I början av 1900-talet led många städer i Sverige av akut bostadsbrist. Industrialiseringen skapade en stor inflyttning från landsbygden till städerna. Det orsakade misär. Svensk bostadsstandard var bland de sämsta i Europa. I Masthugget i Göteborg kunde tio personer bo i en etta.
Som svar på bostadsbristen växte den så kallade egnahem-rörelsen fram. Grundidén var att alla människor skulle ha råd med ett småhus. Staten erbjöd billiga lån till vanligt folk och kommunerna upplät mark för byggandet. En tid senare, 1933, startades Småstugebyrån i Göteborg med syfte att ge vanliga arbetare och lägre tjänstemän ett eget hem.
Husen kom ofta i form av färdiga moduler i standardiserat format. Kontantinsatsen bestod av eget arbete. Familjerna monterade, murade och målade själva sin framtida bostad. Ofta blev bygget klart på några dagar.
Det första och mest kända exemplet på egnahus i Göteborg är Bräcke på Västra Hisingen, som byggdes efter att landshövdingen Malte Jacobsson varit på besök i Stockholm och imponerats av småstugeområden i huvudstaden. Husen är enkla tvåvåningshus med en bit tomt omkring. Det är praktiskt, yteffektivt och charmigt. En modernism med ett mänskligt ansikte. För de familjer som flyttade in var det rena lyxen, från torrdass och trångboddhet till en egen liten villa.
I dag kan man få betala nästan fyra miljoner för ett sådant ”tändsticksaskhus”. I Landala Egnahem, ett äldre egnahemsområde med lite större villor, kan man få slanta upp det dubbla.
Trycket på villor och småhus är stort. 100 år efter småhusens storhetstid är folks preferenser snarlika – de flesta svenskar vill bo i eget hus – men byggandet har stannat av. I stället för att säkerställa en blandning av hyreshus, bostadsrätter och småhus har den byggnadsboom som drog igång för tio år sedan nästan uteslutande handlat om flerfamiljshus.
Bristen märks tydligt i Göteborg. Barnfamiljerna flyr ut ur staden. Utflyttningen av par i 30-årsåldern är större än inflyttningen, vilket är enkelt att förstå – när familjen växer vill man ha något större. Gärna med tomt. Och det finns inte i Göteborg. Åtminstone inte i tillräcklig utsträckning för att täcka efterfrågan, vilket pressar upp priserna på de småhus som finns.
I stället flyttar familjerna till kranskommunerna. Pendlingsnära orter som Kungsbacka och Lerum växer så det knakar. Men utflyttning av människor i arbetsför ålder innebär också utflyttning av skatteinkomster.
Nu ska det bli ändring på det. Hampus Magnusson (M), ordförande i byggnadsnämnden, vill storsatsa på småhus. Enligt planen ska 500 småhus om året byggas. Sju områden har pekats ut, däribland Säve och ett område väster om Kärra/Skogome, där man på sikt ser en möjlighet att bygga 10 000 – 12 000 nya hus i vartdera området.
Även på nationell nivå verkar idén om småhus få ett uppsving. I en debattartikel i SvD skriver Ebba Busch och en rad lokala KD-politiker att Kristdemokraterna ska starta en ny egnahemsrörelse för att fler ska få möjlighet att bo i en egen villa. Det är ingen dum idé. De hus som byggdes för arbetare är i dag så dyra att medelklassen inte har råd att bo i dem.
