Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Ernst Henry Photography
Bild: Ernst Henry Photography

Adam Cwejman: SVT behöver ingen ledarsida

Skattefinansierade SVT ska inte driva politisk opinion eller riskera sin roll som opartisk mediekanal.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Sedan den första januari 2019 betalar alla som är myndiga i Sverige en särskild Public service-avgift. För innevarande år handlar det om som mest 1329 kronor per person. Innan det fanns möjligheten att avstå från att betala, under förutsättning att man inte ägde en tv.

Detta innebär, nu mer än någonsin, att alla skattebetalare i Sverige har ett gemensamt intresse av att Public service uppfyller sitt uppdrag.

Samtidigt med denna avgiftsförändring har Public Service under 2000-talet befunnit sig i ett sökande tillstånd. Man försöker hålla jämna steg med svenskarnas förändrade medievanor. Borta är tiden då tv-tittandet och radion totalt dominerade vår mediekonsumtion.

Men detta sökande utmynnar inte alltid i lyckade satsningar. Ett färskt exempel är Kulturnyheternas kommentarer gällande den nu avslutade hovrättsförhandlingen i Göteborg. Den tidigare kommunstyrelseordföranden Ann-Sofie Hermansson stod åtalad för att ha förtalat debattörerna Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi genom att kalla dem "extremister".

Kulturnyheternas Per Andersson skrev i en text publicerad på SVT.se kritiskt om hur tingsrätten, den lägre instansen som friade Hermansson, hade gjort ett par "besynnerliga intellektuella krumbukter". Tingsrätten hade, enligt Andersson, avvisat förtalsanklagelsen mot Hermansson med hjälp av ett antal "studentikosa vändningar".

Detta skriver Andersson i egenskap av journalist på Sveriges Television. Inte som jurist eller sakkunnig i ämnet, ej heller i en opinionsroll som ledarskribent eller fristående kolumnist.

Andersson döljer inte faktumet att han anser att tingsrättens bedömning var undermålig. Mot bakgrund av tingsrättens "krumbukter" och "studentikosa" intellektuella nivå hoppas Andersson därför att hovrätten tar vara på "möjligheten att göra en klarare analys och pröva rätt saker på ett seriöst sätt."

Även 2020 kommenterade Andersson tingsrättsförhandlingen. Då skrev han, i en text under rubriken "Magstarka åsikter bör debatteras – inte behandlas av domstol" att Hermansson hade fört en "i mina ögon dubiös och allt annat än glasklar argumentation". Men han landade ändå i att det var bra att tingsrätten inte klev in i det politiska samtalet och skipade rättvisa.

Varför riskerar Sveriges television sitt rykte som opartisk och saklig skildrare av vår samtid med den här sortens ledarsideskommentarer förtäcka till "analyser"? Vilket tomrum i den mediala offentligheten tror man sig täppa till?

Poängen med ledarsidor är att de är ett utrymme i medievärlden där åsikter, kommentarer och analyser blandas friskt. Men inte under förespegling att det sker utifrån en neutral utgångspunkt. Snarare råder motsatsen: partiskheten är så att säga en del av utgångspunkten. Men det deklareras också tydligt; här har ni åsikter, där har ni nyheterna.

En sådan åtskillnad är viktig för att mediekonsumenterna ska ha rätt förväntningar på materialet de tar del av. Någon sådan innehållsdeklaration saknar Anderssons texter som publiceras på SVT.se.

Public Service har i Sverige ett omfattande oberoende. Politiker varken kan eller bör styra verksamheten. Det är bra och viktigt för att upprätthålla trovärdigheten. Men det ställer också väldigt långt gångna krav på eget ansvar och självreglering.