Den friske har tusen önskningar, den sjuke bara en. Så skulle man i korthet kunna beskriva perspektivskillnaden mellan ukrainarna och de övriga européerna vintern 2023.
Medan de förstnämnda är fastlåsta i ett hårt krig mot Ryssland som upptar all tid och ansträngning så kan vi andra fortsätta med vår vardag. Om 2022 var året då Europa enades för Ukrainas sak (med några få undantag) så är 2023 året då kriget sakteliga försvann från européernas tankar.
Kriget mellan Ryssland och Ukraina har snart pågått i två år. Det var längesedan trupprörelser, offensiver och civilt lidande dagligen toppade nyhetsrapporteringen. Entusiasmen och optimismen kring den ukrainska vår- och sommaroffensiven försvann också. Det blev ingen upprepning av de hårda, men segerrusiga, ukrainska vinsterna från hösten 2022. Då kunde snabbfotade och aggressiva ukrainska förband ta tillbaka en stor andel av det som Ryssland hade ockuperat.
Men nu har ryssarna mobiliserat ytterligare, och byggt lager på lager av minfält och försvarslinjer. Kanske viktigast är ändå att de har – vilket även ukrainarna medgivit – lärt sig av både ukrainarna och sina egna misstag.
Till slut är även Zelenskij, som annars alltid försöker hålla moralen och optimismen vid liv, och hans militära överbefälhavare Valerij Zaluzjnyj ense om att årets offensiv inte gått som det var tänkt. Det blir inte något ”vackert och djupt genombrott” hela vägen ned till Krimhalvön, konstaterade Zaluzjnyj i en intervju.
I Europa har det därför under hösten spridits en sorts jämngrå likgiltighet inför ukrainarnas situation: Vad nu då?
Stödet från EU-länderna har inte mattats av betänkligt och uppbackningen av Ukraina har fortsatt stort folkligt stöd i många länder (även om det haltar i exempelvis Italien). Men stödet som ges är främst humanitärt och finansiellt, Europa har helt enkelt inte den militärindustri som krävs för att hålla Ukraina under armarna. Även om den har börjat skala upp, under året, så är det inget som sker i en handvändning. Dessutom börjar det hända något allvarligt på andra sidan Atlanten.
Tidigare i veckan hölls en för Ukraina avgörande omröstning i den amerikanska senaten. Med röstsiffrorna 51 mot 49 blockerades ett stödpaket till Ukraina på 61 miljarder dollar.
För att få en uppfattning om vilka summor det handlar om behöver de sättas i relation till det tidigare stödet till Ukraina. Fram till november månad 2023 har USA sedan krigets inledning skickat militärt materiell till Ukraina till ett värde av 47,3 miljarder dollar. Det är ungefär lika mycket som samtliga EU-länder och EU-institutioner, sammanlagt, har skickat.
Kanske kommer en del av de där 61 miljarderna ändå att släppas igenom. Men republikanerna är oeniga om fortsatt stöd till Ukraina och det tycks som att Trumpfalangen inom partiet är den som går starkast in i partiets primärval som ska hållas inför presidentvalet som sker om lite mindre än ett år.
Sedan kriget inleddes februari 2022 har det sakteliga opinionen inom det republikanska partiet emot ett fortsatt stöd till Ukraina vuxit. En ofta upprepad teori som hörs från republikaner är att det fanns ett tillfälle under våren 2022 att påbörja fredsförhandlingar men att det var Joe Biden och den dåvarande brittiske premiärministern, Boris Johnson som sumpade tillfället då de uppmanade Zelenskij att gå på offensiven mot Putin som, hävdar republikanerna, egentligen ville ha fred.
Argumentet som därför ständigt upprepas är att USA inte ska fortsätta finansiera ett krig på andra sidan jorden som – hävdar de – Putin vill avsluta.
Teorin bygger på att Putin vinner något på att avsluta ett krig som inte har uppnått några av de av Kreml uppställda målen: Att avsätta Zelenskij (den så kallade ”avnazifieringen), slå in en kil mellan Ukraina och Nato/EU, samt ockupera hela Donbass.
Ukraina står närmare EU och Nato än på länge, Zelenskij sitter kvar vid makten och de så kallade separatisterna behärskar bara delar av Donbass. Dessutom förutsätter den republikanska förhoppningen att Putin faktiskt skulle hålla ett fredsfördrag, vilket torde vara mycket osannolikt om inte väst backar upp landet helhjärtat.
Även om Ryssland inte har uppnått sina målsättningar med kriget så innebär inte det att Ukraina kan luta sig tillbaka i trygghet.
När det kommer till humanitärt och finansiellt bistånd står Europeiska unionen för den absoluta merparten av stödet till Ukraina. Men skulle det totala militära stödet halveras, vilket är fallet om beslutet i senaten står sig, då ligger landet pyrt till under 2024 och riskerar därmed att ge Ryssland överhanden. Detta medgav en ukrainsk regeringsföreträdare som för BBC kommenterade beslutet i den amerikanska senaten.
Även om både ukrainska och ryska offensiver har misslyckats under 2023 så förutsätter en stabil försvarslinje att Ukraina får hjälp med artilleriskott, ammunition, drönare och stridsfordon.
Men detta stillestånd kan förstås förbytas till något annat om USA lämnar scenen och Europa inte förmår täcka upp.
Zaluzjnyj, den ukrainske överbefälhavaren gjorde nyligen en pregnant observation i en intervju med The Economist gällande krigets natur: Det har uppstått en sorts teknologisk jämvikt mellan de stridande parterna, på samma sätt som skedde under det första världskriget. Han beskriver slagfältet som fullkomligt transparent. På grund av sensorer, kameror, drönare och satellitbilder så går det att med stor precision rikta artilleri, drönarattacker och raketbeskjutning mot anfallande trupper. I synnerhet stridsfordon blir i öppen terräng fullkomligt värnlösa.
Varje anfall straffar sig oerhört mycket - varför de stridande parterna gräver ned sig. Detta har blivit krigets utmärkande kännetecken; det är svårt att anfalla, lättare att försvara. Det talar för att om inget radikalt händer teknologiskt eller i graden av militärt stöd, så kommer de nuvarande fronterna att frysa fast. Men, tillade Zaluzjnyj, ett sådant stillestånd kommer att tära på den ukrainska staten och dess krigsmakt och i det långa loppet kommer Ryssland på grund av dess överlägsna numerär i manskap att slita ut det mindre folkrika Ukraina.
Ett ökat europeiskt stöd är därför en förutsättning för att Ukraina ska hålla linjen. Men även om ett sådant stöd blir verklighet så finns det långsiktigt ingen garanti att Zelenskij kan uppnå målet att inte bara hindra Ryssland från att uppnå sina målsättningar, utan även återta de förlorade delarna av Ukraina. För eller senare kommer ett krigsstillestånd, i likhet med det som ägde rum mellan Syd- och Nordkorea 1953, att behövas. Om Ukraina klarar sig hela vägen dit hänger just nu helt och hållet på det demokratiska Europa.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
