Förtroendet för demokratin är högt i Sverige. Tre av fyra svenskar tycker att det politiska systemet fungerar bra. Tilliten till samhällets institutioner och andra medborgare är också överlag hög och stabil. Det finns med andra ord en stark tilltro både till samhällets formella strukturer och till andra medborgare. Med de flesta mått är den faktiskt högre i dag än på 1990-talet.
Det var några av de resultat som SOM-institutet vid Göteborgs universitet presenterade i veckan under ett heldagsseminarium i universitetshuset. I över 35 år har institutet vid GU undersökt svenska folkets attityder i en mängd samhällsrelevanta frågor. Det betyder att man har mycket bra underlag för att mäta långsiktiga trender.
Att det generella förtroendet för samhällets institutioner är högt betyder dock inte att människor är nöjda med den politik som förs. Sedan ett antal år råder tvärtom en utbredd pessimism om framtiden. 60 procent av svenskarna anser att landet är på väg åt fel håll. Det här missnöjet slog igenom i samband med flyktingkrisen 2015 och har sedan dess legat stabilt högt. De senaste 15 åren har dessutom fler svenskar placerat sig till höger politiskt än till vänster – trots att landet styrts av rödgröna regeringar halva tiden. Det kan förstås också ha bidragit till missnöjet.
Höger handlar här om självidentitet. Det är tydligt att det är frågor om lag och ordning samt invandring som står högst på högerväljarnas prioriteringslista – brottsligheten står faktiskt högst på hela den sammantagna väljarkårens lista. Däremot avspeglar inte högervinden något stöd för nyliberala ekonomiska reformer. Enbart var femte svensk motsätter sig ett förbud mot vinstuttag i välfärden, medan två tredjedelar är för ett sådant förbud. Trenden är snarast att högerväljarna blir mer kritiska till välfärdsvinster. Det är också bara en femtedel av väljarna som vill minska den offentliga sektorn, det vill säga offentlig vård, skola och omsorg.
Andra trender är ett ökande stöd för kärnkraft, liksom för NATO-medlemskap (och det redan innan Ukrainakriget) och ett motstånd till höjda skatter på drivmedel (redan innan de senaste prisökningarna). Till de mindre uppmärksammade trenderna hör en ökad oro för tilltagande narkotikaanvändning i samhället.
Att väljarna placerar sig till höger kan i hög grad översättas med att det vill ha ordning och reda i sin vardag. För att de också ska rösta på partierna till höger måste dessa partier svara upp mot väljarnas ståndpunkter på de enskilda sakområdena och göra det trovärdigt att de är bättre skickade att göra något åt det väljarna oroar sig för. När Socialdemokraterna inte behöver ta hänsyn till sina betydligt mindre populära samarbetspartier har de nämligen stora möjligheter att fånga upp dessa opinionsströmmar som även kan beskrivas som "gråsossiga". S har dessutom en fördel i att de står närmare väljarna i synen på privata välfärdsföretag. Att Magdalena Andersson har ett rekordhögt förtroende som partiledare visar tydligt att S har en stark position inför valet i höst.
Att oppositionen inte lyckats erövra regeringsmakten trots att väljarkåren lutar höger beror förstås på att allianspartierna varit splittrade i synen på Sverigedemokraterna – och indirekt på att innebörden av att kalla sig ”höger” varit annorlunda för en centerpartist och en sverigedemokrat. Av SOM-mätningarna framgår dock att C- och S-väljarna närmar sig varandra, även om det fortfarande finns ett betydande ideologiskt avstånd. C-anhängarna tycker exempelvis mer illa om M än om S i dag och acceptansen för regeringssamverkan mellan de bägge partierna blir allt starkare hos deras väljare. Högervinden har börjat mojna enligt mätningarna, och en förklaring kan vara att Centern allt mindre är att betrakta som ett högerparti.
