Visst är det de riktigt stora politiska besluten som alltid är det bäst förberedda, eller hur? Det är ett vanligt antagande många gör att tyngden av ett beslut – det vill säga dess samhällspåverkan – alltid står i proportion till tiden, mödan och resurserna som läggs på att utreda dess fördelar och nackdelar.
Så behöver det inte vara. Politik grundar sig inte sällan på blind tilltro till drömmar och visioner som politiker hyser.
Vi har ett konkret exempel i närtid. I världens tredje största ekonomi, Tyskland, hände något fascinerande efter Millennieskiftet. Landets energiförsörjning skulle helt ställas om. Tyngdpunkten på kärnkraft, som varit central i industrinationen, skulle skifta över till förnyelsebara energikällor. Det är en berättelse och dröm vi känner igen även från Sverige.
Det hela framställdes som epokgörande, genomtänkt och progressivt. Vägvalet skulle dessutom, sades det, vara genomarbetat och väl utrett. Det kallades för ”energiwende” och skulle ske etappvis, det var inget förhastat, lovade man från politiskt håll. I takt med att kärnkraften fasades ut skulle sol och vindkraft komma in.
Att det var så genomtänkt är dock en sanning med en rejäl reservation. ”Det var ingen som var intresserad av att detta skulle utredas på riktigt”, berättar journalisten Daniel Graeber i en intervju med Tidningen Näringslivet. Graebe har gjort en djupgranskning av slutskedet i nedläggningen av den tyska kärnkraften. Dokument som tidigare inte varit offentliga har grävts fram. Personer inifrån processen har kommit till tals.
Besluten var politiska och gav bara sken av att ha fattats med alla fakta på bordet. Det överordnade målet var hela tiden att kärnkraften skulle väck – oavsett kostnader.
Redan under Socialdemokraternas Gerhard Schröder, som var förbundskansler mellan 1998 och 2005, påbörjades utfasningen. Schröder stod Putin nära och hade inget emot att Tyskland ökade importen av billigare (och smutsigare) gas från Ryssland.
Efter Schröder gav miljörörelsen hjälp på traven genom att lobba fram ett totalförbud mot fracking – en för miljön riskabel metod varigenom man sprutar in vatten under högt tryck i marken för att komma åt gasfyndigheter. Detta omintetgjorde den europeiska gasutvinningens konkurrensfördelar visavi Ryssland. Efter 2010 störtdyker gasutvinningen i EU och ersätts av gasimport från Ryssland.
Det var en riktig skitkombination för Tyskland och för hela Europa eftersom landet spelar en helt avgörande roll för kontinentens ekonomi och säkerhetspolitik. Lägg ned den mest effektiva och rena energikällan i landet, ersätt med fossila bränslen importerade från Ryssland och förbjud möjligheten att konkurrera med dessa på energimarknaden. Samtidigt lovades vitt och brett att förnyelsebara energikällor skulle kompensera i tillräckligt hög utsträckning. Men det gick inte.
Schröder, som sedermera blivit styrelseproffs i det statliga ryska energiföretaget Gazprom var inte ens huvudansvarig energiwendes glädjekalkyler.
Under den kristdemokratiska förbundskanslern Angela Merkel (2005–2021) avvecklades i etapper kärnkraften. Spiken i kistan för reaktorerna var härdsmältan i japanska Fukushima 2011. Den sista etappen i nedläggningen inleddes under den socialdemokratiska regering som kom till makten efter valet 2021. Då inledde, menar Graebe, Die Grünen en kampanj som syftade till att förfalska dokument, vilseleda allmänheten och ge intryck av att det inte fanns några risker med att avskaffa kärnkraften.
Den här manipulationen, hävdar Graebe i sitt reportage, var som mest intensiv efter den ryska invasionen av Ukraina. Då, när gasimporten från Ryssland helt plötsligt bröts, så insisterade Die Grünen på att det ändå gick att lägga ned de resterande reaktorerna. Trots att industrier stod still, elpriserna sköt i höjden och inflationen skenade så ville Die Grünen fullfölja planen.
Det spelade ingen roll att det var kris i landet – oviljan att ha någon kärnkraft kvar var så intensiv. Inte ens det faktum att utsläppen av fossila bränslen ökat som en konsekvens av kärnkraftsnedläggningen spelade någon roll.
Die Grünen, som Graeber berättar, var ovilliga att ens tänka tanken att kärnkraft skulle behövas ens i undantagsfall: ”Föreställningen att Tyskland kanske skulle behöva kärnkraftverken kommande vinter och till och med flera vintrar var helt enkelt inte tänkbar för partiet.”
Inget land i EU drabbades lika hårt av energikrisen som Tyskland under vintern 2022/2023. Avgörande för att det var på det viset var den under två decennier pågående processen med att montera ned kärnkraften. Politikerna i Tyskland visste att det skulle innebära att mer fossila bränslen förbrändes och att energipriserna ökade, men det spelade ingen roll. Spårbundenheten var total.
Vad flera generationer av tyska politiker från olika partier vägrade inse var att politik handlar om trista prioriteringar. Olika alternativ bär på olika kostnader. Ibland fattar man inte det bästa beslutet utan det minst dåliga och får skjuta fina förhoppningar på framtiden.
Men politikerna var så investerade i tanken att kärnkraften skulle väck att inga prishöjningar eller konkurser inom industrin spelade någon som helst roll, det fanns ett tydligt rätt och fel.
Inte ens när landet verkligen stod inför allvarliga problem reagerade Die Grünen, som då var i regeringsställning. I stället inledde de en politisk kampanj som grundades på förfalskade dokument och nedtystade faktauppgifter. Denna desperation visar hur långt vissa politiker är villiga att gå för att rädda ”sin fråga”, även om det är till priset av större utsläpp, ruinerade hushåll och konkurshotade industriföretag.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
