Hon minns det som en konstant strypkänsla över halsen. Anette Selberg hade sökt vård men samtidigt som hon väntade svar gällande halsproblemen rullade livet på.
– Jag hade en snart ettårig son, förklarar Anette. Jag började komma in i mammarollen och plötsligt fick jag det härliga beskedet att jag var gravid igen.
Hon gör en kort paus innan hon fortsätter:
– Men dagen efter kom cancerbeskedet. Först lyfts man upp i så mycket glädje, för att sedan bli nedplockad…
Det var våren 2015 och Anette hade blivit kallad till Sahlgrenska sjukhuset.
– Min son och min man var med. Jag märkte på läkaren att det var något allvarligt och mitt i beskedet blev min man tvungen att gå ut med sonen för att jag skulle kunna lyssna.
Diagnos: sköldkörtelcancer
Diagnosen löd sköldkörtelcancer och helst ville läkaren att Anette skulle opereras så snart som möjligt, för att därefter påbörja strålbehandling.
– I samma veva befann sig min pappa i slutskedet av livet, också sjuk i cancer, säger Anette. Det var många tankar som snurrade…”kommer jag att få lära känna min son, kommer jag överleva, kommer jag att kunna föda bebisen?”.
Anette oroade sig även för vad en operation skulle kunna innebära för fostret.
– Jag bestämde mig till slut för att jag inte ville göra operationen innan bebisen var född. Men min man sa ”hellre ett barn och en frisk mamma än två barn och ingen mamma”.
Oense för första gången
Anette tystnar ett ögonblick och lägger därefter till:
– Han är min klippa och det var första gången någonsin som vi inte tyckte lika. Det var jobbigt att se hans oro.
Men hur det än var så gjorde läkarna en plan för Anette och det bestämdes att man noga skulle följa tumörens tillväxt.
– Om den höll sig inom en viss storlek var det okej att vänta med operationen, förklarar Anette. Och det gjorde den!
Mamma till två barn
Hon ler en aning och berättar att hon för tre år sedan avslutade sin behandling. Hon är dessutom i dag mamma till två välmående barn.
– Det var några jobbiga år, och jag fick inte den vanliga bebisbubblan med min dotter. Men jag släpade mig ut i skogen med henne på ryggen och körde benböj. Jag intalade mig själv ”du måste klara det här”. På något sätt fann jag styrka i skogen och har nu återhämtat mig både psykiskt och fysiskt.
Hösten 2019 kom även Anettes bok, "Gravid – med livet som insats", och hon konstaterar att skrivandet har betytt mycket.
– Fast det är ingen tyck-synd-om-mig-bok.
Hon förklarar att bokskrivandet började som ett eget terapiarbete, men sedan insåg hon ”det här är nog något som kan hjälpa och inspirera andra”.
– Cancer är en vanlig sjukdom. Många känner någon drabbad. Det är omvälvande både för den som insjuknar och de närstående. Min man var rädd att förlora mig, och orolig att två barn skulle bli utan mamma. Många kan känna igen sig i boken. Jag har fått höra att boken passar både den som känner någon som haft cancer och den som har cancer själv. Även sköldkörtelförbundet har lyft fram boken.
Inspirerad av Muhammad Ali
Under sjukdomstiden skapade Anette målbilder i sitt huvud. Hon skrattar lite när hon berättar att en person hon hade som inspiration var boxaren Muhammad Ali.
– Men jag är inte intresserad av boxning utan av psykologi. Han var expert på att psyka sina motståndare och jag tänkte ”hur ska jag besegra cancern?”.
Med ett snett leende lägger Anette till:
– Fast jag har boxat till några träd i skogen, i ren ilska efter beskedet. Jag har skrikit rakt ut i kudden men också skrattat mycket. Och min man har varit en riktig stöttepelare samtidigt som han ett tag fick bli både mamma och pappa åt barnen. Jag har alltid haft en djup beundran för honom och om möjligt blev den ännu djupare efter detta. Han såg till att det var tryggt hemma för barnen när jag inte kunde vara närvarande.
Kroppens försvarsmekanism
Att i dag tänka tillbaka känns luddigt och långt borta, som Anette uttrycker det.
– Men jag förstår ju att det är kroppens försvarsmekanism… mycket har jag nog förträngt. Ett tag, när det var som jobbigast med sjukdomar både för mig och för dottern som drabbades av RS-virus, mindes jag ibland varken om jag ätit eller sovit.
– Erfarenheterna gör ont men inte krama-sönder-hjärtat-ont. Det kan vända trots att allt känns nattsvart. Det är viktigt att komma ihåg, speciellt nu i den pandemi vi befinner oss i. Jag ville få fram det i boken – hur man kan jobba mentalt även om det känns som om man befinner sig i konstant motvind.
Anette Selberg
Ålder: 40 år.
Familj: Man och två barn.
Bor: Västra Frölunda.
Gör: Driver eget företag inom hälsa.
Intressen: Träning, vara i naturen.
