Coronakommissionen har avslöjat grundläggande brister i svensk äldreomsorg. Det handlar inte minst om briser i styrningen som kan kopplas till ”New public management”-filosofin – en filosofi som sägs vara hämtat från 'näringslivet'. Men i själva verket rör sig om en styrning som har väldigt lite med vad kvalitetsmedvetna och effektiva företag gör.
Näringslivet är nu ingen enhetlig företeelse. Här ryms allt från globala teknikföretag till den lokala kvarterskrogen. Det är inte heller särskilt vanligt att personer med gedigen erfarenhet av avancerade teknikföretag gör djupdykningar i offentligt finansierade verksamheter.
När Göran Johnsson, före detta ordförande för Metall (1993-2005) för två år sedan fick uppdraget att leda den statliga utredningen ”Nationell samordnare för kompetensförsörjning inom vård och omsorg om äldre” så var det dock ovanligt nog med mångåriga erfarenheter av industriellt förändringsarbete i bagaget.
I Ekots lördagsintervju (19/12 2020) redogjorde Johansson för industrins respektive det offentligas väsensskilda sätt att arbeta med kvalitetsutveckling: ”När jag gick in i detta trodde jag det var bättre än det visat sig vara”, framhöll han. Förutom stora brister ”när det gäller utbildning, när det gäller organisation, alldeles för många visstidsanställda, för mycket folk som går på delade turer” underströk han offentlig sektors oförmåga att bedriva systematiskt förbättringsarbete: ”Det finns tröghet i maskineriet”, ”man kommer inte igång”, ”där ser jag en skillnad mot hur förändringsarbete går till i industrin”.
Det tycks mer vara ”gig-företag” – inte framgångsrika teknikföretag som inspirerat styrning av vård- och omsorg. Ett inhopp eller ”gig” har tidigare främst betecknat musiker som hoppar på en enskild spelning. I dag betecknar det en hel sektor av ekonomin. I gig-ekonomins tidevarv så finns det företag vars förändringsarbete ensidigt går ut på att kapa kostnader. Dessa företags ”innovationer” handlar mer om att omvandla gamla tiders daglönare till timlönare än att långsiktigt ta vara på människors kunskap och kreativitet.
Frasen ”modeller hämtade från näringslivet” kan alltså betyda helt olika saker. I styrningen av offentlig vård och omsorg har New Public Management-tänkandet (NPM) – i förening med Lagen om offentlig upphandling (LOU) – främst banat väg för ett kvalitetsfrånvänt kostnadsfokus som inte står gig-ekonomin efter.
Varför utrustas offentlig sektor med en sådan avart av styrning? En modell som reducerar den enskilda människan, dess sjukdomar, mediciner och behov av omsorg till en "pinne" som undersköterskan, psykologen och sjuksköterskan förväntas avverka på en viss tid.
Nu är näringslivet ingen plats där kostnaderna tillåts flöda fritt. Men om det offentliga, som arbetar efter helt andra förutsättningar än privata företag, verkligen skall plocka "modeller från näringslivet" så borde väl ett grundkrav vara att inspirationen hämtas från den typ av företag som jobbar med komplexa processer och som satt kvalitetsutveckling främst?
Borde man inte lära av dem som genom systematiskt förändringsarbete år efter år lyckas leverera varor och tjänster av hög kvalitet, som lyckas attrahera, vidareutbilda och behålla personal, och som har förmåga att anpassa sig till de krav och spelregler som ställs av det omgivande samhället?
Vare sig NPM eller LOU premierar långsiktig kvalitetsutveckling. De premierar låga kostnader till priset av låg kvalitet – vilket inte är detsamma som kostnadseffektivitet, speciellt som det tenderar dra stora resurser till övervakning, dokumentation och kontroll.
Alla de anställda i offentlig sektor som brinner för kvalitetsutveckling har därmed, som Coronakommissionen uttrycker det, "strukturen" emot sig. Eller som Göran Johansson sammanfattade det i Ekots lördagsintervju: ”Om det inte tillförs resurser, om man inte sätter dit rätt folk, om man inte jobbar systematiskt, utan man jobbar mer på ett ad hoc-plan, då blir det inte bra."
