Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/3

Åkeriägaren Jenny sadlade om till präst

Jenny Magnusson är en präst med muskler. Hon hämtar sin styrka på gym och kraft från ovan. "Livet ställdes på sin spets när jag fick min tro och skulle välja väg", säger hon.

Hon var åkeriägare, delägare i Adena Pickos budbilar. Men allt mer rattade hon över till en växande kristen tro. 
Senare, som transportledare, dirigerade hon chaufförer. 
Nu, som nybliven präst, ska hon leda församlingsbor på rätt väg.

Fösta steget till att bli präst var en alfakurs, en grundkurs i kristen tro, i Missionskyrkan.
– En del kompisar var kristna och jag var nyfiken. Men det jag kände för Jesus verkade ologiskt. Jag hade mina tvivel, kunde jag verkligen bli präst?
Under åren som åkeriägare började hon på långkörningar att lägga märke till alla kyrkor hon såg. 
– Jag började fundera, tänkte att ”antingen har miljontals människor haft fel i tvåtusen år eller så har jag missat något.”
Hon lärde sig ”Vår fader”. 
– I bönen sa jag till Gud: ”okej, du får en månad på dig.” 

Jenny berättar om hur det började hända saker inom henne.
– Det var som en uppblossande kärleksrelation. Vänner fick höra min glädje. En del tyckte väl att jag var jobbig som missionerande, men de flesta av dem är kvar. Nu har min tro en annan botten.
Hon blev ledare i en uppföljningskurs. 
– Jag ville bli präst. Men jag tyckte inte jag räckte. Som de flesta andra hade jag en uppfattning om hur präster ska vara: fromma, felfria, nykterister och allt annat präktigt man kan tänka.

Jenny tyckte inte det höll att jobba 60-80 timmar i veckan. Hon sålde åkeriet. Kort därefter blev hon gravid.
– Efter mammaledigheten hade jag inget jobb att gå tillbaka till. Jag utbildade mig till transportledare. En av mina kollegor gillade jobbet, men räknade ner till pensioneringen. Jag såg mig själv sitta där 30 år senare och rita streck på väggen.
Längtan efter att bli präst släppte inte.
– Jag började läsa teologi på halvtid och fortsatte jobba 100 procent. Min ambition har jag nog från mina föräldrar, båda är egna företagare. Efter vårt andra barn började jag på universitetet på heltid.

Jenny hade funderat över sin ålder men tänkte på kollegan som räknade ner inför de sista åren på jobbet.
– Längtan att läsa till präst brann. Jag tog den på allvar, insåg att jag skulle kunna vara präst i många år. ”Kör” tänkte jag. 
– Men för en del människor i min omgivning var det märkligt med en person som blev kristen i vuxen ålder.
Sista året veckopendlade hon till Svenska kyrkans utbildningsinstitut i Lund. 
– Jag älskade utbildningen. 
Men med perioder av praktik och utbildningshelger var det krävande för en trebarnsmamma. Jag kunde komma hem och säga att jag struntar i detta nu. Ekonomiskt var det också jobbigt.

Bild: Clas-Göran Sandblom
Bild: Clas-Göran Sandblom

Hon är fortfarande osäker när hon ska tala inför andra. Som mentor hade hon Lars Nordh, som varit kyrkoherde i Kållered.
– Han sa att det släpper. När jag la fram mina tvivel om att jag skulle passa sa han till mig att gå hem och läsa om Moses. Han var en av två präster som skrev ett rekommendationsbrev om att jag skulle få bli prästkandidat. Och var min assistent när jag prästvigdes, så han har varit med hela vägen.

Hennes man stöttade henne när hon var trött eller nedstämd.
– Han är helt fantastisk. Jag hade inte klarat det utan honom. För oss som familj var det en rejäl tröskel. Anders var som en ensamstående trebarnspappa under veckorna, han tog hand om allt.
Hur var det att sticka på måndag morgon?
– Vidrigt. Ingen ville att jag skulle åka. Barnen och jag grät. Jag är hemmakär, jag vill gärna säga godnatt och godmorgon till mina barn.
Tiden där nere fick hon lära mig omsätta kunskaperna från universitetet.
Hur var prästvigningen?
– Det var en magisk dag med 700 personer i Göteborgs domkyrka.
Närmaste året ska Jenny arbeta som pastorsadjunkt i Släps pastorat i Kungsbacka.
Beskriv dig själv!
– Jag är energisk, intensiv, pratar mycket och är för det mesta positiv. Men jag har också en djup och ältande sida om hur jag möter livets motgångar. Fysisk träning ger energi. Det har hjälpt mig genom extrajobb och studier.
Berätta om ditt intresse för kvinnofridsfrågor!
– Präster finns och behövs på fängelser, sjukhus och andra ställen där misshandlade kvinnor gömmer sig. 
Egna erfarenheter?
– Många kvinnor har en tung ryggsäck. Det är så sjukt vanligt att kvinnor blir utsatta. Statistiken är skrämmande. Jag har träffat sådana tjejer. Och jag har i mitt eget liv träffat män som inte varit så snälla.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.