Byggandet av Västlänken och de haussade skyskraporna är kanske det som just nu präglar Göteborgs föränderliga stadsbild mest.
Byggbolagen tycks älska de höga husen. Men de är varken särskilt bra för stadslivet, miljön eller stadens estetiska karaktär. Västlänken hör till den av politiker omtalade regionförstoringen. Hela Västsverige ska leva, var tanken. Vilket i klartext betyder att det ska vara lätt att bo i en kommun och jobba i en annan.
Både skyskraporna och Västlänken svarar på frågor som ingen riktigt ställer. Det är lösningar på problem som inte är relevanta för vår tid. Städer kan byggas tätt, med ett öga för fungerande gatuliv utan att stora glaskolosser smälls upp utan eftertanke. Göteborgs stora problem är inte Kungsbackabornas möjlighet att snabbt lämna staden, det är brist på rätt bostäder och avsaknaden av sammanlänkade stadsdelar.
Infrastruktur är något av ett nollsummespel. Byggs det fyrspår mellan Uppsala och Stockholm så är det en prioritering, det byggs inte motsvarande spårantal mellan Borås och Göteborg. Sträckning, hastighet och fordonstyp är också relevant. Västlänken (vissa skulle invända) förenklar södergående pendling. Det vill säga: det blir enklare att ta sig från Kungsbacka till Korsvägen och Haga. Och, hävdas det, centralstationen avlastas.
Alltså: byggs ett omfattande projekt så är det ett annat som inte byggs. Det innebär, förutom det rent uppenbara, att infrastruktur är en fråga om jämlikhet: Den gynnar vissa och kommer andra inte alls till nytta.
Med tanke på just Västlänkens funktion borde fler makthavare ställa sig följande fråga inför framtida storprojekt: Vilken form av lokal infrastruktur skulle Göteborg behöva för att korta restiderna mellan stadsdelar och minska avståndet mellan fattiga och rika områden? En spårvagnsringled är en lösning. Fler kollektivtrafiklösningar över älven är en annan. Snabbare direktförbindelser mellan, av stora avstånd åtskilda, stadsdelar en tredje.
Stora motorleder klipper isär delar av Göteborg och utgör hinder för gång- och cykeltrafikanter samt avbryter ett finmaskigt vägnät. På grund av den huvudlösa stadsplaneringen under 1900-talets andra hälft är Göteborg uppdelat i en rad satellitstadsdelar. Det vill säga bostadsområden som skapar sina egna små öar av bebyggelse frånkopplat omgivningen. Tänk Västra Frölunda, Biskopsgården eller Angered.
Dessa segregationssyndare har vi många av i Göteborg. För många. Västlänken delar inte på några stadsdelar. Men det är inte vad Västlänken gör för att förvärra segregationen i Göteborg som är det anmärkningsvärda. Det är vad den inte gör för att avhjälpa problemet. All infrastruktur i Sverige kan inte ha segregationen i åtanke. Men snarast all infrastruktur som byggs i en storstad som Göteborg måste ha med det i beräkningen.
Västlänken passerar inget område med lägre inkomster. Tunneln länkar inte samman en del av regionen med hög arbetslöshet med en annan där jobben finns. Det är en tågförbindelse som förenklar resandet för en välbärgad medelklass. Samtidigt får Göteborg vänta i några decennier på en livsnödvändig sammanlänkning av sina utspridda stadsdelar.
