Stefan Krakowski, psykiater och författare till boken ”Incel - om ofrivilligt celibat och en manlighet i kris” (Bazar förlag 2021).
Stefan Krakowski, psykiater och författare till boken ”Incel - om ofrivilligt celibat och en manlighet i kris” (Bazar förlag 2021). Bild: Gabriel Liljevall

Stefan Krakowski: Vittnesmål från diktaturens Ryssland

Diktaturer har en tendens att visa sina fula trynen på identiska vis. Människor tvingas tänka på vad de säger. Det fria kulturlivet stryps. Steg för steg.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS
|

Min pappa greps av polis under en nyårsafton, anklagad för kommunistsympatier. Gripandet ägde rum på en nattklubb i den polska staden Lodz i mitten av 1930-talet och anledningen var att pappa hade en leksakspistol med en röd flagga som flög ut när man tryckte in avtryckaren. Till saken hör att min far och en annan man på festen uppvaktade samma kvinna som visade ett större intresse för pappa. För att eliminera sin rival kontaktade den andre mannen polisen som snabbt anlände till platsen. Min far greps och tvingades tillbringa resten av nyårsaftonen i en fängelsecell.

Polen leddes under den här tiden av den legendariske fältmarskalken Jozef Pilsudski, som tagit makten genom en statskupp. Han styrde Polen på ett auktoritärt sätt ända till sin död 1935. Trots det odemokratiska styrelsesättet fanns en tämligen fri press, oberoende fackföreningar och även politiska partier kunde fortsätta att verka (förutom kommunistpartiet, därav min pappas arrestering).

ANNONS

Pilsudski hävdade redan för hundra år sedan att Rysslands försök att destabilisera Europa och dess imperialistiska ambitioner bara kunde förhindras genom ett fritt och självständigt Ukraina.

Auktoritära och diktatoriska regimer har en otäck benägenhet att visa sina fula trynen på ett närmast identiskt sätt, oavsett tidsepok och ideologisk hemvist – de smygande inskränkningarna av de mänskliga fri-och rättigheterna eller stiftandet av lagar som gör kulturarbetares villkor så pass omöjliga att de tvingas gå i landsflykt, som i dagens Ryssland.

De här tankarna slår mig när jag sitter på ett utekafé i ett sommarvarmt Stockholm och pratar med Natalja som är på tillfälligt besök i Sverige. Hon är en välutbildad, medelålders kvinna som bor i en större stad i Ryssland med sin familj. Natalja hälsar på vänner i Sverige och hennes berättelse om vardagslivet i Putins Ryssland är ännu ett chockerande vittnesmål om hur den ryska regimens grepp om befolkningen successivt hårdnar.

- Vi lever i ett angiverisamhälle, säger Natalja och berättar hur människor som googlar på ”fel” sajter eller artiklar på sina mobiler anges till polisen av medpassagerare i kollektivtrafiken. Eller hur vanliga medborgare plötsligt kan utsättas för poliskontroller där man beslagtar mobilerna och letar efter, för regimen, misshagligt innehåll som kan leda till böter eller till och med fängelse. Nataljas son har vid tre tillfällen stoppats av polis där han tvingats lämna över sin mobil för granskning av polisen. Den senaste gången ägde rum dagen innan vårt möte i Stockholm.

ANNONS

Natalja beskriver hur hennes familj alltid raderar det senaste meddelandet i den gemensamma chattråden i mobilen eftersom man aldrig vet när polisen slår till nästa gång man är på väg till jobbet eller mataffären.

- Min största mardröm är att min son grips av polis och skickas iväg till fronten i Ukraina utan att vi vet vad som hänt honom, säger Natalja medan hon dricker sitt te. Hon är lättad över att en av hennes söner studerar utomlands och kommer att söka jobb där, men hur ska det gå för tonårsdottern?

- Hur kommer undervisningen gå till på ryska universitet och vad ska man studera för att få ett jobb i ett framtida Ryssland? Har vi överhuvudtaget en framtid?

Själv har Natalja sagt upp sig från sitt lärarjobb. Hon vågar inte längre fortsätta undervisa av rädsla för att en eller flera av studenterna ska ange henne för polisen om hon råkar säga någonting som anses olämpligt.

Hennes försök att få ett jobb i Sverige har inte givit något resultat. Regimen har även gjort det svårt för ryssar som arbetar på distans utanför landet genom att skatten på lön har fördubblats.

- Det känns som om vi utsätts för en långsam kvävning och att dörren till friheten långsamt stängs igen, säger Natalja som är rädd för ett blodigt inbördeskrig nu när ryska rebeller har börjat angripa mål inne på ryskt territorium.

ANNONS

Min pappa släpptes ut häktet under morgontimmarna men det skulle bara dröja ett par år innan han var tvungen att försvara sitt land mot ett nazistiskt tyranni som ingått allians med ett kommunistiskt.

Natalja heter egentligen någonting annat.

LÄS MER: Rysslands krig tar aldrig slut, de ändrar bara skepnad

LÄS MER: Kuppförsöket kommer stärka Putins grepp om Ryssland

ANNONS