Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Ann-Sofie Hermansson, socialdemokrat, göteborgare och gästkolumnist på GP:s ledarsida Bild: Robin Aron
Ann-Sofie Hermansson, socialdemokrat, göteborgare och gästkolumnist på GP:s ledarsida Bild: Robin Aron

Ann-Sofie Hermansson: Tala klarspråk om kvinnors roll i extremistiska rörelser

Hela samhället måste stå enat mot våldsbejakande extremism.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

I fredags presenterade Institutet för framtidsstudier en rapport om kvinnor i extremistiska organisationer. Jag medverkade i ett panelsamtal i ärendet samma dag. Det finns forskning i ämnet men sammantaget är kvinnors delaktighet i brott och extremism en hittills understuderad fråga.

Man har granskat 200 kvinnor ur tre olika grupper, vit makt-miljön, den vänsterautonoma miljön samt den våldsbejakande islamistiska miljön. Kvinnorna utgör ungefär 15 procent och är i allra högsta grad aktiva.

Brottsligheten har helt enkelt blivit mer jämställd. Det kan vara svårt att ta till sig. Vi är vana att betrakta kvinnor inom brottsliga miljöer som antingen passiva eller som offer. Och även om det skiljer sig mellan höger-, vänster- och islamistisk våldsbejakande extremism är det tydligt att kvinnorna i dag är betydligt mer synliga och inte minst delaktiga när det kommer till att planera och genomföra olika aktiviteter. Detta är en kunskap vi behöver ta till oss.

I samtalet pekade jag på problemet med dagens ängsliga samtalsklimat där det är svårt att tala klarspråk som samhällsproblem utan att mötas av kritik. Inte i sakfrågan. Utan för att man, genom att tala öppet om problemen, kopplas samman med mörka krafter. Ett oanständigt knep för att slippa ta ställning.

Ett icke-konstruktivt debattklimat gör att vi inte kan möta samhällshot på bästa sätt. Jag menar att oavsett organisation eller kön är fundamentalismen farlig. När ändamålen helgar medlen undergrävs demokratin. Att ta till våld kan aldrig rättfärdigas med att man upplever orättvisa. Och om vi inte förstår extremisternas inneboende logik blir det svårt att hitta rätt verktyg i kampen. Kvinnornas roll utgör en viktig del.

Förra månaden presenterade också Säkerhetspolisen sin årsbok över 2020. Säkerhetshoten mot Sverige ökar. Terrorism och ideologiskt motiverade brott är ett hot mot demokratin. Samtliga tre våldsbejakande extremistmiljöer som Säpo följer, den högerextremistiska, den vänsterextremistiska och den våldsbejakande islamistiska miljön bedriver verksamheter som hotar vår demokrati och som begränsar oss från att utöva våra demokratiska rättigheter.

Bedömningen är att det hos vissa våldsbejakande organisationer finns ett intresse att åstadkomma samhällets kollaps genom att använda mer radikala metoder för att en ny världsordning ska kunna etableras. Revolution snarare än demokrati. Likaså utnyttjas samhällskriser av extremistmiljöer för att polarisera och öka misstron mot samhället. Den pågående pandemin är en omständighet som alla tre extremistmiljöer som Säpo följer använder i sin propaganda.

Det handlar om finansiering av terrorverksamhet, radikalisering och rekrytering. Jag menar att det inte är Säpo som borde utgöra första försvaret. Det borde vårt demokratiska system göra. Inte minst borde vi sluta ge bidrag till direkt odemokratiska verksamheter.

Vi behöver bygga civilkurage och inte vara så ängsliga för att säga vår mening. Och sluta tycka synd om individer som man gjort till passiva offer. De är nog så kapabla. Det blir tydligt i såväl rapporten från Institutet för framtidsstudier som Säpos årsbok.