Samtliga analyser pekade på att Taiwan skulle drabbas hårt av coronaviruset. Närheten till Kina och de många förbindelserna hade mycket väl kunna leda till en explosionsartad smittspridning mellan länderna. Men det hände inte.
När detta skrivs har Taiwan 252 smittade och 2 döda. Bara Västra Götaland har 297 fall och ett dödsfall. I hela Sverige har nästan tre tusen insjuknat. Taiwan har 23 miljoner invånare och hundratals direktflyg i veckan till Kina. Tusentals personer arbetspendlar till fastlandet och handelsförbindelserna är omfattande.
Vad gjorde Taiwan rätt?
Redan på nyårsafton 2019 inför landets motsvarighet till Folkhälsomyndigheten reserestriktioner från den kinesiska Hubei-provinsen. Trots att den kinesiska regimen tonar ned hotet från den då okända nya smittan är taiwanesiska myndigheter försiktiga. Samtliga som hade rest från Hubei kontrolleras för förkylningssymptom. Trots att man inte exakt vet vilken sorts smitta det rör sig om spåras alla som rest från Hubei-provinsen.
Snabbt aktiverar regeringen samordningen mellan olika myndigheter. Folkhälsa, sjukhus, handel, transport. Alla som på något sätt kan påverkas av en smitta började koordinera sina insatser.
Den 20:e januari införs reserestriktioner från Hubei. Inresetillstånd för personer som varit där dras in. Några dagar senare ställs samtliga turistresor till Kina in. Snabbt skickas dessutom kinesiska medborgare tillbaka så att de inte riskerar att fastna i Taiwan.
I månadsskiftet mellan januari och februari bannlyses samtliga kryssningsfartyg. Alla resenärer från Kina nekas inresetillstånd. Alla internationella resenärer som varit i Kina, Hongkong och Macau de senaste 14 dagarna vägras inresa.
På den vägen fortsätter det. Nästan varje dag i slutet av januari och i början av februari införs nya restriktioner för resande. Jämför det med det agerandet i Europa, inte minst i Sverige, när smittspridningen väl börjat.
Utöver de tidigare och omfattande reserestriktionerna har myndigheterna testat ett stort antal misstänkta fall och aktivt följt upp många som rest in i landet. Smittskyddsmyndigheten har resonerat att det är bättre att lägga stora resurser på att följa upp och isolera enskilda fall innan det råder ett tillstånd av okontrollerbar allmän smittspridning.
Landet hade dessutom förberett omfattande lager med smittskyddsutrustning, respiratorer, ansiktsmasker och annat som krävs om sjukvårdsinsatserna snabbt skulle behöva skalas upp för den händelse att smittspridningen inte kunde hejdas.
Givet den knappa information som sipprade ut från Kina kan man tycka att mycket av detta var överdrivet. Men kostnaden för att höja säkerheten har visat sig vara väl investerade pengar. Landet har, än så länge, trots sin närhet till Kina kommit lindrigare undan än den absoluta merparten av jordens befolkning.
Taiwan har ett försprång gentemot många andra länder. SARS-utbrottet 2003 var en väckarklocka. Likaså MERS-spridningen 2015. En speciell myndighet instiftades med syftet att bereda landet för framtida epidemier. Så fort det kom uppgifter från Kina om smittspridningen sjösatte man sedan tidigare förberedda åtgärder.
Det går inte att säga att faran är över för Taiwan. Mycket kan hända på kort tid. Men det mesta tyder på att det taiwanesiska svaret på coronaviruset har varit exemplariskt och kommer vara värt att ta efter.
