Sveriges Radio brukar regelbundet granska tvångsvården av unga. Det är viktigt då det rör sig om en utsatt grupp som sällan kommer till tals.
Enligt Lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) inte bara kan utan ska kommunens socialtjänst ingripa om ett barn eller ungdom far illa. Den minderårige kan placeras i familjehem, HVB-hem eller i vissa fall på så kallade SIS-hem som drivs av staten (efter beslut av förvaltningsrätten).
SIS-hemmen är låsta och är i första hand till för ungdomar, inte barn. Det kan röra sig om ungdomar som riskerar att skada sig själva eller dömts till sluten ungdomsvård. De som placeras på SIS-hem bedöms ha mycket svåra problem.
I SR:s senaste granskning (13/3) har man jämfört motiveringarna till att pojkar respektive flickor i tonåren döms till tvångsvård. Reportrarna konstaterar att sexuellt beteende tas upp betydligt oftare för flickor än pojkar, även om det sällan är ensam orsak till beslut om tvångsvård. För var tredje flicka, men bara var sextonde pojke anges sexuellt beteende, relationer, eller övergrepp bland skälen, uppger SR. Det handlar alltså om att man själv riskerar bli utsatt för övergrepp.
SR:s vinkel är att detta skuldbelägger flickor. De exemplifierar med en flicka som av socialnämnden ansågs ha ”låtit sig utsättas för sexuella övergrepp”. Det är naturligtvis en olycklig formulering som rent språkligt lägger skulden på flickan, även om nämnden troligen avsett att flickan riskerar att utsättas för sexuella övergrepp genom sitt beteende, utan att vilja lägga moralisk skuld på henne.
Problemet med hela granskningen är att den försöker spela ned det faktum att unga flickor faktiskt är mer utsatta för sexuella övergrepp än vad pojkar är. Det är uppenbart att reportrarna inte riktigt vill kännas vid att det finns en könsskillnad i utsatthet här, utan i stället vill reducera skillnaden till förlegade könsnormer och språkbruk.
Det är här det blir problematiskt. Ett tvångsomhändertagande mot självskadebeteende innebär per definition att socialnämnd och domstol gör bedömningen att klienten inte förstår sitt eget bästa. Ska socialtjänsten avstå från att ingripa mot unga flickor som lever i eller söker sig till en social miljö där de riskerar att utsättas för sexuella övergrepp? Det är lätt att få det intrycket av reportaget.
Naturligtvis är det önskvärt att beslutande instanser uttrycker sig korrekt. Men det är uppenbart att SR:s reportrar sätter den officiella bilden, myndighetstexten framför hur den inte alltid så vackra verkligheten ser ut. Det eventuella skuldbeläggandet blir viktigare än de faktiska konsekvenserna för den unge. SR har även fått utvalda forskare och politiker att uttala sig i liknande riktning med budskapet att lagen bör ses över. Socialtjänstministern ska höras av riksdagen i ärendet.
SR:s reportrar är inte ensamma om detta synsätt utan ger uttryck för är den allt vanligare föreställningen i den skrivande klassen att språket konstituerar verkligheten och formar vårt moraliska beteende. Men det är en i grunden ideologisk föreställning som riskerar skada utsatta individer. De som begår övergrepp ute i verkligheten bryr sig nämligen inte nämnvärt om akademiska teorier.
Vi kan tycka illa om det faktum unga flickor i mycket högre grad riskerar att utsättas för sexuella övergrepp än unga pojkar. Men detta faktum kommer inte försvinna av att socialtjänsten blundar för det av rädsla att skuldbelägga offret eller för att få en jämn könsstatistik. Däremot kommer fler unga flickor att fara illa.
Socialtjänstminister, Camilla Waltersson Grönwall (M), gör klokt i att tänka efter två gånger innan hon sjunger med änglarna här.
