Se till att du har den senaste versionen av GPs app, så att du inte missar några nyheter - uppdatera här

Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

⇒ Om cookies och personuppgifter

Teodorescu: Lämna känslorna hemma, det är ditt jobb!

När känslorna tar över och förmågan att förhålla sig till konsekvenser av olika val haltar skruvas tonläget upp och polariseringen ökar.

Det är inte alltid enkelt att sitta i en tv-studio och sträva efter att bygga argumentationen på logik och principer. I dagens samhällsdebatt där känslor slår analys framstår den senare som den förras onda styvmor. Och vem vill vara ond? 

Samma dilemma kan uppenbara sig för många andra yrkeskategorier: tjänstemän på myndigheter, domare och åklagare, journalister och reportrar, politiker och andra beslutsfattare - bara för att nämna några. 

Jag minns särskilt en TV-debatt som handlade om en familj som hade levt som gömda i Sverige under många år. De hade hämtats för att utvisas på Luciadagen vilket hade fått många människor att protestera. I studion satt personer som kände den utvisade familjen och som berättade att mamman fått arbete i en matbutik och att barnen trivdes i skolan. Att de var ”snälla” och ”bra människor”. 

Jag hade i sedvanlig ordning bjudits in för att spela rollen som Högerspöke. I svensk debatt innebär det att man resonerar kring vikten av att lagen ska upprätthållas för att minska risken för godtycke. Liksom att det visserligen är bra att någon kan beskrivas som ”snäll” eller en ”bra människa” men att det inte ska påverka den personens möjligheter att få skydd. Rätt till skydd ska den som uppfyller lagens kriterier få, oavsett hur han eller hon i övrigt kan beskrivas. Det innebär motsatsvis att den som inte möter lagens rekvisit måste lämna landet och inte hålla sig undan myndigheterna. Samhällets ansvar är att säkerställa att besluten efterlevs, om vi har en reglering måste det också i praktiken vara skillnad på att ha skyddsskäl och att sakna dessa. Logiskt, kan tyckas.

Som medmänniska kan jag alltså sympatisera med den utvisade familjen, liksom jag kan sympatisera med varenda individ som sitter i ett läger utanför EU:s territorium, samtidigt som jag kommer argumentera för att lagarna ska följas. Dessa är å andra sidan inte statiska och den som anser att ”godhet” ska vara ett kriterium kan för all del argumentera för det. 

Problemet är att det sällan argumenteras i sak. När känslorna tar över och förmågan att förhålla sig till konsekvenser av olika val haltar skruvas tonläget upp och polariseringen ökar. Det är därför som den berömda konsekvensneutraliteten i det journalistiska arbetet är så fundamental. Journalister måste våga ställa obekväma frågor och presentera alla upptänkliga svar. Det centrala ska inte vara att framstå som god utan att göra ett gott arbete. Allt som kan liknas vid aktivism, spelar ingen roll om du är migrationshandläggare, reporter eller domare är tjänstefel. Oavsett hur det känns. 

Mest läst