Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Ann-Sofie Hermansson: Tydligt ledarskap och klarspråk ger trygga kommunanställda

När ledarskapet svajar och blir otydligt får det konsekvenser. Det är där arbetet måste börja med att komma till rätta med tystnadskulturen gentemot kriminella i Göteborgs stad.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

I rapporten ”Finns det en tystnadskultur i Göteborg?” som beställdes av kommunstyrelsen och presenterades för några veckor sedan konstaterar rapportförfattaren Anna Ekström att kriminella strukturer haft stor påverkan på stadens verksamheter och att förtroendeklyftorna i vissa områden är djupa. Ett tydligt exempel är när medarbetare drar sig för att polisanmäla en händelse de blivit vittne till eller själva utsatts för, av rädsla för repressalier från kriminella.

Boendefrågor, heder, kriminalitet och extremism är alla områden där personal riskerar att utsättas. I de fall där en anställd gjort en polisanmälan och fått stöd av organisationen, så har denne däremot ofta, trots omständigheterna, gått stärkt ur händelsen. När chefer har hjälpt till att anmäla, säkerställt tryggheten för den anställde samt följt med till rättegång, då har den utsatte medarbetaren trots allt återhämtat sig relativt väl.

Ledarskap utövas aldrig i en perfekt värld. Det är tvärtom ofta man tvingas ta beslut i ett oklart läge. När du inte blir uppbackad av det formella regelverket måste man som ledare ibland lita till magkänslan – ett annat ord för erfarenhet. Det innebär inte att man hejvilt kan strunta i reglerna. Bara att man måste våga se fler perspektiv samtidigt. Jag skulle också säga att det är ett sätt att stötta de tjänstemän som sliter med frågan. Att ge dem råg i ryggen.

För så är det ju. Det är när man känner stödet, att någon skyddar din rygg, som man vågar säga ifrån. När regelverket inte ger dig svar eller du som enskild riskerar att utsättas för hån alternativt hot om att du borde tänka på din framtida karriär, ja då är det inte enkelt att våga anmäla. När ledarskapet svajar och blir otydligt får det konsekvenser. Det är där arbetet måste börja.

Det är jätteviktigt att kommunens chefer i alla lägen backar upp sina medarbetare. Men ytterst måste det politiska ledarskapet med tydliga beslut signalera var gränserna går. Hur man ser på problemen med klaner, kriminalitet, hedersförtryck och extremism. Det skapar förutsättningar för tjänstemän att våga fatta rätt beslut. Det är när det politiska ledarskapet vågar tala klarspråk i dessa frågor man skapar rimliga förutsättningar för den anställde.

I betänkandet av utredningen om kommunernas brottsförebyggande ansvar (SOU 2021:49), som jag lämnade över till justitieministern i mitten av juni, listas ett antal åtgärder där kommunledningen förslås få ansvaret för en effektiv samordning mellan polis, näringsliv, civilsamhälle och andra offentliga aktörer. Kommunen kan aldrig ta över polisens arbete, men utan samarbete blir det svårt att stoppa brottsligheten.

Det handlar ytterst om att bygga civilkurage. Om att vi aldrig ska stå ensamma när våld och kriminalitet riskerar slå sönder tilliten till samhället och till varandra. Om att ibland våga sätta ned foten trots att läget är oklart. Så bryter man tystnaden.