På bara två veckor har över två miljoner människor sökt sig över gränsen från Ukraina till EU. Det är fler än de 1,3 miljoner personer som under ett år sökte sig till unionen under den stora flyktingkrisen 2015. FN menar att antalet flyktingar från Ukraina kan mångdubblas.
Det är självklart att Europa har ett särskilt ansvar för att ge skydd åt flyktingar från ett krig som utspelar sig mitt på vår kontinent. Det är inte konstigare än att Turkiet tog emot närmare tre miljoner flyktingar från grannlandet Syrien under inbördeskriget där. Närhetsprincipen är både praktiskt och moraliskt försvarbar.
Europa kan inte stänga gränsen för kvinnor och barn när Vladimir Putin artilleribombar ukrainska städer. Det vore att medverka till lidande och död i ett nära grannland. Men vi måste också förstå vad detta innebär. Även om vi räknar bort Krim och de ryskkontrollerade områdena i Donbass så har Ukraina en befolkning på närmare 40 miljoner invånare.
En stor del av dessa kan tänkas vilja lämna landet om Putin går vidare med sin invasion, och just nu talar lite för att han ska avbryta den. Skulle en fredlig lösning av konflikten nås – vilket i praktiken blir mycket svårt om kriget drar ut på tiden – kan flyktingarna återvända. Men Europa måste ha en plan för vad som sker om något återvändande inte är möjligt, exempelvis om Putin annekterar stora delar av Ukraina.
Polen har redan tagit ett stort ansvar för flyktingvågen och kommer troligen att få ta ett ännu större ansvar. Här finns också kulturella band till västra Ukraina. En del ukrainare söker sig även till Rumänien och Slovakien. Länderna i östra Europa behöver visserligen ett befolkningstillskott då deras befolkningsökning är negativ. Det gäller alla länder i regionen utom Tjeckien. Rumänien riskerar exempelvis att förlora en fjärdedel av sin befolkning inom 60 år, enligt Eurostat. Men länderna på Balkan är fattiga och många ukrainare lär söka sig till Nord- och Centraleuropa, inklusive Tyskland och Sverige. Det finns också gränser för hur snabbt ett enskilt land som Polen kan integrera stora grupper nyanlända.
Kulturellt och geografiskt ligger Ukraina närmare oss än Mellanöstern och Afrika. Men Ukraina är – och var även innan kriget – ett land med enorma sociala problem. Detta måste Europas ledare vara medvetna om då det kommer att påverka möjligheten att ta hand om dessa människor, och i förlängningen även flyktingopinionen.
Ukraina är ett av Europas fattigaste länder. Det har en BNP per capita som är ungefär en tredjedel av Rysslands och hälften av Turkiets. Korruption och kriminalitet är mycket utbredd. Landet har haft ett relativt bra utbildningsväsen, men det är hårt anfrätt av korruption. Speciellt på högre nivåer. Exempelvis förekommer det att betyg och examensbevis säljs på universitetet.
Folkhälsan är ett minst lika allvarligt problem. Den är katastrofal hos delar av befolkningen. Utöver stora problem med alkohol- och narkotikamissbruk förekommer TBC och antibiotikaresistens i en omfattning som vi alls inte är vana vid. Antalet HIV-fall är det högsta i Europa. Låg vaccinationstäckning är överlag ett utbrett problem som för med sig risk för smittsamma sjukdomar. Över hälften av mässlingsfallen 2018 i Europa registrerades i Ukraina. Ukraina har också en romsk minoritet på mellan 200 000 och 400 000 personer som lever i ännu större misär än den vanliga befolkningen, med mycket höga ohälsotal och utbredd analfabetism.
Äkta humanism kan inte blunda för dessa utmaningar. Den humanitära insatsen att ge skydd åt flyktingarna måste därför kombineras med förnuftiga åtgärder för att i tid förhindra olika sociala och medicinska problem. Det är ytterst viktigt att hälsotester genomförs på de som flyr undan kriget.Dels för flyktingarnas egen skull men också för att minska risken för att smittsamma sjukdomar som TBC och multiresistenta bakterier sprids.
EU-länderna bör räkna med behov av omfattande insatser både på kort och medellång sikt. Integreringen av alla dessa människor, inklusive att skaffa fram bostäder, arbeten och undvika segregation, blir ett mycket omfattande och svårt projekt om det skulle komma till att ett återvändande är omöjligt.
På lång sikt kan befolkningstillskottet ha positiva effekter för unionen då många ukrainare har en bra grundutbildning och vill göra rätt för sig. Vi bör för den skull inte underskatta den omfattande utmaning det kommer innebära att integrera flera miljoner människor i EU. Det kommer ta år, för att inte säga decennier, av resurser och insatser i anspråk. Det är därför extra viktigt att göra rätt från början.
