara tv. Vilket fick mig att tänka på att man faktiskt kan välja vad man vill ta på allvar.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Jag är tacksam att jag fick vara med i programmet eftersom det fick mig att längta ner i havsdjupet igen. Jag bestämde mig för att ta längtan på allvar och att vid första bästa tillfälle ta mig ner i djupet igen. För en vecka sedan kom jag tillbaka till "blue hole" i Röda havet där allt började. Det var fyra år sedan jag dök riktigt djupt. Jag fick frågan "är du inte orolig för vad andra ska tycka om du inte dyker så djupt"? Vilket fick bli temat för denna krönika.

Annelie Pompe tar sig vatten över huvudet igen.. Bild: Privat

Frågor som "men vad ska grannarna säga om gräsmattan", eller "vad kommer mina vänner tycka om en ny frisyr" är ett såpass välkänt fenomen/rädsla att det förtjänar en engelsk förkortning. Liknande FOMO (fear of missing out) har även FOPO (fear of other peoples opinions) dykt upp. Det ligger något djupt mänskligt i att undersöka vad andra tycker om dig eller det du gör. Du kanske är mån om att göra det som är "rätt", eller rättare sagt det andra tycker är "rätt" och accepterat. Vissa teorier säger att det var så vi överlevde för längesedan. Acceptans och bekräftelse betyder att vi är välkomna i gruppen. Människor hade större chans att överleva i grupper än på egen hand och därför blev det viktigt att bli accepterad av gruppen och att passa in. På så sätt jämförde sig den enskilda människan med gruppens individer för att kolla av att han/hon passade in eller justerade sitt beteende. Kanske fanns FOPO redan på stenåldern?

Det är såklart inget fel att bry sig om andras åsikter om ditt liv och leverne, såvida rädslan för åsikterna inte hindrar dig att göra det du verkligen vill. Att bry sig mer om andras åsikter än sina egna är tyvärr ett effektivt sätt att köra självförtroendet i botten. Även om folk har åsikter om dig, det du gör eller drömmer om att göra, betyder det inte att de har rätt. Deras åsikt är deras problem, inte ditt. När du hör andras åsikter, eller ger dina åsikter till någon kan detta tänkvärda citat vara bra att ta på allvar:

"Everyone you meet is fighting a battle you know nothing about. Be kind. Always." ("Alla du möter utkämpar en strid du inte vet någonting om. Var snäll. Alltid.")