Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Aleksandra Boscanin: SVT till kamp mot "ojämställda" historieböcker

Att fler män än kvinnor fått sina namn inskrivna i historieböckerna är den naturliga följden av att män dominerat historien. Så vad är det SVT vill uppnå med sin granskning av läroböcker?
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Skolböckerna i historia innehåller en ”förkrossande” majoritet män. Det är slutsatsen av den granskning som Kulturnyheterna på SVT gjort av sex stycken läroböcker (15/11). Det är en ”nyhet” som knappast kan förvåna någon. Att fler män än kvinnor fått sina namn inskrivna i historieböckerna är den naturliga följden av att män dominerat historien. Så vad är det SVT vill uppnå med denna granskning? Att belysa den könsmaktsordning som faktiskt präglat historien? Eller att insinuera att böckerna (och historien) behöver skrivas om?

Att konstatera att historieböckerna inte är ”jämställda” i bemärkelsen lika många män som kvinnor kan tyckas harmlöst. Hade detta bara varit ett sakligt konstaterande hade det inte heller varit lika illa, även om fokuset är märkligt. Det är dock skillnad på att rapportera om hur något ligger till och att berätta för mediekonsumenterna vad de ska tycka. Redan i rubriken, genom att beskriva resultatet som förkrossande, får läsaren veta att denna förväntas tycka att denna könsfördelning skulle vara något dåligt. 

För att ytterligare illustrera hur könsdiskriminerande historieböckerna är inleder SVT sin artikel med tre exempel på kvinnor som inte finns med i de svenska skolböckerna. Det handlar om världens första författare, världens första romanförfattare och grundaren av världens första universitet som fortfarande är i drift. Men snarare än att illustrera någon slags diskriminering så visar dessa exempel att alla personer som har gjort bra saker inte kan få en plats i de svenska skolböckerna. För hade SVT brytt sig om att leta hade de med största sannolikhet även kunnat finna betydelsefulla män vars namn inte omnämns. 

Nog finns det många kvinnor genom historien som varit betydelsefulla, både i positiv och negativ bemärkelse. Men majoriteten av den offentliga historiens viktigaste personer har, om man ska vara krass, inte varit kvinnor. Att detta återspeglas i historieböckerna är rimligt och det sätter dessutom nutidens jämställdhetsframsteg i en kontext.

Kritiken mot SVT:s perspektiv bör inte tolkas som kritik mot att det förs en diskussion om vilka historiska personer som lyfts fram. Men den ”analys” som framkommer mellan raderna och som ligger till grund för diskussionens utgångspunkt är väldigt ytlig. Det finns personer, män som kvinnor, som haft betydelse för hur historien utvecklat sig men som kanske inte kommit till sin rätt när böckerna skrivits. Dessa personer får gärna lyftas fram, men låt det primära fokuset vara deras betydelse i stället för deras könstillhörighet.