Angeredsgymnasiet var rena rama Fameskolan

Kenneth, eller Kexan som han också kallas för, har arbetat som lärare på Angeredsgymnasiet sedan 1986. Trots sina 66 år fyllda är han fortfarande verksam och undervisar i ämnena engelska och musik.

Nyfikna på livet

– Jag älskar mötet med ungdomarna. Det är enormt vitaliserande att få träffa dem just i den här åldern när de är så öppna och nyfikna på livet.

Många av eleverna har utländsk bakgrund och Kexan känner att det finns mycket att förmedla. Arabisk musik är annorlunda från den europeiska och det är inte alla elever som kan skilja mellan country, jazz och blues.

– Vi lär oss detta samtidigt som vi jobbar mycket med sång och ensemble. Det är roligt att se hur ungdomarna blir bekräftade och växer genom musiken. Vissa har inte fått ägna sig åt musik för sina föräldrar, men här får de chansen att göra det.

När Kexan började på skolan var den nyöppnad och det var ganska svårt att få fast jobb som lärare, åtminstone inom svenska och engelska, som var de ämnen Kexan hade specialiserat sig på. Men när rektorn fick höra att Kexan även sjöng och spelade gitarr blev han genast intresserad.

Drog igång skolshower

– Den ordinarie musiklärare var sjukskriven, så jag fick hoppa in och vikariera trots att jag inte hade behörighet inom musik. Alla trodde att det bara skulle handla om några veckor men läraren kom aldrig tillbaka, säger Kexan.

Redan första året drog han igång arbetet med skolshowerna, som med åren växte och blev en populär tradition. Showerna ägde rum tre gånger per år och eleverna fick göra uppträdanden med allt från sång och dans till teater och sketcher.

– Under en period på 90-talet fanns det flera estetiska linjer här och vi var rena Fameskolan. Det var jätteroligt och man kom varandra väldigt nära, säger Kexan.

Innan han blev lärare arbetade han några år som brevbärare.

– Jag började på Posten en kort tid efter gymnasiet, men det passade mig aldrig att vara brevbärare. Jag kände mig som en byfåne och hade behov av att få bekräfta min intellektualitet.

Han visste inte vad han skulle bli i stället, men varje gång höstterminen startade och ungdomarna samlades utanför högstadieskolan där han bodde kom tankarna på att bli lärare upp.

– Jag bestämde mig för att börja studera och valde svenska och engelska som huvudämnen. Som andraämne blev det svenska eftersom jag gillade att läsa och skrev mycket dikter. Jag vågade inte välja musik eftersom jag var rädd för att förlora min spelglädje, förklarar Kexan.

Musiken det stora intresset

Kexan är uppvuxen i den lilla byn Bönered i Hisings-Kärra och redan som barn var musiken hans stora intresse.

– Jag sjöng mycket och morsan var också inne i den svängen när hon var ung. Ett tag tog jag pianolektioner också, men det var inte så roligt så jag slarvade med läxan. Med gitarren var det annorlunda. Det var Beatles för hela slanten.

Kexan lärde sig alla Beatles-låtar utantill och började sjunga på scoutträffar och lägerbål. Så småningom började han uppträda som trubadur och gick också med som gitarrist och leadsinger i olika band, bland annat Gryningsfolket och Göteborgs Rockensemble. Numera spelar han i Borderline Blues och i personalbandet på skolan.

Gitarren har betytt mycket för Kexan, men även naturen. När han var barn brukade han och hans pappa ge sig ut på utflykter i den närliggande skogen. Senare började Kexan söka sig dit ensam och upptäckte då vilken energi han fick av att vistas där.

Upplevelserna i skogen ledde till att han så småningom hittade den fornnordiska tron och började leva som hedning.

– En del kallar det för asatro men det är ett felaktigt begrepp. Det handlar mer om att söka sig mot de förkristliga åren i Norden och bli medveten om vilka krafter som finns i naturen. I dag pratar man om skogsbad men det var något jag började med redan när jag var 12 år.

Den fornnordiska tron har gett Kexan en känsla av mening och sammanhang som han bär med sig i det dagliga livet. Inte minst i rollen som lärare.

Trygghet och självrespekt gör det lättare

– Känner man trygghet och självrespekt blir det också lättare att respektera andra och det tror jag är oerhört viktigt i mötet med eleverna.

Efter 35 år på Angeredsgymnasiet har Kexan lärt känna hundratals ungdomar och vissa har blivit vänner för livet. Genom åren har han också upplevt hur skolan genomgått flera olika förvandlingar.

– Det fanns en tid när stora gäng kom hit för uppgörelser och det började bli hotfullt här. I dag är det en väldigt fin stämning på skolan och jag får så mycket uppskattning från eleverna. Det känns fantastiskt roligt, säger Kexan.

Ann-Christin Mathiasson

livsstil@gp.se