Bland de nyheter statsminister Magdalena Andersson presenterade i sin regeringsförklaring ingick att regeringen inrättar en särskild myndighet för mänskliga rättigheter, som kommer att vara placerad i Lund.
I det sammanhanget finns det skäl att påpeka en felöversättning i den svenska versionen av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948. Den har visserligen uppmärksammats av andra tidigare, men jag menar att det får allvarligare konsekvenser än vi vanligtvis inser.
De ursprungliga första orden i själva deklarationen, efter en ganska lång inledning, lyder:
All human beings are born free and equal in dignity and rights. Den svenska översättningen, i dess ursprungliga formulering lyder: Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter.
Ur dessa ord har frasen ”alla människors lika värde”, som ständigt upprepas i många sammanhang, uppstått.
Men equal in dignity betyder inte lika i värde. Den danska översättningen träffar andemeningen bättre: lige i værdighed. Med andra ord har alla människor, oavsett vilka de är, rätt till en grundläggande värdighet. Det är inte samma sak som att alla är lika mycket värda.
Sverige är långt ifrån det enda landet som har denna felöversättning. Norrmännen kan läsa om samme menneskeverd, medan Frankrike har den riktiga översättningen égaux en dignité.
Ett problem med denna felöversättning är att den hävdar något som är felaktigt. Vi värderar inte människor lika och vi bör inte heller göra det. En massmördare är inte lika mycket värd som sjukhuspersonal som räddar liv.
Just sjukhuspersonalen fattar dagligen massor av beslut om hur människor skall få vård, som faktiskt bygger på att människor värderas olika. Det kan tyckas vara hemskt, men så är det och att tillämpa dogmen om allas lika värde fullt ut hade förmodligen fått större lidande till resultat, allt i namn av någon sorts kosmisk rättvisa.
Ett annat problem, som jag menar är allvarligare, är att människor säger allas lika värde, men tänker allas likhet. Det finns en vision om att vi alla under olika utseenden är lika, som är så tydlig i reklam och underhållning, där det knappt finns ett foto eller en film längre som saknar en blandning av människor med olika kulörer på skinn, hår och ögon.
Men det är alltid samma sorts medelklassmänniskor med liknande åsikter och livsstilar som avbildas och det underförstådda budskapet att vi alla är lika är förvisso sant i den miljön, men knappast i samhället i stort.
Vi människor är inte lika, utan ibland mycket olika. En del av oss har vanor som andra av oss ogillar. Om vi bygger ett samhälle med utgångspunkten att vi alla är lika, blir det förr eller senare rejäla kulturkrockar.
Det kan undvikas om vi utgår från att vi inte är lika och också utgår från att vi inte alltid tycker om varandra. Normer och regler som bestämmer vad vi får och vad vi inte får göra är nödvändiga för gemensam trevnad. Hellre en mindre vacker människosyn för ett bra samhälle, än en vacker vision som skapar ett dåligt samhälle.
