Eftersom jag i min förra krönika hävdade att en av "poängerna med Greta Thunberg är att hon har skapat uppmärksamhet för en av världens ödesfrågor" har jag följaktligen fått mig till livs en och annan "sanning"- som vanligt!
"Trodde vi i dag 2019 hade lämnat 1500-talet bakom oss. Greta Thunberg är ett utmärkt exempel på att man kan sälja vad som helst med mördande reklam, t o m konserverad gröt", hälsade en läsare.
En annan upplyste mitt förmörkade förstånd så här:
"De flesta forskare som inte är knutna till IPCC, anser att den ökande koldioxidhalten i atmosfären kan förklaras med termisk avgasning (utgasning) av CO2 ur haven, helt enligt gaslagarna."
En läsare sände en uppmaning:
"Kan Du inte bara släppa klimatpolitiken och Din medverkan till skrämselpropagandan. Det hörs lång väg att Du inte satt dig in i vetenskapen ens på allra lägsta nivå. Den nivå som jag lärde mig i grundskolan."
Återanvändning är viktig för ett hållbart samhälle. Låt mig bidra till en sådan utveckling genom att återanvända delar av en krönika från förrförra året:
"För min del så har jag försökt tillämpa 'vanligt sunt förnuft', som ju för övrigt inte tycks vara så särskilt vanligt. Eftersom jag aldrig kommer att ha tillräcklig kompetens för att på egen hand bena ut extremt komplexa frågor, som till exempel klimat och miljö, får jag försöka sätta mig in i vad olika experter med delvis olika åsikter hävdar och bestämma mig för vilka jag litar på, vilka som verkar trovärdiga och förfäktar en linje som förefaller klok, anständig och ansvarsfull.
Själv tog jag starkt intryck av den så kallade Sternrapporten, som publicerades 2006 av den brittiske ekonomen Nicholas Stern på uppdrag av den dåvarande finansministern Gordon Brown. (Jo, jag vet - Sternrapporten blev också ifrågasatt.) Rapporten hävdade att de ekonomiska konsekvenserna av klimatförändringarna skulle komma att bli katastrofala och att det därför var angeläget och ekonomiskt förnuftigt att avsätta betydande resurser för att motverka förändringarna.
Därtill har jag valt att tro på det internationella samfundet och på Parismötets avtal och slutsatser. Jag väljer att lita på att IPCC, den internationella klimatpanelen med dess nära 4 000 experter och författare från hundratalet länder som startades av FN:s miljöorgan UNEP, och den meteorologiska världsorganisationen WMO. Jag sätter tillit till att alla de företag som nu arbetar med att göra sina företag, produkter och tjänster mer hållbara och miljövänliga gör det på goda grunder. Jag tror att alla de miljontals människor världen över som bestämt sig för att dra sitt strå till arbetet för att motverka klimatförändringar är kloka. Jag litar mer på Johan Rockström, Stefan Edman och Christian Azar än på allehanda konspirationsteorier och självutnämnda experter.
Jag tror på dem som hävdar att människans utsläpp av växthusgaser har ökat och att jorden blir varmare. Jag litar på IPCC när man sammanfattar: 'Det är extremt troligt att mänsklig aktivitet har varit den dominerande orsaken till den observerade uppvärmningen sedan 1950-talet.'
Och jag tror på dem som säger att det inte är för sent att vända den negativa utvecklingen, till exempel Rockström: 'Världen förstår risken med klimatförändringarna, teknologierna finns på plats och näringslivet ser möjligheten att tjäna pengar.' Nu finns det dessutom en internationell agenda för att åstadkomma positiv förändring.
Och om det senare visar sig att de, som av skeptiker och förnekare kallas alarmister och falska profeter, har överdrivit och världen arbetar intensivt för att motverka klimatförändringarna - vilken är skadan av en bättre värld? Men om 'alarmisterna' har rätt och vi inget gör: då är världen och våra barn och barnbarn illa ute. Så det är bara att välja vad man tror, vem man sätter sin tillit till och hur man själv vill agera - för var och en har ett ansvar."
Sedan jag skrev detta så har ytterligare belägg för allvaret i klimathotet lagts fram. En rapport från FN:s miljöprogram, som presenterades i mars, förutspår enligt forskarna att även om den globala uppvärmningen hålls under två grader så kommer temperaturerna i Arktis vid mitten av århundradet ha stigit mellan tre och fem grader över förindustriell nivå.
Det skulle leda till att permafrosten tinar snabbt vilket i sin tur skulle skynda på växthuseffekten och temperaturökningarna än mer.
Rapporten visade också att koldioxidutsläppen ökar i stället för att minska vilket innebär att avståndet mellan var vi är och var vi borde vara för att nå klimatmålen har ökat.
– Nu krävs det mer drastiska klimatåtgärder för att undvika tipping points som kan bli värre för planeten än vi tidigare befarat, sa FN:s miljöprograms tillförordnade chef Joyce Msuya, när rapporten presenterades.
Havsnivån steg med 3,7 millimeter mellan 2017 och 2018 med flera nya värmerekord. Väderförhållandena blir alltmer extrema och påverkar miljontals människor.
De fyra senaste årens har varit de varmaste på jorden sedan mätningarna började 1850 och de 20 varmaste åren som uppmätts har varit under de senaste 22 åren, rapporterade Världsmeteorologiska organisationen i början av året.
En annan rapport visar att det smältande vattnet kommer att orsaka betydande störningar i havsströmmarna.
IPCC, FN:s vetenskapliga klimatpanel, visade i sin senaste rapport att de globala utsläppen måste halveras till 2030 för att vi skall kunna nå Parisavtalets mål om maximalt 1,5 graders global uppvärmning.
Så kan man fortsätta. Forskningsrapport efter forskningsrapport visar att det är i dubbel bemärkelse högt vatten. Att bortse från det är att riskera jordens, våra barns och våra barnbarns framtid. Den rätten har vi inte!
