Liberalernas föregående partiledare, Nyamko Sabuni, brukade tala om liberalism med markkontakt. Enligt henne hade svensk liberalism blivit för filosofisk och frångått de vardagliga frågor som faktiskt berör människor. Hon var i stället intresserad av att lösa de samhällsproblem som drabbade medborgarna.
Reaktionerna på högerblockets Tidöavtal tycks ge henne rätt. Mycket av kritiken tar avstamp i den kriminal- och migrationspolitik som den tillträdande regeringen lovat att genomföra under mandatperioden. Överenskommelsen innebär ett ”rasistiskt skräckvälde”, enligt statsvetaren Clara Sandelind. Liberala ungdomsförbundet tycker att avtalet står ”långt ifrån liberalismen” och därför måste stoppas (Expressen 14/10). Och liberalpartisten Jan Jönsson tycks inte se någon liberal politik i överenskommelsen (SVT 14/10).
Det är många tuffa punkter i överenskommelsen: asylinvandringen begränsas, de polisiära verktygen utökas och straffen skärps ordentligt. Men är avtalet verkligen ett hot mot människors möjligheter att leva ett fritt liv i Sverige?
Sverige är numera ett land där alternativa normsystem växt fram, där det finns skolor med få elever som behärskar svenska och där blodiga gängkonflikter skördar oskyldiga människoliv. Det är en farlig utveckling som hotar det liberala samhället och de rättigheter och möjligheter enskilda åtnjuter i ett sådant samhälle.
Att det finns förskolor i Sverige där svenska språket inte längre utgör majoritetsspråk visar hur etnifierat segregationen och utanförskapet blivit till följd av generös invandring och bristande integration. Det talar för sig självt att barn som inte exponeras tillräckligt för det svenska språket inte heller kommer att utveckla språket till fullo.
Och är svenskan dålig kommer det självklart att påverka resten av skolgången negativt. På Gårdstensskolan i Angered går endast sex av tio niondeklassare ut med gymnasiebehörighet och skolan tvingas numera arbeta aktivt med språkutveckling i årskurs 6. Trenden är liknande i landets övriga utsatta områden: 33,5 procent av eleverna uppnår inte gymnasiebehörighet.
Samtidigt fortsätter gängkriminaliteten att skörda nya offer. 2022 är nu det dödligaste året när det kommer till skjutningar. Totalt 48 personer har skjutits ihjäl hittills i år. Våldet har vid flertalet tillfällen drabbat oskyldiga och särskilt barn. Inte ens på lekplatser går familjer säkra från gängens skjutningar. I skuggan av denna nya brutala kriminalitet har en tystnadskultur växt fram i de områden som polisen betecknar som utsatta eller särskilt utsatta områden. Boende kan dra sig från att anmäla brott eller medverka i rättsprocesser. I de särskilt utsatta områdena förekommer även systematiska hot och våldshandlingar mot målsägare och vittnen.
På två veckor har Södertälje drabbats av fem skjutningar, varav tre i det särskilt utsatta området Ronna. Otryggheten har fått en sådan effekt att folk inte vågar gå ut, inte ens för att slänga soporna om kvällen. Den lokala ICA-handlaren vill stänga igen sin butik och den lokala pizzabagaren har fått sin omsättning halverad, då skjutningarna skrämt folk till att stanna hemma. Den grova brottsligheten utgör inte bara en direkt fara för människors liv och trygghet, den hotar även människors företagsamhet och försörjning.
Det går inte att fortsätta i samma spår som tidigare. Sedan decennier tillbaka har politiker lovat satsningar på integration och åtgärder mot segregation. Det har laborerats med myndigheter och statsrådsposter. Det har talats om att språk och jobb är nyckeln till gemenskap och sammanhang. Statligt subventionerade nystartsjobb har därför efterföljts av statligt subventionerade instegs- och extrajobb. Men någon fungerande politik för etablering av nyanlända har aldrig levererats, samtidigt som invandringen till Sverige inte varit anpassad utifrån vår integrationskapacitet. Konsekvenserna ser vi nu: Etnifierade utanförskapsområden där hederliga invånare terroriseras av brutala gäng.
Det är denna realitet som högerblocket och Liberalerna nu försöker ta sig an genom Tidöavtalet. Invandringen måste bli hållbar för att utanförskapet som begränsar barns livsmöjligheter ska brytas. De brottsbekämpande myndigheterna behöver kraftfulla verktyg för att stoppa gängvåldet. Och för att folk ska känna sig trygga igen måste grovt kriminella kunna låsas in under lång tid. Det är en politik som skapar frihet och utrymme i vardagen för de som i dag drabbas av våld, det är liberalism med markkontakt.
