”Definitionen av galenskap är att göra samma sak gång på gång men förvänta sig ett annat resultat” påstås Albert Einstein ha sagt. Det briljanta i uttrycket är träffsäkerheten där det stora ryms i den lilla.
En polis vittnar om att en 20-årig man kastar sten på hans kollegor. Ett annat vittne bekräftar detta. En av stenarna var nära att träffa en polis i huvudet. Mannen erkänner att han träffat en civil polisbil med en sten, men nekar till brott. Solna tingsrätt väljer att tro på den stenkastande mannen. Polisen kunde blivit påverkad av bilder i efterhand. Läs igen, tingsrätten väljer att tro på en stenkastande våldsverkare framför en polis i tjänst.
Stenkastarna får skola, sjukvård, boende och försörjning av samhället. De betalar med förakt och hat. Det är samma toxiska nykriminella utanförskapskultur som genererar skjutningar och sprängningar som genererar stenkastning mot blåljuspersonal. Det är inte som av en händelse att flera av stenkastarna var beväpnade, bland annat med skjutvapen. De är fiender till allt vad folkhemmet och det demokratiska samhället representerar.
En tid senare frias elva andra män som samtliga är dokumenterade på film då de kastar sten mot polisen. Tingsrätten ser det inte som bevisat att de siktat på just polisen. Tingsrätten skriver också att man ”fått intryck av att det inte verkar vara fråga om större stenar än att de ryms i en hand och enkelt bara kan kastats iväg”.
Stenkastarna och dess gelikar bland de gängkriminella föraktar samhället samt dess impotens och hjälplöshet inför det nya extrema våldet. De lever och anammar en kultur där fullständig hänsynslöshet, normlöshet och respektlöshet inför allt är hög status. En kultur där dömda våldtäktsmän och kvinnomisshandlare är välkomna och mördare står högst i rang. Dessa bemöter vi som förstagångssnattare.
Daltismens försvarare säger att daltandet skyddar rättssäkerheten. De är inte med i matchen. De lever kvar i det förgångna där skammen fanns för att bli dömd för brott. Då daltande hade en poäng. Men dagens våldsverkare skäms inte för sin kriminalitet, de är stolta.
Rättssäkerhet är inte enbart till för att skydda åtalade från godtyckliga ingrepp, den syftar också till att skydda både medborgaren och samhällets representanter från övergrepp. Det hade varit smakfullt om det vägdes in i den juridiska ekvation tingsrätten räknade på i dessa fall.
När staten misslyckas skydda sina frontbärare, som poliser, ambulanssjukvårdare och brandmän riskerar vi förlora även det som är kvar av folkhemmets trygghet. Det är ovärdigt att låtsas att stenkastarna inte siktade på poliserna, att säga att de inte visste vad de gjorde.
Vi har provat daltandets lösningar, gång efter annan. År efter år. Vi ser hur det gått. Ändå fortsätter vi i förhoppning om ett annat resultat.
LÄS MER: Vänsterns SD-propaganda skrämmer människor på riktigt
