I Göteborg finns åtta grundskolor där andelen elever som är behöriga till yrkesförberedande gymnasieprogram är hälften eller mindre än hälften. För att bli behörig måste eleven få godkänt i svenska, engelska, matematik och ytterligare fem ämnen.
Till det kommer betydligt fler skolor där andelen elever som klarar de grundläggande kraven på yrkesprogram endast når upp till mellan 50 och 70 procent. Det innebär att en inte obetydlig del av eleverna i Göteborg inte ens kommer in på yrkesprogram.
Kunskapskraven för att bli behörig till ett yrkesförberedande program är mycket lägre än betygskraven för att läsa på ett högskoleförberedande program. Ändå misslyckas en stor andel att ens nå den lägsta nivån av behörighet. Andelen elever som når full behörighet är också låg. På vissa av Göteborgs skolor får enbart en fjärdedel tillräckligt bra betyg för att vara behöriga till studieförberedande program.
På exempelvis Bergsjöskolan har enbart 26,3 av eleverna uppnått kunskapskraven i alla ämnen. Bara 39,5 procent av eleverna är behöriga till yrkesprogrammen. Som kontrast till detta finns gott om göteborgska skolor i vilka hundra procent är behöriga till yrkesprogram och där andelen som är behöriga till högskoleförberedande program är på mellan 90 och 100 procent.
Det behöver knappt skrivas ut: Det här är riktigt allvarligt. Det handlar nämligen inte om en problematisk minoritet som varken kommer in på högskoleförberedande eller ens yrkesförberedande gymnasieprogram. Det är faktiskt så illa att en majoritet på vissa skolor inte är behörig till något gymnasieprogram alls, förutom introduktionsprogrammet, som i praktiken innebär förlängd grundskoleundervisning.
Att nå de grundläggande kraven för att få påbörja ett yrkesprogram är dessutom inte samma sak som att eleven sedan klarar att fullfölja en utbildning. Inte ens i Gårdsten, som framhållits som ett exempel på hur ett utanförskapsområde kan lyfta sig och slippa just beteckningen "utanförskapsområde", ser det särskilt bra ut. På Gårdstensskolan gick 40,5 procent av eleverna ut med behörighet till yrkesförberedande program. 35,7 procent var behöriga till högskoleförberedande gymnasieprogram.
Det vore fel att hävda att en hel generation unga göteborgare inte klarar skolan. Prestationsnivåerna är trots allt väldigt olika i Göteborg. Men i vissa stadsdelar är det en majoritet som i nuläget saknar behörighet till gymnasiet. Vad har man att erbjuda arbetsmarknaden om man inte ens kommer in på ett yrkesprogram?
Detta handlar i många fall om stora skolor i befolkningstäta stadsdelar med en majoritet utrikesfödda eller barn till utrikesfödda. Eleverna i dessa skolor är än så länge tonåringar. Men inom ett fåtal år kommer de att vara myndiga och vuxna samt ansvara för sin egen ekonomi, utbildning och yrkesbana.
De usla skolresultaten är lite som att läsa framtiden. Vissa av dessa tonåringar kanske vänder helt, senare i livet, och hittar sin väg ut i vuxenlivet. Men många, i vissa fall en majoritet, kommer bära med sig en nivå av kunskaper som diskvalificerar dem från en hygglig yrkesbana.
Dessutom är det troligt att många av de jobb som inte kräver högskoleutbildning är på väg att försvinna. Även arbeten utan krav på längre högskoleutbildning innebär idag en hög nivå av specialisering och att den anställde är samvetsgrann och disciplinerad. Lägstanivån på arbetsmarknaden höjs ständigt. Samtidigt tycks lägstanivån i skolresultaten vara avgrundsdjup.
Tiden då det fanns en stor mängd "enkla jobb" är förbi. På sätt och vis följer det Sveriges ekonomiska utveckling, som vilar på en hög produktivitet per person, inte på ryggarna av en stor arbetskraftsreserv.
Många arbetaryrken som domineras av män, exempelvis transport och logistik, hör dessutom till den kategori av yrken som snabbast utmanas av automatisering. Det bör tilläggas att trots att de dåliga skolresultaten gäller för både flickor och pojkar är det, inte oväntat, pojkarna som har sämst skolresultat.
Förutsättningen är alltså denna: Samtidigt som andelen elever som inte klarar ens grundläggande gymnasiebehörighet ökar så minskar andelen arbeten med låga kunskapskrav. Ju längre tid vi väntar med att göra något åt detta gap, ju mer permanent blir förekomsten av en stor underklass i Sverige. Det är inte svårt att lista ut att det här inte är ett problem som kommer försvinna det närmsta decenniet.
Vad gör en ung kille i ett samhälle där möjligheterna tycks oändliga för vissa, medan man själv befinner sig i en miljö där bara ett fåtal når minimumkravet som ställs av samhället? De kriminella gängens rekryteringsbas breddas ständigt, framför våra ögon.
