Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Klara Hansson tycker det är ”skitcoolt” att vara Göteborgs första stadsbonde. Samtidigt är hon tydlig med att det är odlingen som är det viktiga, inte hon som person. ”Jag vill ju inte säga ’kolla, JAG kan göra det här’ utan ’vill DU odla så kan du, här finns inspiration och information”, säger hon. Bild: Ylva Bowes
Klara Hansson tycker det är ”skitcoolt” att vara Göteborgs första stadsbonde. Samtidigt är hon tydlig med att det är odlingen som är det viktiga, inte hon som person. ”Jag vill ju inte säga ’kolla, JAG kan göra det här’ utan ’vill DU odla så kan du, här finns inspiration och information”, säger hon. Bild: Ylva Bowes

Allt föll på plats när Klara blev Göteborgs första stadsbonde

Hon har fridykt ner till 70 meters djup, studerat permakultur i Jordanien och plockar gärna med sig lite ogräs hem till middagen. Det kan tyckas splittrat, men Klara Hansson har god användning av alla sina erfarenheter i jobbet som Göteborgs första stadsbonde.

Hon kommer klivande längs odlingsbäddarna i stadiga, leriga gummistövlar och en ganska stor utbuktning under tröjan. Klara Hansson klappar sig nöjt på magen.

– Ja, min odlingsbebis ska snart bytas ut mot en människobebis, skrattar hon.

Stod vid ett vägskäl

När Göteborgs stad för lite drygt ett år sedan lade ut en annons där de sökte en stadsbonde, var det som att allt föll på plats för Klara. Där var det ju, det där jobbet som hon under så många år målmedvetet arbetat sig fram emot, men som dittills inte funnits.

– Hösten 2018 stod jag vid ett vägskäl. Skulle jag söka ett ”normalt” Svensson-jobb där jag kunde använda mig av min utbildning som biståndsingenjör, eller skulle jag ta klivet ut i det okända och satsa på att bli min egen odlare? Och så dök det här jobbet upp, precis det där mittemellan som jag sökte efter. Helt otroligt!

Tjänsten som stadsbonde ingår i ett treårigt, EU-finansierat projekt som drivs av Göteborgs stad. Klaras uppdrag blev att starta och driva en småskalig, ekologisk grönsaksodling med syfte att producera grönsaker och utbilda nya stadsbönder. I en gammal kalvhage på 2 500 kvadratmeter på Angereds gård anlade hon i fjol ett antal odlingsbäddar, vars grönsaksskörd levererades till kommunala förskolor och äldreboenden i närområdet. I år utökar hon med fler bäddar och mer grönsaker.

Uppvuxen i Lindome

Klara växte upp på landet i Lindome, med föräldrar som odlade för självförsörjning och där hon gärna hängde hos grannarna som hade bondgård.

– Jag gick i Montessori-skola inne i stan, och den där blandningen av stad och landsbygd har nog präglat hur jag blivit som person.

Klara ville ut i världen. Efter en fyraårig högskoleutbildning till biståndsingenjör var hon redo.

– Det kändes som ett grundetiskt korrekt antagande att jag som vuxit upp i världens tryggaste land och fått en statlig betald utbildning skulle ge mig ut och dela med mig till dem som inte haft det lika bra. Förflyttning av resurser, liksom.

Men när hon tog examen 2010 som 25-åring hade något börjat gnaga i henne. Skulle hon komma där och berätta för andra hur de skulle leva sitt liv? Var det verkligen rätt? Fanns det något annat sätt hon kunde göra nytta på?

Examensjobb i Moldavien

Klara hade gjort sitt examensjobb i Moldavien, och där kommit i kontakt med begreppet permakultur; hur man bygger hållbara samhällen i samklang med naturen.

– Jag blev sjukt fascinerad av den spillra av gammaldags jordbruk som fanns kvar där, hur mycket kunskap människor hade.

Klara fördjupade sig i ämnet permakultur, gick utbildning i Jordanien, arbetade på gårdar runt om i världen för att lära sig mer och engagerade sig ideellt i föreningar på hemmaplan. Här fanns något hon ville bygga vidare på.

Parallellt med studier och ströjobb ägnade sig Klara åt en annan passion – fridykning. Hon ramlade in i det av en slump och blev fast.

– Jag sögs direkt in i den här superfascinerande världen av att förstå sin mentala och fysiska gräns inom loppet av två minuter. Det där att ett dyk bara är så långt.

Tio år i landslaget

Det blev tio år i landslaget, resor världen över, och en placering som nummer tre på världsrankingen som bäst. Hon har varit nere på 70 meters djup. På ett andetag.

– Jag har fått med mig väldigt mycket från fridykning som är användbart i många aspekter av livet, framför allt att kunna fokusera och visualisera. Man måste förbereda sig minutiöst, vara beredd på allt, så att man inte får panik under själva dyket.

Den höstsådda vitlöken ståtar ensam i landet. Nya odlingsbäddar håller på att anläggas, och Klara Hansson är i full färd med att hinna planera färdigt allt innan hon lämnar sin ”odlingsbebis”, som hon kallar odlingen på Angereds gård, för att ta hand om sin människobebis. Bild: Ylva Bowes
Den höstsådda vitlöken ståtar ensam i landet. Nya odlingsbäddar håller på att anläggas, och Klara Hansson är i full färd med att hinna planera färdigt allt innan hon lämnar sin ”odlingsbebis”, som hon kallar odlingen på Angereds gård, för att ta hand om sin människobebis. Bild: Ylva Bowes

Men med tiden började hon ifrågasätta även den här biten av sig själv. Var det okej att flänga jorden runt? Borde hon inte hushålla bättre med jordens resurser?

Klara hade varit vegetarian sedan tonåren och alltid intresserat sig för odling, men med allt resande hade hon inte haft möjlighet att odla själv. Hon började därför titta på vad som är ätligt i det vilda.

– Jag träffade tanter och gubbar som kunde otroligt mycket, lärde mig av dem, läste allt jag kunde komma över. Det vi ser som ogräs eller prydnadsperenner i våra trädgårdar är delikatesser i andra delar av världen. Vilken rikedom!

"Känns skitcoolt"

Hon drev under en period företaget Stadssallad där hon höll utbildningar, guidade turer och föreläsningar om ätbara vilda växter, men lyckades inte få ekonomi i det. Och någonstans där dök tjänsten som stadsbonde upp.

– Det känns verkligen skitcoolt. Tänk att det var det här det skulle landa i! Att allt det jag ägnat mig åt, som utåt sett kanske verkat helt planlöst, kunnat sammanfalla så väl.

När människobebisen väldigt snart väntas anlända tar en vikarie över, men Klara planerar att vara tillbaka på jobbet kring årsskiftet. Odlandet tar dock inte paus.

– Under sommarhalvåret bor vi i vår kolonistuga i Torpakolonin, det blir nog en del odlande även om jag är ledig.

Fotnot: Mellan intervju och publicering bestämde sig "människobebisen" för att komma till världen. Den 17 maj föddes Maya.

Klara Hansson

Ålder: 35 år.

Gör: Göteborgs första stadsbonde samt trädgårdsmästare, naturälskare, fridykare och omställare.

Bor: Sommartid i kolonistuga i Torpakolonin. Vintertid lägenhet i Göteborg.

Familj: Man och nyfödda dottern Maya, som kom till världen 17 maj.

Motto: ”Man måste passa på!”

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.