Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Ann-Sofie Hermansson, Göteborgs-Posten Bild: Robin Aron

Ann-Sofie Hermansson: Vi behöver bygga ihop Göteborg igen

Det som hänt i Göteborg de senaste åren är att vi på vissa ställen inte längre gör gemensam sak. Olika fundamentalistiska krafter – religiösa, politiska, kulturella – drar isär samhällsgemenskapen. Nazister sprider sitt gift. Antisemitismen växer. Religiös extremism frodas. Hedersförtryck får fäste. Parallella strukturer sätter rättssamhället ur spel.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Jag oroar mig för unga kvinnors frihet i Göteborg. På sistone har jag fått till mig ännu en runda av illavarslande exempel på att rättigheter kränks.

En ung judinna attackeras verbalt av en pojke som fått syn på hennes davidsstjärna i halssmycke: ”Synd att de inte gasade ihjäl er alla”. En flicka på mellanstadiet frågar – illa berörd efter att ha övervakats och anklagats av en grupp pojkar: ”Är jag halal fröken?”.

En kvinna vittnar om hur hon, verbalt och fysiskt, utsatts för en grov rasism som hon aldrig tidigare upplevt i stan. Flickor och unga kvinnor, med högsäsong på sommaren, berättar att de räds för och drabbats av tvångsgifte och könsstympning. Etcetera. Fallen är många fler. Det här är oacceptabelt!

Göteborg är en fantastisk stad. Många är vi som sökt oss hit genom arbete, kärlek eller studier. Rotat oss och blivit göteborgare. Göran Johansson beskrev en gång vad som utmärker en äkta göteborgare: att man är född här – eller nån annanstans. Det vill säga alla platsar. Med våra medborgerliga skyldigheter och rättigheter.

En annan person som betonade medborgarskapet var Martin Luther King. Han återkom ständigt till att det är med gemensamma krafter, i samarbete, som vi bygger det demokratiska samhället starkt. Inte med separatistiska metoder. Det innebär att vi alla företräder varandra även när vi inte delar etniska, religiösa eller kulturella erfarenheter.

Det som hänt i Göteborg de senaste åren är att vi på vissa ställen inte längre gör gemensam sak. Olika fundamentalistiska krafter – religiösa, politiska, kulturella – drar isär samhällsgemenskapen. Nazister sprider sitt gift. Antisemitismen växer. Religiös extremism frodas. Hedersförtryck får fäste. Parallella strukturer sätter rättssamhället ur spel.

Detta är oanständigt. Jag är orolig för de unga kvinnorna. Jag är orolig för andra som utsätts. De är alla göteborgare. Med sina medborgerliga rättigheter. Vi måste alla stå upp för deras frihet. Var och en har rätt att göra sina val. Vare sig det gäller religion, politik eller kultur. Rätt att slippa hat. Rätt att slippa kontrolleras. Rätt att slippa övergrepp. Deras frihet är allas vår frihet.

Frihet är också klassisk socialdemokrati. Innan vi i likhet med andra partier gick vilse i identitetspolitik och kulturrelativism. Arbetarrörelsen var en frihetsrörelse som gjorde gemensam sak med andra goda krafter för att bygga demokratin stark i Sverige.

För att kunna skapa det jämlika samhället var och är de medborgerliga fri- och rättigheterna en grundbult. I det gemensamma folkhemmet skulle det, med Per-Albin Hanssons ord, inte finnas varken kelgrisar eller styvbarn. Samhällsbygget, understök han precis som senare Martin Luther King, måste handla om att vi tillsammans står upp för varandra.

Vi behöver bygga ihop Göteborg igen. Inte med separatism, utan genom att ställa medborgarskapet i fokus. Unga kvinnor ska inte utsättas för hat, kontroll, ifrågasättande, attacker eller övergrepp. Aldrig. Det har vi alla ett ansvar för att se till. Vi är alla göteborgare.