Jag blev aldrig inkallad som coronavirus-stand-in för den sjungande öron-, näs- och halsläkaren Henrik Widegren under inspelningen av nya Fråga Lund-avsnitt i maj månad. Det kanske inte var så konstigt. I vetenskapskretsar florerar just nu en ännu ej testad hypotes (jag höll på att skriva rykte) om att omfattande exponering för förkylningsvirus skulle kunna ge ett åtminstone partiellt och kanske cellmedierat skydd mot allvarlig covid-19. Till denna grupp borde förstås öron-, näs- och halsläkare höra, särskilt om man är en sjungande sådan. Jag inser att jag hade för högt uppskruvade förväntningar på ett potentiellt genombrott i tv-rutan detta år.
LÄS MER:Ska coronaviruset göra mig till tv-kändis?
Men jag har inte legat på latsidan. Alzheimerforskningen har gått som på räls här i Göteborg. Mitt Londonlabb är däremot fortfarande stängt, vilket inte längre beror på coronaviruset, utan på att det nu växer Legionella pneumophila i vattenanläggningen i den nedstängda byggnaden där mitt labb ligger – The Cruciform Building. Byggnaden är verkligen korsformad. Den uppfördes som ett Andreaskors i omgångar från 1896. Dess vackra men opraktiska form var tänkt att minska risken för smittspridning. Patienterna kom in genom en centralt belägen port vid korsbalkarnas knutpunkt och sorterades sedan ut i korsets armar baserat på diagnos. Patienterna kunde efter avslutad vård föras ut, döda eller levande, genom portar i korsbalkarnas ändar, utan att träffa nya patienter på väg in i sjukhuset. Mitt labb ligger i syfilisvingen. Där kan man alltså nu få legionärssjuka.
Vårens mest spännande forskning kulminerade under midsommarhelgen. Vi har analyserat nästan 4 000 blodprover från en amerikansk Alzheimerstudie som kallas ADNI (Alzheimer’s Disease Neuroimaging Initiative). Man skriver till ADNI-gruppens vetenskapliga kommitté med en projektidé och vad man skulle behöva för att testa den (i vårt fall handlade det om att undersöka ett nytt blodtest för Alzheimers sjukdom). Ansökan bedöms vetenskapligt och etiskt. Vi fick ett positivt besked och provrör skickades över Atlanten i lådor med kolsyreis till vårt labb.
Att analysera nästan 4 000 prover med vår metod är inte lätt, särskilt inte parallellt med allt annat arbete som vårt fantastiska team utför dagligen. Vi bildade en analysgrupp, bestående av Juan från Madrid, Anniina från Åbo, Tommy från Kumasi, Nick från London och Marc från Barcelona, som under tre veckor analyserade prover i skift på kvällar och helger. Andréa, en samarbetspartner i Montreal, ursprungligen utbildad i Brasilia, med stor erfarenhet av ADNI-studier, förberedde en statistisk analysplan. Eftersom proverna var kodade, visste vi inte om de kom från patienter eller kontrollpersoner (mätningarna utfördes ”blint”, vilket förstås är vetenskapligt mest stringent). Datan blir avkodad när den laddas upp in den publikt tillgängliga ADNI-databasen. Om man vill skriva en artikel på de resultat som man själv har generat måste man agera snabbt, annars kan vilket forskarlag som helst publicera dem.
LÄS MER:Forskare om hjärnskadorna efter corona: ”Liknar stroke”
Natten till midsommardagen, alldeles då nattskärran tystnade för i år, i alla fall på Instön, blev de avkodade resultaten tillgängliga. Nu gör vi figurer och tabeller för glatta livet och arbetar på manuset här i Sverige och i Kanada i omgångar (tidsskillnaden och att vårt forskarlag inte var så noga med sill och nubbe, har gjort detta arbete mycket effektivt). Nästa steg är att hitta en redaktör som är villig att snabbgranska manuset för publicering i en riktigt fin tidskrift. Sedan tänker jag fira midsommar igen.
