Pensionären AnnSofi har avskaffat julen. De stigande priserna gör att hon inte har möjlighet att köpa julklappar till barnbarnen. Den ensamstående mamman Sanna oroar sig för att hon kan behöva säga upp hyreslägenheten där hon bor med sin son och flytta till en etta längre ut.
Så gott som alla konsumtionsvaror, från mat till el och bensin, har blivit dyrare. Och inflationen drabbar främst de om inte hade skyhöga marginaler tidigare, något GP:s reportageserie ”Nya Fattigsverige” visar. Det drabbar ensamstående, studenter och pensionärer vars välstånd och därmed livskvalitet sjunker. För vissa går vardagen inte längre ihop. Som generalsekreteraren för Röda Korset, Martin Ärnlöv, säger till GP har nya grupper sökt sig till hjälporganisationen.
Inflationen har få vinnare. Men vilka som är de största förlorarna är desto tydligare. Det är vanliga löntagare och konsumenter som får ta smällen.
Bördan för den ekonomiska krisen är inte jämnt fördelad. Trots att inflationen varit högre än på flera decennier har det svenska näringslivet gjort ett bra år. Vinsterna för i år är långt över snittet för svensk exportindustri. Men de goda siffrorna kommer inte att ge avtryck för löntagarna. Inför avtalsrörelsen har det varit en bred uppslutning bakom inställningen att höga löneökningar kan spä på inflationen. Såväl facket som näringslivet och Riksbanken delar analysen. Efterfrågan måste hållas nere. Det är ekonomspråk för att folk inte ska ha för mycket pengar att handla för eftersom det kommer driva upp priserna.
Den vanliga konsumenten ska ställa upp genom att inte kräva löneökningar, men måste samtidigt bära bördan. Många delar av näringslivet knuffar kostnadsökningarna på konsumenterna för att kunna bibehålla höga vinster. Det tydligaste exemplet finns i livsmedelsbranschen. Inflationen är hög på mat. I oktober var snittpriset på livsmedel drygt 17 procent högre jämfört med samma månad ifjol, och det är konsumenterna som står för smällen.
I Sverige har priserna på mat stigit mer än i de andra nordiska länderna, vilket kan förklaras med den (av Riksbanken skapade) svaga kronkursen men också med den undermåliga konkurrensen. Sverige har ingen fungerande konkurrens i livsmedelssektorn – de tre jättarna Axfood, Coop och Ica innehar 90 procent av marknaden. Det gör att producenterna kan skicka kostnadsökningarna vidare till konsumenten för att bibehålla höga vinstmarginaler.
Även elbolagen låter kunderna ta smällen. Statliga Vattenfall har förvisso gjort en lägre vinst i år än i fjol, men det beror på flaskhalsar i systemet och att de inte kunnat sälja vattenkraft i norra Sverige till särskilt höga priser. Kärnkraften och vindkraften i syd har dock varit en kassako eftersom elpriserna där varit rekordhöga. Ju skevare balans mellan utbud och efterfrågan, desto högre pris kan producenterna ta ut.
Det samma gäller bankerna. Storbankerna har länge tjänat stora pengar på människors bolån, och i år är inget undantag. Faktum är att bankerna gjort rekordvinster, inte minst för att de knappt delar ut någon sparränta till människor som har pengar på spar- och lönekonton samtidigt som de höjer boräntorna.
Bolånetagaren har dock en fördel: i takt med stigande inflation sjunker också värdet på lånet. Att pengar förlorar i värde är inte kul när man står i mataffären, men även pengar man lånat blir mindre värda, vilket gör inflation till en form av gratis amortering.
För den som bor i hyresrätt och som kommer att drabbas av hyreshöjningar finns det dock ingenting positivt alls med inflationen och räntehöjningarna. Nu har förvisso de hyreshöjningar som förhandlats fram i många kommuner visat sig bli måttliga och långt ifrån vad fastighetsägarna ville, men risken är att det kommer en betydligt hårdare smäll vid nästa förhandling.
Under flera år har debatten om jämlikhet handlat om annat än ekonomi. Det har rört ”representation” av kvinnor och minoriteter, vilken grupp som syns mest i tv och i reklam och om heteronormen. Men som GP:s reportage visar har materiella faktorer inte spelat ut sin roll som det kanske viktigaste måttet på jämlikhet i ett samhälle. När det går bra är det lätt att bortse från ekonomi. Går det dåligt blir ekonomiska ojämlikheter smärtsamt tydliga.
