Göteborgs kommun sätter cyklisternas framkomlighet framför gångtrafikanternas, enligt en insändare på GP Fria Ord (14/12). Följden är ”isiga, knaggliga och glashala trottoarer”, enligt skribenten. Att en promenad vintertid i Göteborg kan vara förenat med risker för liv och lem kan nog många intyga, men tyvärr går det inte att säga att läget är så mycket bättre på många av stadens cykelbanor. Faktum är att grusningen och saltningen på både gång- och cykelvägar i Göteborg är under all kritik. Det blir extra tydligt för den som kan jämföra med städer längre norrut i landet.
Enligt en studie som Göteborgs stad själva tagit fram skadades 3369 personer i fallolyckor i kommunen åren 2000 till 2009. Det blir över 300 per år i snitt. Utvecklingen under 2010-talet var inte bättre. Från 2013 har antalet skadade i fallolyckor snarast ökat, enligt stadens egen statistik, vilket dock anses bero på bättre inrapportering.
Merparten av olyckorna sker på gång- och cykelbanor och halka anges som den i särklass största orsaken. Kvinnor och äldre är överrepresenterade. För äldre kan en fallolycka inte sällan vara förödande och kan i värsta fall innebära slutet på möjligheten till ett aktivt liv. Enligt en studie från Karlstad universitet kostar fallolyckorna dessutom en halv miljard kronor per år för samhället (SR 4/4).
Färre äldre cyklar på vintern så antalet allvarliga fallolyckor blir inte lika stort där. Men att människor avstår från att cykla på vintern, inte minst på grund av dåligt underhåll, är knappast något positivt. Till skillnad från på sommaren uppges vägförhållanden som den största orsaken till cykelolyckor på vintern.
Göteborgs stad har som mål att fler ska cykla av miljöskäl och för att avlasta kollektivtrafiken. Men Göteborg kan knappast slå sig för bröstet som en cykelvänlig stad. I Cykelfrämjandets stora undersökning från i år om förutsättningarna för cykling hamnar Göteborg sist bland de 16 större städer som undersökts. Endast 17 procent instämmer helt eller delvis i påståendet att underhållet av cykelbanor på vintern är tillgodosett. Fyra av fem är alltså missnöjda med framkomligheten vintertid. Det är ett mer än dubbelt så stort missnöje jämfört med sommarhalvåret. Göteborg är sammantaget långt från målet att tre av fyra göteborgare ska tycka att staden är cykelvänlig.
Göteborgs milda kustklimat gör att det ofta är barmark även på vintern. Det innebär vissa utmaningar, grus och sand ställer till det när det inte är halt. Men det är ingen ursäkt. Salt är ett alternativ som inte tycks användas i tillräcklig mån. Det är inte försvarbart att utsätta göteborgarna för livsfarliga vägar. Det duger inte heller att skylla på fastighetsägarnas ansvar för trottoarer i anslutning till fastigheten. Någon måste se till att dessa också tar sitt ansvar.
Frågan är inte ny. ”Cyklisterna ska kunna känna sig trygga i att Göteborg är en cykelstad även på vintern”, sa Karin Pleijel (MP) till GP förra året (GP 13/2). Nu ingår hon som kommunalråd i den styrande majoriteten och har ansvar för stadsmiljön. Det är med andra ord upp till bevis.
