Jag gjorde SVT:s partivaltest för att se vilket parti jag matchade med i Europaparlamentsvalet. Det blev Centerpartiet, med en övertygande marginal. Men att rösta på Centerpartiet känns rätt svårt om man följer listettan Fredrik Federleys beteende i offentligheten.
I en debattartikel ställer han frågan om det är ”diktaturfasoner som gäller nu, KD?” (AB 8/5). Kritiken riktar han mot kristdemokraternas Sara Skyttedal som på frågan om hon föredrar Frankrikes president Emmanuel Macron eller Ungerns premiärminister Victor Orbán avstod från att välja.
Det mördas journalister i Europa, skriver Federley. Antisemitismen rör på sig och högerpopulismen går framåt. Nu börjar även KD ”gå den vägen”. Federley hävdar att Europaparlamentsvalet är ett “värderingsval” – där KD påstås välja fel genom att inte kasta sig i Macrons armar.
Givetvis behöver man som politiker inte välja mellan just dessa två politiker. Europaparlamentsvalet står, tack och lov, inte mellan Macron och Orbán. Mig veterligen ställer de heller inte upp på någon svensk partilista.
Alla politiska val inbegriper värderingar. Men ordet ”värderingar” är i det här sammanhanget ett kodord för att det i detta val bara finns godhet och ondska att välja mellan. Antingen är du med Federley eller så är du för de onda! Efter oss, syndafloden, meddelar Federley och visar i samma stund att Centerpartiet, eller i varje fall Federley, lider av en lätt grandios självuppfattning.
Europa står inte vid undergångens rand. Det här är inte slutstriden i Sagan om ringen och Federley är inte det sista värnet mot ett stundande nazistiskt maktövertagande symboliserat av Ungerns premiärminister. Allt detta tjat om Victor Orban handlar främst om att plocka billiga poänger.
Antingen orkar inte Federley prata om sin egen politik, eller så misstänker han att väljarna inte är intresserade. Så han ägnar sig år att kasta skit för att se vad som fastnar. Och det är klart att en del skit fastnar. Det är så ärekränkningar fungerar. Upprepa mantrat om ödesvalet och vissa kommer säkert lyssna.
Det här skadar inte bara Federleys anseende som politiker, det förgiftar svensk samhällsdebatt, för att inte tala om möjligheterna till framtida borgerliga regeringar i Sverige. Hur ska Federleys parti någonsin kunna samarbeta med ett parti som de anklagat för att närma sig misogyna, och diktaturvurmande antisemiter?
Federleys debattartikel smutsar ned valrörelsen rejält och skapar, i motsats till vad Federley säkerligen önskar, ett populistiskt samtalsklimat med motsatsförhållande och förenklingar, där vän-fienderelationen görs överordnat sakpolitisk debatt. Snacka om att såga av grenen man sitter på.
Centerpolitikern anklagar sina politiska motståndare för ”diktaturfasoner” men är besjälad av samma hänsynslösa metod som just präglar diktaturregimer – ogenerade lögner om meningsmotståndare, vaga anklagelseakter där lögnaren utmålar sig själv som det enda friska alternativet.
Den här debattartikeln är inte något privat meddelande skrivet i affekt. Lögnerna är genomtänkta och kalkylerade. En politiker som så ledigt i offentligheten ägnar sig åt ärekränkning av detta slag är sannolikt kapabel att ljuga om mycket annat. Fredrik Federley, varför sjunker du så lågt och varför ska du göra det så svårt att rösta på dig?
