Många drog en lättnadens suck när avtal förra veckan tecknades mellan Sveriges hamnar och Hamnarbetarförbundet. En strejk hade varit ofantligt dyr och kostat svensk industri miljardbelopp. Det var inte priset värt att stänga ute Hamnarbetarförbundet.
Det viktiga för Hamnarbetarförbundets medlemmar och den principfråga konflikten kretsat kring är huruvida de ska få företräda sina medlemmar i direkta förhandlingar. Från Transportarbetarförbundets sida har man inte förstått poängen med ett, som man ser det, konkurrerande fackförbund.
Trots att avtal nu är tecknat så råder delade meningar om exakt vad det innebär. På sikt kan det betyda att den långdragna konflikten mellan Hamnarbetarförbundet och Transportarbetarförbundet inte alls är avslutad utan bara har trätt in i en betydligt mer, för utomstående, intrikat och märklig fas.
Transportarbetarförbundet gör nämligen en annan tolkning än Hamnarbetarförbundet om exakt vad avtalet innebär för de lokala förhandlingarna. I ett uttalande skriver de att: ”Om en hamn skulle ingå ett lokalt avtal med Hamnarbetarförbundet så kommer det inte att vara giltigt enligt principen om andrahandsavtal”.
Det var alltså strykningen av just detta undantag, att Hamnarbetarförbundet inte skulle få ingå i lokala förhandlingar, som gjorde att de till slut gick med på Sveriges hamnars förslag.
Att Hamnarbetarförbundet nu är bundna av fredsplikten är viktigt. Det skapar nödvändig förutsägbarhet i hamnarna. Men det uppnåddes utbyte mot att man faktiskt får ingå i lokala förhandlingar med arbetsgivaren. Om Transportarbetarförbundet gör tolkningen att Hamnarbetarförbundet inte alls får ingå i lokala förhandlingar så öppnar det upp för konflikter även framöver.
Dessutom så ligger den socialdemokratiska regeringens förslag om inskränkt strejkrätt kvar på bordet. Själva initiativet till propositionen var hamnkonflikten i Göteborg. Målet var att begränsa möjligheterna för kollektivavtalslösa fack att vidta stridsåtgärder.
Propositionen påverkar inte längre konflikten i hamnen eftersom Hamnarbetarförbundet nu har kollektivavtal. Men vad är då poängen med lagförslaget? Från LO-fackens sida är det givetvis att stänga möjligheten för konkurrerande fackförbund inför framtiden.
Kärnan i konflikten är att LO-fack som Transportarbetarförbundet har uppfattningen att innebörden i den svenska modellen är att enbart ett fack har företräde i förhandlingar med arbetsgivaren och att det inte ska råda någon tvekan om vilket fack detta är.
Men ska den svenska modellen fortsatt fungera och följa utvecklingen på arbetsmarken, med allt vad det innebär med en mångfald av fackförbund, måste konflikter av det slag som vi haft i Göteborg hanteras med andra metoder än lagar som inskränker strejkrätten. Om det är något som utmanar den svenska modellens hållbarhet så är det att regeringen blandar sig i och lägger skarpa lagförslag för att reglera sådant som arbetsmarknadens parter ska komma överens om.
Kollektivavtalet som tecknades förra veckan går ut i april 2020. Även om det på ytan framstår som en seger för föreningsfriheten har inte konfliktens bränsle, konflikten mellan Transport och Hamnarbetarförbundet, uttömts. Den striden lär blossa upp, förr eller senare.
