Många svenskar har nog ingen aning om att riksdagens partier varje år fördelar omkring 100 miljoner kronor i så kallar partianknutet utlandsbistånd (PAO).
Dessa pengar används för biståndsarbete som främst rör politiska partier och rörelser i andra länder. Det handlar om stöd till systerpartier, demokratiaktivister och hjälporganisationer. Mycket av arbetet låter vettigt. Det kan handla om att göra partiutbildningar i länder med svag demokratisk tradition eller anordna utbytesresor åt partimedlemmar.
Men en del biståndssatsningar har, av goda skäl, beskrivits som tveksamma ur demokratisk perspektiv. Exempelvis så samarbetade Vänsterpartiets biståndsorgan, VIF, under flera år med en palestinsk organisation som är direkt kopplad till partiet DFLP. Medlemmar ur partiets väpnade gren deltog i massakern mot israeliska civila den sjunde oktober.
VIF, som inte hade någon kännedom om kopplingen var "chockade". Det var nog många som inte var lika chockade. Det är nämligen inte första gången VIF skickat pengar till tveksamma organisationer.
För tretton år sedan framkom det att VIF hade skickat pengar till det colombianska kommunistpartiets valkampanj. Det var, menade VIF:s dåvarande ordförande, "oförsvarligt.". Det måste skett ett misstag i Colombia, hävdade de.
Men kanske var VIF:s oförsvarliga och chockerande misstag trista undantag i ett annars framgångsrikt arbete för demokrati i världen?
Svaret är att vi vet inte och kan inte heller veta. För åtta år sedan skrevs på Expertgruppen för bitståndsanalys, en statlig kommitté som utvärderar biståndet, initiativ en rapport som utvärderade PAO-stödet. Författaren var den norske statsvetaren Lars Svåsund.
Det finns inte, menade Svåsund, några starka bevis för att stödet skulle göra någon skillnad. Vi vet inte om de hundra miljonerna gör nytta, vi har inget tillförlitligt sätt att mäta effekten och kommer heller inte få något sätt att göra det i framtiden.
Ett stort problem är att det enligt Svåsund är svårt att veta vem som får hur mycket pengar, hur länge och för vilket ändamål. Svåsund konstaterade att stödets effekter var begränsade och att politiska partier saknade kompetens att utveckla ett demokratibistånd som spelade någon roll.
Trots att pengar ibland hamnar hos antidemokratiska revolutionärer eller i bästa fall inte gör någon mätbar nytta så har de där hundra miljonerna betalats ut, år efter år. Men i stället för att lägga ned eller skärpa kraven på utvärdering så kommer sannolikt i stället PAO-stödet att om möjligt bli ännu sämre om regeringen får som den vill.
Sverigedemokraternas biståndsorganisation Hepatica har två gånger sökt pengar via Sida (som sköter utbetalningarna) men nekats. Detta ansåg SD var orättvist och tydde på att partiet särbehandlades. Därför klagade man hos regeringen och förväntade sig ett system där alla partier behandlades likvärdigt.
Nu har Utrikesdepartementet tagit fram ett förslag som innebär att PAO-biståndet fördelas efter antal mandat i riksdag, i stället för att som idag fördelas på grundval av enskilda ansökningar. Detta skulle gynna exempelvis SD och M som idag har blygsam biståndsverksamhet medan KD och L med större projekt skulle missgynnas.
I stället för att lägga ned den del av den svenska biståndsverksamheten som sannolikt gör minst nytta per utbetald krona så försöker i stället SD att få en plats vid köttgrytan.
Även om man kan vara kritisk mot att partierna kan söka pengar för sin egen biståndsverksamhet så är det befintliga systemet ändå kopplat till ambitionsnivå och kvalitén på ansökningarna (vilket bedöms av Sida). Det nya systemet skulle innebära att varje partianknuten biståndsorganisation får en klumpsumma oavsett vilka projekt som startas.
Partierna hävdar förstås att de gör nytta med sina biståndsmiljoner. Men det är ett påstående som inte kan bevisas annat än med anekdotisk bevisföring. Och, som Svåsund konstaterade i sin rapport, även "om en förändring kan observeras efter en kort tid finns det inget sätt att veta om effekten är varaktig eller avtar på lång sikt."
Vi får helt enkelt lita på att partiernas egna uttalanden om att pengarna gör nytta stämmer. Är det verkligen ett säkert sätt att utvärdera om hundra miljoner per år av gemensamma medel gör nytta? I stället för att försöka trixa med PAO-stödets utbetalningsmodell borde den borgerliga regeringen helt enkelt avskaffa partibiståndet.
Anmäl dig till Adams nyhetsbrev
Varför pratar vi om det vi pratar om? GP:s Adam Cwejman omvärldsbevakar och delar det som fått honom att tänka till.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
