Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

På barnavdelningen på sjukhuset i norra Sierra Leone slängs ingenting och personalen får lära sig att reparera och att använda det material som finns. Här lagar Maria Bergentz en inhalationsapparat som används till barn med lunginflammation. Bild: Privat
På barnavdelningen på sjukhuset i norra Sierra Leone slängs ingenting och personalen får lära sig att reparera och att använda det material som finns. Här lagar Maria Bergentz en inhalationsapparat som används till barn med lunginflammation. Bild: Privat

Alla borde ha en Maria som kan göra skillnad

Hon har arbetat i frontlinjen under pandemin, övningskört med nio ungdomar, haft en syrisk flykting inneboende och brinner för barnavdelningen på ett litet sjukhus i norra Sierra Leone. Maria Bergentz vill göra skillnad.

Maria Bergentz talar lugnt och eftertänksamt. Det här är frågor hon tänkt mycket på. För en utomstående verkar hon ha ett outsinligt engagemang för sina medmänniskor, både hemma i Alingsås, på jobbet som sjuksköterska på en intensivvårdsavdelning och sedan flera år för barnavdelningen på Kamkwie Wesleyan Hospital i Bombali-distriktet i norra Sierra Leone, ett av Afrikas fattigaste länder.

Maria samlar in pengar och material på hemmaplan och har arbetat som volontär på sjukhuset i två omgångar. Barnavdelningen finansieras helt av organisationen Bombali Health Development, med göteborgaren och läkaren Lasse Seligman i spetsen.

Tjänar mindre än en halv dollar om dagen

– Området är extremt fattigt, många av föräldrarna i området tjänar mindre än en halv dollar om dagen. Det gör att de söker upp sjukhus först när barnen är i mycket dåligt skick. Då kan det vara för sent att rädda dem, berättar Maria.

Vanligaste anledningen till att barn kommer till sjukhuset är malaria, i området finns hjärnmalaria som ofta medför att barnen kommer in medvetslösa. Även lunginflammation, brännskador och inte minst ormbett är vanligt.

– I distriktet finns bland annat svart och grön mamba, kobra och gabon huggorm. Ett par gånger i månaden kommer det in barn som blivit ormbitna. Det finns inget motgift på sjukhuset, det enda vi kan göra är att ge kortison och dropp för att skydda njurar och andra inre organ från giftet, men ofta är det för sent, berättar Maria och visar en bild på en liten pojke som blivit biten av en orm som gömt sig i familjens soffa.

Bristen på utrustning och mediciner är en del av verkligheten, liksom att medicinmän har en stark ställning i området. Ibland kan den traditionella medicinen komplettera vården på sjukhuset men Maria har sett flera exempel där barnens tillstånd förvärrats.

Arbetat i frontlinjen

– En liten kille fick ett brutet ben behandlat med enbart örter vilket gjorde att benet läkte helt fel. När han kom in till sjukhuset lyckades vi häva infektionen men tyvärr kommer han att halta resten av livet, berättar Maria.

Under corona pandemin har Maria Bergentz arbetat i frontlinjen med svårt sjuka patienter på lasarettet i Alingsås. Hon säger med ett snett leende att det har varit ”mycket” .

– Vi har lärt oss så mycket på vägen, vi hade ju ingen erfarenhet av denna sjukdom. På ett sätt påminner det om arbetet i Sierra Leone, även om svensk sjukvård inte alls har den bristen, men att man får lära sig att använda sig av det man har.

Övningskörning en paradgren

Att göra skillnad är en drivkraft för Maria Bergentz även på hemmaplan. Under fyra år har hon haft en kille från Syrien inneboende. De träffades genom kommunens projekt Språkvänner och när hans flyktingboende skulle stängas erbjöd Maria honom ett rum. Idag är de nära vänner och Maria har även stöttat hans svenskstudier och övningskört när han skulle ta körkort.

Just övningskörning har blivit något av en paradgren för Maria, förutom med sina egna tre barn har hon övningskört med ytterligare sex ungdomar. De flesta av dem från en och samma familj, en syskonskara från Vietnam som kom som ensamkommande flyktingar till Sverige.

– Det var min dotter Anna som träffade dem och ville bjuda hem dem. De var jätterädda och vågade inte berätta varför de tvingas fly. Den äldste brodern som då var 23 år var ansvarig för dem allihop. Jag kände att de var helt ensamma i världen! Att det var ett väldigt ansvar för en 23-åring att ensam ha hand om allas läxor, utvecklingssamtal och vaccinationer.

Kontinuerligt stöd avgörande

Maria har stöttat familjen som vän, med praktiska saker och funderade på bästa sättet att hjälpa dem in på svenska arbetsmarknaden.

– Då är körkort jättebra att ha. Först körde jag med de två äldsta syskonen, sedan med ytterligare två och så med flickvännen till den äldste och sedan med min inneboende, säger hon och skrattar.

Idag har syskonen och den inneboende gått färdigt eller kommit in på utbildningar, klarat sina språktester, och skaffat arbeten. Hennes inneboende säger att ”alla borde ha en Maria i sitt liv”, hennes kontinuerliga stöd har varit helt avgörande. Maria blir glad när hon hör det men säger enkelt:

En liten insats kan göra väldigt mycket

– Jag gör det till stor del för min egen skull, det är så härligt att komma till insikt om och bättre förstå hur andra människor har det.

Maria Bergentz föddes i Falun, bodde under många år i Malmö men flyttade till Majorna i Göteborg och sedan till Alingsås efter att ha mött sin blivande man på Tjörn där familjen hade sommarhus. Huset delas idag av Maria och hennes systrar och där tillbringar hon mycket av sin lediga tid, när hon inte umgås med sina tre barnbarn eller håller på med keramik, ett stort fritidsintresse. I huset hemma i Alingsås finns flera lerskulpturer och bruksföremål som Maria tillverkat själv.

Snart hoppas hon kunna åka tillbaka till Sierra Leone. Vad har hon lärt sig av arbetet där?

– Det jag tagit med mig är att med en liten insats kan man göra väldigt mycket. Sjukhuset ligger i ett extremt fattigt område, barnkliniken har verkligen ingenting. Men bara med tvål och vatten och billiga malariamediciner klarar vi väldigt mycket. Men göra skillnad, det kan man göra även hemma.

Maria Bergentz

Ålder: 63 år.

Familj: Tre barn, tre barnbarn.

Bor: Alingsås.

Gör: Sjuksköterska på intensivvårdavdelningen, Alingsås lasarett.

Intressen: Att resa och möta andra människor och kulturer, förstå hur andra människor har det. Arbetar mycket med keramik och är mycket ute i naturen.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.