Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Uigurer i Kina kan fängslas om de till exempel skaffat för många barn.  Bild: Ng Han Guan
Uigurer i Kina kan fängslas om de till exempel skaffat för många barn. Bild: Ng Han Guan

Magnus Fiskesjö: Vi måste våga tala om den kinesiska rasismen

Rasism är inte något som begränsas till Västvärlden. Den kinesiska regimen använder sig idag av en rasistisk retorik och praktik i sin förföljelse av minoriteter som för tankarna till Nazityskland, skriver Kina-forskaren Magnus Fiskesjö.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästskribenter representerar ett bredare politiskt spektrum.

När hundratals afrikaner bosatta i Kina nyligen vräktes och fick sova på gatan, för att de var afrikaner, insåg världen att det faktiskt finns rasism i Kina också. Rasismen mot afrikaner är vitt utbredd i Kina, och precis som i Europas förflutna är den ofta uppblandad med en nedlåtande exotisering som kan ses både på statlig kinesisk TV och i temaparker där mörkhyade etniska minoriteter visas upp, ibland till och med som "låtsasafrikaner" — en uppskattad attraktion.

All den här rasismen är förstås allvarlig, liksom den gaturasism som den senaste tiden dykt upp i väst mot människor med asiatiskt ursprung, mot muslimer i Indien, och i polisvåldet mot afro-amerikaner i USA.

Men, den pågående massiva kampanj som den kinesiska regimen just nu bedriver i Östturkestan (Xinjiang), i västra Kina, är utan tvekan det grövsta rasistiska brottet i världen just nu. Staten angriper systematiskt miljoner människor enbart för deras etniska tillhörighet, vilket är rasism — så det var naturligt att FN:s Kommitté för avskaffande av rasdiskriminering var bland de första att slå larm.

Det handlar om över 12 miljoner uigurer, kazaker och andra som är kinesiska medborgare och bor i sitt eget hemland. På papperet har de rätt till sin etniska identitet, att tala sitt eget språk, och så vidare. Men sedan 2017 pågår en monstruös rasprofilering i hela samhället, en intensiv diskriminering av kultur, språk och vardagsreligion, tvångssteriliseringar och massarresteringar med upp till flera miljoner människor i läger där de förbjuds tala sina egna språk och brutalt tvingas konvertera från sin etniska identitet, till Han-kinesisk.

Tusentals skickas sedan till tvångsarbete i östra Kina, eller hamnar i fängelse. Ingen har möjlighet att överklaga. Regimen använder en nazi-liknande terminologi, där oskyldiga människor beskrivs som ett virus som måste utrotas. Alltihop har dokumenterats i detalj, med otaliga vittnesmål.

Varför har då inte den här kampanjen blivit uppmärksammad som rasistisk?

Och hur var det egentligen möjligt för samma afrikanska länder som protesterade mot Kinas diskriminering av afrikaner, att så sent som i fjol ge sitt stöd i FN för Kinas massiva rasistiska åtgärder mot minoritetsfolken? Visst, några av länderna är ekonomiskt beroende av Kina — men det hindrade inte deras protester mot corona-rasismen? Visserligen är några också diktaturer, som Kina, — men inte Nigeria, en av Afrikas viktigaste demokratier, som också stött Kina i Xinjiang. Varför?

Förklaringen är att de flesta i Afrika, liksom i Sverige och Europa, aldrig insett att den kinesiska rasismen är rotad i Kinas eget imperialistiska förflutna, som man aldrig gjort upp med.

Precis som med rasismen i USA och på andra håll, härstammar den från en fantasi om överlägsenhet och dominans: det moderna Kina är resultatet av kejsarnas erövringar och kolonisering, men det tolkas idag som den Han-kinesiska rasens segerparad. Med detta följer förakt och diskriminering mot de erövrade och de koloniserade inom det som blivit dagens Kina, som ses som primitiva och dömda att försvinna, precis som på sin tid i begreppet "Manifest Destiny" i Amerika: indianerna var förutbestämda att dö ut.

Det är just detta slags rasism som underbygger den nu pågående folkutrotningen i Östturkestan, som är en kinesisk apartheid-koloni, där de kinesiska inflyttade ofta är djupt rasistiska mot de infödda. Kolonisterna har "alltid rätt," och ägnar sig ofta åt "Han-splaining" gentemot minoritetsfolken (jmf "man-splaining").

Ett skäl till att vi inte omedelbart känner igen detta som rasism, är att den klassiska kinesiska rasismen i modern tid överskuggades av den europeiska kolonialismen. Rasism blev ett europeiskt, "vitt" fenomen, riktat mot icke-européer. Det moderna Kina har sedan utmålat sig som ett offer för västerländsk rasism — och vägrar erkänna den egna rasismen.

Kinas territorium dubblerades i storlek under det sista kejsardömet, Qing — men idag framställs dessa områden som "alltid kinesiska". Kejsardömet utnämndes till modern nationalstat, men de blodiga erövringarna och folkmorden blev tabu. I dagens skolor får eleverna till och med lära sig att Kina "alltid var fredligt" och "aldrig invaderade någon."

En intressant aspekt är att den kinesiska eliten ända fram till 1800talet faktiskt betraktade sig som "vit" (bai). Denna kinesiska "vithet" bottnade i ett socialt förakt för bönder och andra som får mörk hy för att de arbetar utomhus, men också mot mörkhyade "barbarer."

Kineserna blev "gula" först senare, i det nya ras-schema som under 1800-talet definierades i Väst, med vita, svarta, röda, och gula "raser." I Kina ympades den nya "gula" identiteten ihop med en nynationalistisk dyrkan av den mytiske "Gule kejsaren" (Huangdi) som presenterades som verklig, och som det kinesiska folket nu plötsligt härstammade ifrån!

Konfrontationen med europeisk kolonialism förde också med sig den "vetenskapliga" rasismen, som på sin tid dominerade i väst. Många kinesiska intellektuella tog till sig dess grundteser om att mänskligheten vore uppdelad på biologiskt definierbara "raser" — vilket förstås totalt avfärdats av nyare vetenskap.

Många anammade också tanken om rasförbättring, och idén om att nationer själva är biologiska organismer, i en värld där den starke naturligen tar den svages plats. I Väst fick denna idé sina mest extrema uttryck i Amerika, och i Hitlertyskland som beundrade och kopierade utrotningen av Nordamerikas indianer.

Tanken om "ras-nationen" som en bio-organism (till skillnad från en politisk gemenskap), lever vidare i Kina, vars ledare idag ofta talar om nationens biologiska essens, dess "blod" och dess "DNA."

Sådana vanföreställningar är orsaken till att dagens stora starka Kina vägrar att acceptera icke-kinesiska immigranter som medborgare — eller acceptera att kineser själva kan välja bort sin nationalitet och byta till en annan, så som Gui Minhai gjorde när han valde att bli svensk medborgare.

Denna perversa raslära dominerar Kina idag, inte minst eftersom den tidigare socialistiska ideologin har kollapsat. Nu ska den starkaste slå sig fram. Ibland låtsas man hålla fast vid de gamla dogmerna, men nynationalismen dominerar offentligheten med sin blandning av kommunistisk patriarki, nyrestaurerad konfucianism, "naturlig" hierarki, och påhittade kejsare.

Innan kommunisterna kom till makten talade de mycket om "anti-imperialism." Maos parti lovade att alla folk som erövrats av det gamla imperiet skulle bli självbestämmande: Tibetaner, uigurer, Hmong, och så vidare. De skulle få bilda egna stater om de så ville — tibetanerna och uigurerna hade ju haft sådana stater tidigare. Men efter maktövertagandet 1949 utnämnde partiet istället dessa nationer till "minoriteter," som aldrig kan få lämna Kina, som de "alltid" tillhört! De skulle dock få lov att ha ett visst självstyre, på papperet.

Men nu överger regimen allt detta. Vad som sker i Östturkestan idag är ingenting mindre än ett folkmord i nytt format, som genomförs som en nazi-liknande reningsprocess. Den ska stärka en "enad" nation — genom att avskaffa den mångfald som levt kvar från kejsardömets erövringar, och ersätta den med "ett folk, ett rike, en ledare."

Detta är förklaringen till att den kinesiska staten lägger så enorma resurser på den djupt rasistiska kampanjen mot uigurerna och de andra urfolken i Östturkestan.

Tyvärr kommer denna rasism med kinesiska förtecken inte att försvinna av sig själv. Om vi lärt oss något av historien, så är det att den först måste synliggöras och fördömas som den rasism den är — inklusive av fler kineser!